Rapid Wien - Arsenal
Inför: Rapid Wien – Arsenal
Arsenal inleder det europeiska cupspelet med en bortamatch på österrikisk mark. Kan man göra det med tre poäng och vind i seglen?
Jag vet inte med er, men för mig känns det som att Europa League blir deppigare och mindre lockande för varje år som går. Att turneringen hamnar i ett så pass dunkelt ljus beror säkerligen på att Europa League-torsdagen direkt efterföljer två fullspäckade Champions League-omgångar under tisdags- och onsdagskvällarna. Det blir lite som att byta ut sin nya Ferrari mot en begagnad Fiat: det blir svårt att upprätthålla fasaden och låtsas som att nivåförändringen är liten.
Allas målsättning inom Arsenal, oavsett om man är ägare, tränare, spelare eller supporter, är att ta tillbaka nyckeln till Enzon nästa säsong och spela sin europafotboll kvällarna innan torsdagarna istället, det är jag helt övertygad om. En väg dit är som bekant att vinna Europa League. Arsenal har varit nära tidigare, vi minns alla Baku med stor förskräckelse, men i år kan mycket väl vara året då man går ett steg längre. Truppen känns spetsigare, bredare och mer komplett än på många år, och med Mikel Arteta bakom rodret har det mesta börjat kännas möjligt.
Första steget mot europadominans (nåja) är en bortamatch i Östalperna mot huvudstadslaget Rapid Wien, ett av få österrikiska lag som man faktiskt har hört talas om. På nationell nivå är klubben den mest framgångsrika i landet, med hela 32 österrikiska ligatitlar sedan ligasystemet drog igång i landet år 1911. Otroligt nog har de grönvita även en tysk (!) ligatitel från 1941, en tidsperiod där Österrike som bekant annekterades av den stora grannen i nordväst. Rapid Wien hamnade i Europa League efter att man slutat tvåa i det svårförståeliga österrikiska serieslutspelet förra säsongen.
Hur ska då Arsenal tampas med de österrikiska giganterna (som vi ändå får benämna de som)? Enligt mig finns det två väldigt självklara nycklar till framgång för Arsenal mot detta, med all respekt, rätt beskedliga motstånd: släpp på tyglarna i offensiven och ge ungdomen utrymme.
Senast, borta mot Manchester City, fick vi se ett reserverat och riskminimerande Arsenal som täckte ytor och gjorde allt i sin makt för att kväva Citys alltför ofta övermäktiga offensiv. Det är sannerligen inte det Arsenal som jag förväntar mig att se på torsdag. Med största sannolikhet kommer Mikel Artetas mannar ta tag i taktpinnen från matchminut ett och diktera villkoren hela vägen till slutsignalen, och jag tror att det kommer att vara talangerna som visar vägen framåt.
Med en tuff bortamatch mot Manchester City i ryggen för fyra dagar sedan och med ett viktigt möte mot Leicester hemma på söndag finns det ett behov av rotation på nyckelspelare. Och med tanke på att spelare som Sokratis och Mesut Özil, för en eller annan anledning, lämnats utanför de registrerade matchtrupperna, så måste talangerna komma in och ta plats. Jag förväntar mig att spelare som Bukayo Saka, Ainsley Maitland-Niles, Joe Willock, Eddie Nketiah, Reiss Nelson, och kanske till och med Emile Smith Rowe, får speltid under torsdagskvällen. I mitt tycke är det ypperligt tillfälle att visa upp sig för dessa spelare, och jag både tror och hoppas att de tar den chansen på allvar.
