INFÖR : Urawa Reds vs Arsenal (Fredag - 1230)
Dags för sista matchen på Asientourén för Arsenal. En av Japans äldsta proffsklubbar står för motståndet och frågan är - kommer vi äntligen få lite svårt motstånd?
--------------
Var : Saitama Stadium, Saitama (Japan)
När : Klockan 12:30 svensk tid, fredag 26 juli.
TV : C-More Fotboll
--------------
Inledning
Efter en fin seger i en ännu finare arena, med en otroligt tyst publik, så har Arsenal i dagarna rest från Nagoya till Japans huvudstad Tokyo där Asienturnén kommer att avslutas. Här finns naturligtvis oerhört mycket för spelarna att göra, men på fredag kväll (japansk tid) så kommer alla spelarna göra exakt samma sak ; möta en av Japans äldsta klubbar, Urawa Red Diamonds. Namnet har anknytning inte bara till klubben logga utan till Mitubishis, som översatt till svenska betyder ”tre diamanter” (det finns även en annan översättning, men den är oväsentlig här). Början av namnet härstammar dock från åren då man hade sin bas i staden Urawa (som senare blev en del av Saitama). I folkmun kallas laget dock för Urawa Reds och till skillnad från senast så bör Arsenal äntligen stöta på lite värdigt motstånd.
Klubbens historia
1950 etablerade Shin-Mitsubishi Heavy Industries, idag mer känd som Mitsubishi, en fotbollsklubb i staden Kobe. På denna tiden var det vanligt att stora företag hade fotbollslag där företagens anställda fick spela. 8 år senare var det dags att byta stad, till huvudstaden Tokyo, i och med att företaget flyttade sin bas. Ytterligare 7 år senare – dvs, 1965 - var man med (tillsammans med sju andra lag) och bildade Japan Soccer League, landets första riktiga professionella fotbollsliga. Det tog bara 4 år innan det var dags för den första titeln och under denna tidpunkt hade man fyra spelare med i det landslag som tog brons i OS 1968. Klubben slogs nu plötsligt i toppen och man tog ytterligare ligasegrar 1973, 1978 (då man tog trippeln) och 1982. Dessutom lyckades man med att falla på målsnöret påfallande ofta, ja hela 6 gånger kom man tvåa i ligan.
Tyvärr för klubben så var man sedan aldrig riktigt nära att vinna ligan igen efter 1982 under andra hälften av det glada 80-talet hann man till och med att degraderas en division. Lyckligtvis för fansen så var sorgen kortvarig, för redan 1990 gick man upp i den högsta ligan. Man gjorde dock inte mycket väsen av sig till en början och efter jojo-ande i tabellen under de kommande åren så fick fansen 1999 vara med om ännu en förnedrande relegering.
Läget var katastrofalt. Publiksnittet låg på ynka 15 000 per match, jämfört med över 24 000 bara några år tidigare (trots att arenan officiellt bara kunde ta in 21 500 åskådare…), och klubben insåg att något drastiskt måste ske. Redan till nästa säsong så hade man återigen gått upp till högstaligan och de kommande åren satsade man friskt på att bygga upp varumärket igen genom att försöka göra bra ifrån sig i de inhemska cuperna ”J.League Cup” (motsvarighet till FA-cupen) och ”Emperor’s Cup” (motsvarighet till Carling Cup). Sagt och gjort – mellan 2001 och 2006 så var man i hela tre J.League Cup-finaler (varav en vinst!), i två Emperor’s Cup-finaler (man vann båda), nådde ytterligare semifinal platser samt två kvartsfinalplatser. Publiksnittet ökade markant (främst tack vare flytten till en enorm arena med plats för över 62000 åskådare) och man kunde locka till sig bättre spelare.
Guldåldern för klubben var ett faktum och efter två raka andraplatser 2004 och 2005 (endast en poäng från ligavinst) så lyckades klubben vinna J-League för första gången 2006! Glädjen var total och året efter var man inte långt ifrån ännu en vinst men nådde återigen favoritpositionen 2:a (man hade dock ledningen med hela 7 poäng inför de sista fyra omgångarna, men tappade allt och slutligen tappade man ligasegern under sista spelomgången). Dessutom hann man av bara farten vinna Asiatiska Champions League 2007 samt nå semifinalen året efter. Med ett publiksnitt på hela 47 600 var man just då en av Asiens allra största och framgångsrikaste klubbar.
