Inför Arsenal - Crystal Palace
Ett lag i kris och Crystal Palace drabbar samman på Emirates.
Det har börjat vackla rejält, detta nya Arsenal som under Arteta börjat utlova titelstrid och Europatopp som regel.
Tre raka förluster, varav två i ligaspelet mot Fulham respektive West Ham - en vinst på de fem senaste - har skjutit i sank allt favoritskap vi hann samla på oss.
Londons motstretande mindre Premier League-klubbar som måste älska att få sänka de stora i deras institutionella arrogans, det blir ofta hårt för det som gärna väger ganska lätt men förväntar sig framgång. Tur därför att vi förbereder oss för match mot ett tredje sådant på lika många ligaomgångar.
Motståndaren för dagen, Roy Hodgson, har förmodligen födelsedag någon gång under året men jag är inte övertygad om att han åldras.
Där står han återigen, för Crystal Palace, och ser lika snäll, intelligent och rolig ut som en fjälluggla ur valfri Plupp-bok, och mitt varmaste minne under säsongen är Roys skratt åt Peps humörtapp då Palace orättvist nog kvitterade mot Manchester City i julas.
Det är inte en tränare, ett Crystal Palace, som kommer respektera våra spelare på ett förlamande sätt och ge bort matchen på förhand.
Arteta behöver lära sig en läxa som tränare, och det är att gjuta mod i spelare även när saker börjar gå snett. Generationsskillnaden Roy och Mikel emellan vittnar om en man som vuxit upp i en mer krävande värld, och en som till följd av modernt välstånd litar mer på att förväntningarna och kraven på livet ska infrias.
Det reflekteras i deras lags karaktär, och våra många sena mål till trots genom åren är det just mer av den där näven i fickan jag saknar.
En hård match utlovas med andra ord, i kylan och under omständigheter som tänder lågan i det mindre lag som kommer ihåg ens det minsta fnöske att först sticka Arsenal i ögonen med, innan det brukas på rätt sätt.
Vi verkar komma med fullt manskap, bortsett de självklara som varit borta en tid. Det har hunnit gå sju år sen Girouds skorpion mot Crystal Palace, Alexis kommer inte måtta ett inlägg över Mathieu Flaminis huvud men kvar från den matchen är som sagt Roy Hodgson.
Stärkta av en tur till Dubai ska vi, enligt Arteta, vara fria från allt kristänk och nerver. Återstår att se om vi klarar av kylan en tredje gång då London comes calling.
