Arsenal - Everton2 - 1
Inför: Arsenal - Everton
Pokalen kommer stå redo på Emirates Stadium under söndagen för första gången på 20 år. Arsenal kan göra det man inte har gjort sedan säsongen 03/04 och bli krönta som engelska mästare, även om det ska till ett mirakel.
Här står vi efter 37 omgångar inför säsongens sista dag. Trots att titeln ligger mångt och mycket i Citys händer så kommer Premier League-pokalen att befinna sig på Emirates Stadium, redo att lyftas av hemmalaget. Bara tanken av att det faktiskt finns en möjlighet till att Martin Ödegaard kan stå där efter 90 minuter spelade, med bucklan upphöjd i det brittiska vårvädret, ger mig rysningar.
Men vi ska inte gå händelserna i förväg. För det skall till ett smått mirakel ifall de scener som både du och jag rullar i huvudet, faktiskt införlivas. Vi alla vet hur förutsättningarna ser ut. Manchester City håller ett järngrepp om titeln när de ska möta West Ham hemma på Etihad Stadium, i en match där det inte finns någon som helst anledning att hålla tillbaka krafterna. Att ett relativt omotiverat West Ham United ska lyckas störa Manchester City, som är inne i sin bästa form för året, känns ganska ofattbart.
Om vi fokuserar på matchen i sig så finns det egentligen inte så mycket att säga, trots att detta inte är en vanlig match. Detta är en match som Arsenal inte har spelat så länge jag har varit medvetande – men pressen ligger inte på Arsenal. Arsenal kan lugnt gå in och bara göra jobbet mot ett Everton som har säkrat kontraktet och inte har någonting att spela för. Med tanke på att det nio gånger av tio inte kommer att räcka med en vinst för att vinna Premier League, så finns det heller inga större press på laget inför den här matchen.
Så länge Arsenal går ur den här matchen med tre poäng så kan nog alla supportrar, spelare och ledning vara bekväma med att säga, “vi gjorde det vi kunde”. Men låt oss drömma så länge det bara går, och tro på att det faktiskt finns en chans. Låt oss bita på naglarna, snegla på dubbelskärmen bredvid och få uppleva en söndag där titeln lever hela vägen in i det sista. Vi hörs på andra sidan, COYG!