De senaste åren har man dock inte varit i närheten av en ny titel. Idel floppar i cuperna samt mediokra ligaplaceringar har präglat klubbens existens, även om man sen ifjol återigen börjar blicka uppåt efter en fin 3:e-plats
Klubben
I Japan är man inte bara kända för att vara Mitsubishis lag. Man är även kända för att sedan 2006 ha ett samarbete med Bayern Munchens, världens ifjol bästa lag. Hittills har samarbetet inte lett till att en enda spelare har gått från ena laget till det andra, och samarbetet känns mest som en grej för att skapa lite uppmärksamhet i Japan samt öka Bayerns försäljning.
Fansen bryr sig dessutom inte särskilt mycket om samarbetet. Istället bryr de sig mycket mer om lokalkonkurrenten Omiya Ardija (de är dock ej baserade i Tokyo utan i Saitama, där Urawa Reds hemmaarena ligger). Till en början möttes man ytterst sällan eftersom lagen spelade i olika divisioner; endast 3 gånger mellan 1987 och 2004. Men sedan 2005 spelar båda lagen i högstaligan och två gånger varje år slår det härliga till när rivalerna möts. För tillfället är det dock Omiya Ardija som verkar dra det längsta strået då man ligger tvåa i ligan, 5 poäng före Urawa Reds, något som fansen naturligtvis inte är särskilt glada över.
Det skall dock sägas att Urawas största rival har skiftat åtskilliga gånger genom åren och om några år är det säkert nån annan klubb som fansen kommer att bespotta mest.
Urawa har även ett damlag, Urawa Red Diamonds Ladies. Damlaget spelar likt herrarna i den högsta ligan, och har vunnit den två gånger. Cupvinster har man dock aldrig lyckats bärga.
Arsenals senaste motståndare hade en hel drös utländska spelare i laget, men Urawa Reds är raka motsatsen. Endast en enda icke-japansk spelare tillhör laget och man är med det det lag som har minst utländska spelare i hela ligan. Márcio Richardes heter brassen som sedan 2011 spelar i laget, och på mittfältet hör han hemma. Tyvärr har det bara blivit 22 matcher sedan dess och ynka 2 mål – inte direkt något att skryta om. Oturligt nog för Urawa Reds så tajmade man köpet av Richardes väldigt dåligt. Säsongen innan, 2010, valdes han in i årets lag i J-League smällde in hela 16 mål på 29 matcher för Albirex Niigata. Richardes sågs som ett statusköp av Tokyoklubben och hans köp jämförs av många med Fernando Torres övergång till Chelsea. Båda spelarna hade ett bra rykte innan de bytte lag, de bytte lag samma år och har båda floppat efter övergången.
Till skillnad mot Nagoya Grampus så har Urawa väldigt många spelare med landslagsmeriter. Hela 13 av de 27 spelarna i truppen har någon gång representerat Japan internationellt. Tråkigt nog så ljuger statistik väldigt ofta, och tittar man närmare på det hela så upptäcker man att hela 10 av spelarna tillsammans endast har gjort 53 landskamper – ihop! De flesta av dessa spelare har fått delta enstaka gånger i landslagssammanhang och är väldigt ovana med internationellt motstånd.
Det finns dock tre spelare som har diger erfarenhet av bra motstånd. Keita Suzuki, lagets defensiva mittfältare, kallades under sina yngre år (han är 32 idag) för Asiens version av Claude Makélélé. Därför är det föga förvånande han gjort 28 landskamper. Med 317 a-lagsmatcher sedan 2000 för Urawa Reds, det enda lag han har representerat i karriären, är han dessutom en riktig kulthjälte som fansen bara älskar. En uppoffrande spelstil med bra förmåga att läsa av spelet gör honom oumbärlig på mittfältet.
Bakom sig – positionsmässigt – har han en annan klubbveteran, nämligen mittbacken Keisuke Tsuboi. Tsuboi har 284 ligamatcher på meritlistan (endast ett mål) och har likt polaren Suzuki bara haft kärlek för Urawa Reds. Hans endast 40 landskamper borde ha blivit mångt fler, men redan 2007 tackade han nej till fortsatt landslagsspel – detta för att kunna fokusera helhjärtat på klubben i hans hjärta.
Den största stjärnan i Urawa Reds är dock en annan herre, en spelare som skiftar mellan att spela mittback och defensiv mittfältare. Yuki Abe är namnet och med hela 53 landskamper på meritlistan (han slutade i landslaget 2011) så är han – trots att han är 2 år yngre än Tsuboi och 1 år yngre än Suzuki – lagets mest meriterade spelare. Naturligtvis inte enbart på grund av fler spelare landskamper, utan även för att han är den enda som har spelat i Europa. Abe flyttade till Leicester City i engelska Championship 2010 men efter 2 säsonger – där han oftast var ordinarie – så lämnade han för Urawa Reds igen 2012 på grund av stark hemlängtan.
