Inför: Arsenal – Villarreal
Rond två i ett ångestladdat dubbelmöte. Det är vinna eller försvinna för Mikel Arteta, möjligtvis i dubbel bemärkelse.
Förra veckans möte mellan Unai Emery och Mikel Arteta resulterade inte i en trevlig kväll (eller en good ebenin, om ni så önskar) för den sistnämnde. Två tidiga, till synes lätt förhindrade mål för den gula ubåten gav Emerys mannar taktpinnen i tillställningen och möjliggjorde en långsam matchbild där Villarreal under en lång tid lyckades kväva Arsenals offensiva intentioner. Det var inte förrän en mycket märklig period i andra halvlek, där Arsenal fick en billig straff och där Etienne Capoue fick syna det röda kortet inom loppet av ett par minuter, som allting svängde.
En 2-1 förlust på Estadio de la Cerámica var nog inget Arteta hade räknat med eller hade accepterat på förhand, men med tanke på hur matchen såg ut under långa perioder.är det bara att tacka och ta emot för spanjoren. Läget är, trots allt, någorlunda gynnsamt inför returen. Vetskapen att en 1-0 seger räcker för The Gunners är en tacksam sådan för de rödvita spelarna, men framförallt för mannen som ställer dem på planen.
Jag behöver inte älta på i tid och otid om allting som har gått snett för Artetas Arsenal den här säsongen. Det är ingenting som alla med sympatierna i norra Londons röda delar behöver påminnas om. Jag börjar dock känna mig mer bekväm med att sticka ut hakan och påstå att om inte Arteta lyckas ta hem en Europa League-titel, så är det bland det sista han gör på den rödvita tränarbänken.
I och med Daniel Eks stundande bud på Arsenal blåser förändringens vindar på Emirates Stadium. Oavsett hur det går med det potentiella ägarbytet känns det som att ägaren nästa säsong, vem det nu än må vara, vill sätta ett exempel med en ny kurs för klubben. Och som vi alla vet startar ofta dessa kursbyten på tränarbänken. Än är vi inte där dock, och innan säsongen har spelats färdigt är mina spekulationer inte värda mycket.
Hur är då förutsättningarna inför dubbelmötet som kan betyda så mycket för klubbens framtid? Förhållandevis goda, får jag ändå lov att påstå. När det kommer till den rödvita skadesituationen är läget i alla fall mer gynnsamt än förra veckan.
Då pratades det en hel del om trion Kieran Tierney, Alexandre Lacazette och Pierre-Emerick Aubameyangs vara eller icke-vara. Enligt Arteta själv ska både Tierney och Lacazette ha varit tillbaka i full träning så sent som i tisdags, och Aubameyang verkar ha spring i benen igen efter en strålande startcomeback i 2-0 segern mot Newcastle.
Minst sagt viktigt, med tanke på hur formen är på den iberiska halvöns östkust. I europaspelet är den gula ubåten bevisligen oerhört svår att sänka, med nio raka segrar i kontinentalt cupspel för Villarreal. Senast i helgen tog man också en tung seger mot ett alltid lurigt Getafe. Med en trefaldige Europa League-mästare bakom rodret reser Villarreal till London med, av allt att döma, gott om vind i seglen.
Rond två i holmgången mellan Mikel Arteta mot Unai Emery. I prispotten? En Europa League-final mot ett för tillfället urstarkt Manchester United. Hur ska detta gå? Jag tror på en 3-1 seger för hemmalaget efter en urladdning framåt av Arsenals offensiva stjärnor. Målen görs av Pierre-Emerick Aubameyang, Martin Ödegaard och Nicolas Pepe, och Arsenal kommer därmed göra sig förtjänta av en resa till Gdansk den 26 maj.
