Kanonpanelen om mittfältspar, Chelsea-minnen och Sanchez som striker
Kanonpanelen är tillbaka och lördagens Londonderby mot Chelsea står i fokus. Panelen ger också en utvärdering av experimentet Sanchez på topp, och kikar på hur inledningen på Premier League har sett ut för våra rivaler.
1. Häromdagen var det Chiles nationaldag. Kanonpanelen firade med att öva på sin La Cueca, äta massor med empanadas och begrunda hur Arsenals chilenare använts så här långt under säsongen. Hur känner ni att Alexis Sanchez fungerar som striker? Ett tillfälligt experiment eller något vi kommer se mer av under säsongen?
Mikael:
Det börjar att ta sig är nog sammanfattning på min åsikt. Ett par inledande matcher där han hamnar för långt ner i planen för att erbjuda ett hot i djupled. Jag tycker mer att hans insatser är en produkt av mittfältsspelet i stort. Han vill ha boll så när mittfältet ligger lågt kommer Alexis ner för att möta och helt plötsligt är det tomt längst upp. De senaste matcherna har det gått bättre, trots en ganska dålig straff så gjorde han två mål mot Hull. Jag hoppas dock att experimenterandet med Alexis på topp tar slut så fort Giroud är tillbaka eller varför inte för att Perez gjort mål?
Andreas:
Dessvärre inte så bra som man hade önskat sig. Han kommer ner på tok för djupt och blir lite väl bollkär. Alexis gör sitt bästa jobb ute på en kant, där känns han som ett ständigt hot varje gång han får bollen, rättvänd. På topp blir han dessvärre lite osynlig och det har i alla fall blivit en jäkla skillnad när han klivit ut på kanten i de matcher han startat på topp, hittills. Wenger är envis så han lär få fortsatt förtroende på topp fram tills att Lucas och Giroud är 100 % redo.
Emil:
Jag tycker att Sanchez fungerar så där som striker. Jag tycker hans rätta plats är på högerkanten, men där är han sällan. Tycker att han blir aningen lättläst på vänsterkanten, men hellre där än som striker. Anledningen är att jag tycker det inte blir något vidare anfallsspel med Alexis på topp, det tenderar att bli svårt att etablera press och behålla bollen inom lagen sista tredjedelen eller till och med fjärdedelen. Jag föredrar Giroud eller Perez på topp!
Joel:
Jag tycker Sanchez gör det bästa av situationen. Nu senast var han en lyckad straff ifrån ett hattrick, och det får man väl ge en stor tumme upp till. Men å andra sidan försvinner kvalitéer från en ytterplats där vi har sett honom briljera under tidigare år i klubben. På samma sätt såg vi hur mycket bättre struktur och tyngd vi fick i spelet mot PSG när Giroud (den tid han var på banan) byttes in och Sanchez tog ett kliv ner i banan. Men Wenger ser väl nåt Aguero-liknande i Sanchez – och en Sergio hade man väl inte tackat nej till?!
2. Mycket viktig match mot Chelsea på lördag, ett lag som vi har haft det ångestfyllt svårt för på senare år. Därför kan det behövas en tripp till minneslunden för att få upp hoppet. Berätta om erat bästa minne från när Arsenal mött Chelsea!
Mikael:
Allt som involverar en ramlande John Terry firas som dopparedagen. Därför faller favoritmatchen på FA-cupfinalen 2002 när Ljungberg rivigt promenerar om engelsmannen och får på en av få rena bollträffar och gör drömmålet som betydde seger. Att laget var fyllt av blivande odödliga kultfigurer gör inte saken sämre och egentligen är det lilla smolket i bägaren att Cudicini skulle på och tafsa på Ray Parlours kanon. Finns det något värre än målvakter som ska röra långskott som de inte räddar ändå? Ja det gör det, John Terry finns ju. Vilket gör mig tvungen att nämna 5-3 vinsten där RvP gör 4-3 med en John Terry i sitt rätta element på marken undrandes var tusan fötterna tagit vägen.
Andreas:
Närmast i minnet ligger väl Diego Costas och Gabriels lilla dust som slutade på helt fel sätt (jag blir upprörd bara av att skriva det här nu känner jag).
Därför går jag raskt över till det bästa minnet och då får jag nog ändå säga att Freddie Ljungbergs 2-0 mål i FA-cupen 2002 ligger högt upp. Spiken i kistan med sin läckra soloräd och man of the match i en engelska FA-cup final! (När händer för en svensk igen?)
Emil:
Ursäkta, men det är när RvP hängde tre kassar på Stamford Bridge 2011 i 3-5 segern. Jag kommer ihåg att jag hade spelat innebandy, och i bilen hem såg jag att Lampard gjorde 1-0 och att Arsenal sedan kvitterade. När jag kom hem gjorde Walcott 3-2 och det slutade till sist 3-5. Minns även när vi slog dem med 3-1 på Emirates när Cesc var här, sen minns jag Community Shield 2015!
Joel:
Mitt bästa minne är enkelt att plocka ut. Jag var på besök i London och på Stamford Bridge under hösten 2011. Villas-Boas hade tagit över Chelsea och det fanns en positiv och energifylld stämning runt Chelsea vid biljettbokningstid. Men ett högt och naivt försvarsspel fungerade inte mot Walcott, v Persie och Gervinho. Arsenal vann matchen med 3-5 inför en lyrisk bortapublik.
