Jenkinson är åter och tårögd
"Det var en sån match som man skulle ha velat sitta på läktaren och se" Kenneth "Kneten" Anderssons bevingade ord efter VM1994 är för evigt inmejslade i min skalle. Carl Jenkinson spelar nog hellre. Trots att han har årskort och sover i Gunnerspyjamas. Gör förövrigt mina barn också, men "Jenka" är nog värre. Nu fick han återkomma i laget efter ett år av knäskada och vedermödor. Till det ett år av lån i West Ham och Carl Jenkinson torkar sina tårar av glädje efter matchen mot Reading. "Are you reading my lips?" sade han möjligen och sammanfattade sin känslostorm med "Arsenal is my club.I went out on loan for a couple of years but I always thought I wanted to perform so I can come back here, I wanted to be good enough and I still want to be good enough to play here.I guess I was proving that I can play at this level, or trying to, while I was out on loan.I loved my time at West Ham, I played a lot of football and it was fantastic for me. It's a great club and I enjoyed every minute I had there, but it is great for me to be back here now.Arsenal is my club and it is an honour every time I pull on the shirt."
Prata om pojkdröm. Som tidningen Buster. Att växa upp med ett favoritlag och så plötsligt - "skall du vara med?". Jenkinson avslutar med" That is a long time coming, especially with my injury and stuff so it was great to be back out there.I was more excited than anything, not really nervous at all. I was just excited to be playing again and to do so for Arsenal was the cherry on top of the cake"