När man talar om meriterade spelare och Urawa Reds så gör man ett kardinalfel om man inte nämner klubbens genom tiderna mest framgångsrika spelare, Shinji Ono. Som 18-åring slog han igenom för Urawa Reds redan 1998. Ynka 3 år senare lämnade han för Feyenoord där han var en av lagets bästa spelare i några år (bland annat sa Wesley Sneijder att Ono var den tuffaste motståndare han någonsin mött). Ono hann även vara Japans överlägset bästa spelare i hemma-VM 2002. 2006 kom han hem till Urawa Reds innan han ett år senare drog till Bundesliga. Flera år senare återvände han till Japan (dock ett annat lag) och idag spelar 33-åringen i Australien av alla ställen (där han i våras gjorde ett mål som av många anses vara ett av de snyggaste i A-Leagues historia http://www.youtube.com/watch?v=fk3186CUQRI)!
Träffar man på Urawa Reds-fans i Japan så är det bara att nämna Ono och vips så har man hittat nya bästisar.
Likt Nagoya Grampus så har Urawa Reds en icke-japansk tränare. Mihailo Petrovic heter mannen som ska försöka knäcka Arsenal på fredag. Den serbiske 55-årigen tog över klubben 2012 och bidrog till att genast föra tillbaka laget mot toppen.
Arena
Saitama Stadium byggdes för att kunna stå värd för VM-2002 (bland annat spelade Sverige 1-1 mot England). Med en kapacitet på hela 63 700 så är detta en av Asiens allra största ”endast fotboll”-arenor och likt Nagoya Grampus hemmaarena så anses denna vara otroligt fin visuellt sett. Och precis som med Nagoya Grampus så ligger arenan en bra bit bort från hemmalagets hemstad. Hela 25 km från Tokyo är Saitama Stadium belägen och vill man åka dit från Tokyo så brukar det ta runt en 50-60 minuter innan man nått sin destination
Arenan används oerhört ofta som japanska landslagets hemmaplan i internationella sammanhang och under 2005-2007 spelade Urawa Reds största konkurrenter, Omiya Ardija, sina hemmamatcher här.
Motståndare att se upp med
Till skillnad från Nagoya Grampus så har man ingen utpräglad offensiv stjärna i laget. Anfallaren (ibland även ytter) Genki Haraguchi leder den interna skytteligan med 7 mål på 17 matcher och ska vi lyckas nolla Urawa Reds så är det främst honom försvaret bör se upp med. En kort (endast 177 cm) och snabb anfallare, med hyfsat bra dribblingsfärdigheter, är det som väntar Koscielny och grabbarna. I sin repertoar har han också ett fint långskott, men hans största skill är hans kämparvilja. Det är inte sällan man ser Haraguchi glidtackla en motståndarförsvarare i ett försök att vinna tillbaka bollen.
Spelare i arsenal att hålla extra kolla på
1) Naturligtvis kommer Ryo Miyaichi att vara i fokus ännu en gång. Senast var han hyfsad men av hans patenterade löpningar och dribblingsräder såg vi ingenting. Förhoppningsvis har självförtroendet ökat sedan straffmålet senast, så att vi nu får se honom dribbla oftare.
2) Gedion Zelalem går från klarhet till klarhet och man bara sitter och väntar på att han ska göra en galen genomskärare närhelst han har bollen. Att pojken är 16 år är svårt att förstå när man ser hur moget han uppträder på planen. Om några år är han nog 100% redo för A-laget!
3) Serge Gnaby imponerade stort ifjol när vi var på Asienturné. Denna gång har han likt Miyaichi oftast tagit det säkra före det osäkra, och väljer att slå enkla passningar istället för att göra som han alltid brukar göra – utmana. Mot Nagoya Grampus visade han dock upp lite mer vilja att spela som vanligt jämfört med tidigare under turnén och förhoppningsvis tar han chansen att visa upp sig från sin bästa sida när Asientourén skall avslutas på fredag.
Skador
* Wenger bekräftade idag att både Laurent Koscielny och Wojciech Szczesny är redo för spel igen efter att ha vilats senast pga. känningar i ben respektive rygg.
* Jack Wilshere fick spela rätt lite senast, men nu ska han vara helt redo för att starta en match.
* Nacho Monreal är tyvärr skadad i runt 2 månader efter att ha ådragit sig en skada i typ den enda match han spelade i Confederation’s Cup.
* Thomas Vermaelen är sedan tidigare borta i några månader.