3. Vi stannar vid Chelseamatchen. Xhaka försöker tvinga in sig i startelvan genom att stapla drömmål på hög. Samtidigt har vi Cazorla och Coquelin som vi vet fungerar bra som mittfältspar, Elneny som sätter väldigt få fötter fel när han väl får chansen, och Ramsey som lurar i rehab-rummet. Vilket centralt mittfältspar vill ni se på lördag bakom Özil?
Mikael:
Svårt. Man ska inte ändra ett vinnande lag men jag tycker nog att Coq väger lite för lätt. Jag skulle välja Xhaka och Cazorla. Elneny diskas på grund av gårdagens match där han tog en del slarviga felbeslut som kunde straffat sig mot bättre motstånd. Xhakas långskott gör att Contes försvar inte kan ligga för lågt och då blir det mer plats i mitten för Özil att slå mackor till. Jag skulle dock inte gråta floder om Coq tar antingen Xhakas eller Cazorlas plats eftersom han bidrar med energi och är mer dynamisk än sina konkurrenter.
Andreas:
Wenger har verkligen ett angenämt problem med de centrala mittfältsplatserna.
Özil är självskriven. Xhaka är glödhet och förtjänar en startplats snart. Elneny är bra i de matcher han fått spela men ligger bakom Xhaka i min ranking. När alla på mitten är krya så ser jag Ramsey ute på högerkanten istället. Men, jag tror och tycker att Wenger ska starta matchen med Coquelin och Cazorla igen. Trots att jag inte är ett större fan av att Coquelin fått en offensivare roll så är han en viktig pjäs i det defensiva med sitt hjärta och jävlaranamma.
Emil:
Det är fruktansvärt tight! Jag gillar ju Xhaka, så jag säger Xhaka-Santi. Coq-Sant fungerar okej, men jag tror att Santi-Xhaka har högre potential, samt att jag tycker Xhaka är en bättre fotbollspelare än Francis i de flesta aspekter.
Joel:
Inför säsongen kände jag att kombinationen Xhaka-Cazorla är den främsta kombinationen där det finns en balans mellan defensiv och offensiv briljans. Nu har ju Xhaka spelat i veckan, vilket i sin tur betyder att han får kliva åt sidan på lördag, men jag säger: spela Xhaka-Coquelin. Om vi vinner innermittfältet är mycket vunnet. Utan Cazorla försvinner mycket teknisk briljans, men mot en svår motståndare mot Chelsea kanske Coquelins inställning och defensiva prioritering slår högre. Blir intressant att se hur Wenger väljer att ställa upp. Elneny imponerar men är fortfarande lite bakom. Att riskera Ramsey skulle bara vara dumt.
4. Ligan har börjat sätta sig något nu efter fem matcher, och PL-cirkusen är i full sving. Pep svär på presskonferenser, Klopp tappar glasögonen, Pogba är redan utdömd som flopp och Harry Kane suger på tummen när han blir utburen på bår. Tankar om ligainledningen utöver Arsenal? Vilka har imponerat och vilka har gjort motsatsen?
Mikael:
City ser lite väl bra ut och man kan hoppas att deras dipp kommer senare. Pep har ingen aning om hur jäkla kallt och trist det blir i mellan jul och nyår så där kan det nog hända grejer. Zlatan är (tyvärr) kung och gör mål på nästan allting. Mourinho har, surprise surprise, fortsatt på den inslagna psykopatvägen och kan inte öppna munnen utan att skylla på exakt alla. Everton imponerar med Koemann vid rodret och kan kanske kliva upp och rumstera om runt fjärdeplatsen. Vad gäller gossarna från norra London så är jag inte imponerad, de dominerar mot Sunderland men får en sjuk bjudning. Det mest chockerande så här långt tycker jag är mängden straffar Arsenal helt plötsligt får. Spelarna verkar hålla med genom att missa så många man bara kan.
Andreas:
Korta reflektioner om de andra topplagen ser ut såhär:
City ser ruskigt stabila ut och blir nog svårslagna, de är just nu laget att slå. Gömmer sig Van Gaal i omklädningsrummet hos United? Man börjar i alla fall undra och Pogba tänker nog för mycket på sin prislapp när han spelar. Conte och Chelsea tycker jag känns väldigt svårbedömda, de har blandat och gett. Liverpool ser också starka ut men det återstår och se om de kan hålla i det. Leicester håller sig säkert i topp 6 och hänger nog i, men inte så bra som förra året. Sedan så finns det väl inget mer lag som har i toppen att göra utöver dessa och oss.
Emil:
Tre segrar på de första fem är väl godkänt, men det hade varit godkänt med beröm om det inte vore för Pool-matchen. City har imponerat på mig, men också Watford. Trodde att Watford skulle få det tufft i år men de har klarat sig med en okej poängskörd trots tuffa, tuffa matcher. Stoke har ju varit bedrövliga och jag hoppas faktiskt de åker ur i år.
Joel:
Det har sagts ett par gånger, men tål att upprepas. Trots att City idag spelar med mer eller mindre samma spelare som under fjolårssäsongen är det som dag och natt. Första halvleken mot United var bland det bättre jag sett. Jag ser Guardiolas bygge som favoriter till titeln. Men skador på De Bruyne och Aguero – och förutsättningarna förändras rejält.. Annars tycker jag att Liverpool imponerar och Chelsea är svåra att tolka. West Ham har spelat långt under mina förväntningar.
