Inför: Chelsea - Arsenal
Ett Arsenal som spelar för heder snarare än resultat. Chelsea har ytterligare ett kostymrep innan sina finalbataljer. Make us proud, please?
Matematiskt möjligt att fortfarande ta Europa League-plats. KÄNNER NI PULSEN?
Ni är förlåtna om ni fullkomligt zoomat ut från den här säsongen och endast ser transportsträcka de sista tre matcherna. Årets fiaskosäsong är ett faktum och Unai Emery gav oss pumpen i ett dubbelmöte han absolut inte behöver be om ursäkt för. Snarare Arteta som behöver be om ursäkt för den där första halvleken på El Madrigal samt sitt icke-befintliga anfallsspel i returen på Emirates.
Förra omgången nötte vi ner ett vilt kämpande West Bromwich tämligen enkelt. Förutsättningarna var enkla för West Brom, förlust och man var ute ur Premier League. Det började typiskt Arsenal-skakigt med en ribbträff av Callum Robinson men sen vaknade Arsenal och Bukayo Saka till liv. Två mål på sex minuter där Smith-Rowe fick göra sitt första Premier League-mål och sagan var slut för Jonas Olssons gamla Midlands-klubb. Visst sprattlade de till när säsongens utropstecken Pereira hade en slalomrunda i världsrekordstil men Willian satte punkt på matchen i 90 minuten med en väl avvägd frspark, sitt första mål på 36 matcher i tröjan. Ni läste rätt.
Chelsea då? Fullkomlig jävla renässans under Thomas Tuchel och vi kan inte vänta oss en liknande tillställning som i FA-cupen. Laget har rest sig till en komfortabel placering i ligan, ej säker, och har allt i egna händer inför sista omgångarna. Men det är inte det mest imponerande. Tuchel har mött Manchester City två gånger, Real Madrid två gånger, Atletico Madrid två gånger, Liverpool, Tottenham och Everton. Under dessa matcher har de vunnit åtta kryssat en och släppt in två mål. Två mål alltså. Ligaspelet som inte var lika imponerande? 11 nollor på 16 matcher. Detta ifrån att ha stoltserat med 24 insläppta på 19 matcher när vi mötte dem senast under Frank Lampard.
Det svåra med att möta Chelsea är att göra mål på dem helt enkelt. Det är inte så att Tuchels manskap sprutar in mål utan snarare att man stänger matcherna. Ingen utpräglad målskytt finns och skyttet är fördelat bland en stor del av truppen. Det är svårt att sia om hur Chelsea kommer att spela då en cupfinal mot Leicester väntar och inte minst en Champions League-final mot Man City. Kommer Mount att spela? Kanté? Kommer Giroud kanske få starta? Ifall starkaste laget ställs på banan så får vi inte gå i fällan av att Chelsea likt City spelar utan en renodlad nia med Werner på kanten. Havertz rör sig i ytor som en traditionell nia inte gör. Var varsamma på Werner när han löper bakom backlinje, säga vad man vill om alla chanser Werner har bommat men något han gjort hela säsongen är att löpa bakom backlinje och assistera.
Jag var lite inne på det innan men Chelsea kan alltså matematiskt trots två finaler förlora en CL-plats. Förlust i finalen och en kollaps sista tre matcherna så är man ute. Tuchel vill vinna den här matchen, tveklöst. Men hur mycket orkar spelarna? Må bäste män eller pojkar vinna.
Hur vill ni göra under resten av säsongen? Spela ungt och friskt och testa nytt eller stå på sig ordentligt med det gamla gardet? Det finns mycket intressant att göra med det här laget och det enda i Arsenal som har fått positiva utropstecken är vår unga och livliga anfallslinje som vi KAN ställa upp med men inte gör. Saka, Martinelli, Smith-Rowe och Ödegaard som en tia bakom kittlar och ifall Aubameyang ska fortsätta att inte dyka upp i matcherna så finns det ingen anledning att inte spela det där unga och friska resten av säsongen, åtminstone om jag får bestämma.
Önskad startelva: (4-2-3-1)
Leno
Chambers – Holding – Gabriel – Saka
Elneny – Partey
Pepe – Ödegaard – Smith-Rowe
Martinelli
