Arsenal - Sevilla2 - 0
Inför vårt Champions League-värdskap mot Sevilla
Trubbel i Frankrike, dubbel mot Spanien och Holland. Blir det tre av fyra vinster imorgon kväll?
Jag försöker minnas när vi mött Sevilla senast, bortsett den uppenbara bortavinsten för cirka veckan sedan.
Real Madrid är ett sånt där lag vi omöjligt nog mött totalt tre gånger genom historien, nån träningsmatch på 60-talet och så dubbelmötet 2005/2006 då den redan odöde Henry dog ännu mindre. Den faktoiden tog jag reda på nån gång runt 2014 om jag minns rätt, och på rak arm minns jag inte ett möte oss emellan sen dess.
Sevilla faller under samma kategori.
Nej, vi har nog inte varit ett av alla deras offer för Europa League-dynastiernas dynastiska dynasti sen UEFA-cupen blev Europa League för cirka femton år sedan.
Har vi mötts i Champions League? Nej, intet dras till åminnes.
Har vi mött de i europeiska supercupen? Sevilla har ju vunnit Europa League oftare än inte, och därför mött vinnaren av Champions Leagu-...
nej, inte där heller.
Mitt i ännu ett tveksamt Arteta-utspel som får mig att sakna glidtacklingar på regnvått gräs så är det det långsiktiga perspektivet som ger mig mitt Arsenal åter: Tanken på ett Sevilla, och vår gemensamma historik de senaste sisådär 40 åren; och om nån sån alls finns?
Mer här och nu så kommer vi in med något tveksam form.
Newcastle som blandat och gett gav ett tämligen överlägset intryck, framförallt fysiskt, i förlusten häromkvällen och med deras färska förlust och förmodade uttåg ur Champions League PSG-krossen till trots så går det att undra var Arsenal faktiskt står.
Eller så är det att dra för stora växlar av enskilda resultat, och resultaten har såhär långt under säsongen varit väldigt bra.
En förlösande vinst mot Manchester City för första gången sen den numera gråhårige Oviedo-spelaren Santi Cazorla sökte Per Mertesacker med sin frispark har ju givit oss medvind - ett praktfiasko nere i Lens till trots, den övertygande 4-0 vinsten hemma mot PSV restaurerade Emirates till en Champions League-arena efter vårt fem år långa avbrott, och Gabriel Jesus smått makalösa match mot sin namne Navas nere i Sevilla gör att vi tar oss an andra halvan av gruppen som klar gruppfavorit.
Nån större visshet kring elvan givet senaste tidens ganska flytande system vågar jag inte ha, den numera klart petade Aaron Ramsdale stärkte dock inte sina aktier i cupförlusten mot West Ham och kan räknas bort. Reiss Nelson och Nketiah gör vad de gör och kan starta när det passar, annars hoppas jag på Trossard, Jesus och Saka ihop.
Det stora ämnet bör annars kanske vara Tomiyasus sömlösa kantbyte ut till vänster, vilket gör att vi, ehrm, spelar med en naturaliserad högerback som egentligen är mittback och bänkar vår vänsterback för att spela vår riktige högerback till vänster då denne inte får plats till höger i och med sagde egenlige mittback.
Inga konstigheter, alltså.
Något retade minnet och krävde sin koll, och jodå, visst. Ifjol vann vi mot Sevilla med 6-0 i vår egen Emirates-cup och lyfte bucklan Per Mertesacker för några år sen vägrade lyfta eftersom vi till turneringen hittat på helt egna regler absolut ingen har koll på på förhand.
Vilka han vägrade lyfta bucklan inför?
Sevilla.
Som vann sina två matcher, mot oss och mot Benfica, men i och med vår 5-2 vinst mot Benfica vann vi trelagsturneringen eftersom varje mål enligt turneringsreglerna räknas som en poäng.
Scenen där Per vägrar lyfta bucklan, under den sponsorbeprydda scenen och avmätta fyrverkier är varför han är viktig för oss som Academy Manager, och med denna påminnelsen konstaterar jag att vi faktiskt inte mött Sevilla så länge någon kan minnas.
Med två Jesus på plan utlovas korslöpningar i detta särskilda möte, och står på spel i höstmörkret gör bilden av vilka årets Arsenal tänkt vara under säsongen.
Min gissning är att Champions League-kostymen vår skräddarsys en storlek större.
Välkomna hem till oss, 21:00 imorgon kväll.
