Kanonpanelen om säsongen - del I
"If we do not change our direction, we are likely to end up where we are headed."
Det kinesiska uttrycket är talande för en säsong som går bortom all vetskap, klokskap och kunskap. Mikél Artetas första säsong som huvudtränare startade med en seger i Community Shield och var sedan en lång vandring i en eskapologisk dödsdal. Man ville bara bort, man ville försvinna, upphöra att existera och längta till en ny säsong. Idéerna om titlar och finaler försvann - ett efter ett - och förvisso ligger en Community Shield och blänker när dammet har lagt sig, men vad är det värt. Inte mycket. Förvisso kul att visa upp ytterligare en trofé för titellösa Spurs, men även det är mindre roligt när säsongen havererade fullständigt.
Men vi på redaktionen skall ändå avsluta med flaggan i topp, som en Gunnersredaktion alltid gör och vi inleder med några kraftfulla paneler innan vi ger oss på en betygsättning.
Så, säsongen var ju skräp, ve och elände, men kan vi ändå hitta några moment som gladde oss? Så kära redaktion, kan ni plocka fram tre höjdpunkter att lyfta fram som gör oss all lite glada och som gör att dillchipsen smakar lite bättre.
Magnus: För mig har det varit befriande att se de unga spelarna Bukayo Saka, Kieran Tierney och EmileSmith-Rowe växa fram och bli riktigt bra och intressanta framtidsnamn. Jag vill också lyfta fram avslutningen av ligan som ändå visar att det kanske finns något positivt att ta med. Den tredje saken jag tar med mig är väl att det kan inte bli sämre än så här. Det måste bara bli bättre och hur negativit den än låter så är det en positiv sak med året.
Sebastian W: Tveklöst de unga spelarnas framfart med Saka och Smith-Rowe i spetsen. Sen hur Nicolas Pepe bara tvärvände och blev en gedigen jäkla fotbollsspelare under andra halvan av säsongen. Mest av allt är att vi slapp Conference League, vilket oändligt mörker. Vi vill inte spela i en sådan pissturnering nu. Dags att börja bygga för framtiden utan fokus på Europaspel. Blessing in disguise?
Isaac: Jag kan bara instämma på grabbarna ovan. Den stora höjdpunkten har definitivt varit de yngre spelarnas säsong, Saka och Smith-Rowe framförallt. Har varit riktigt kul och intressant att se hur de har levererat, sen givetvis Tierney och Pepe som ryckte upp sig rejält. Jag lyfter även andra halvan av säsongen som något positivt. Visst fanns det plattmatcher men i det stora hela såg Arteta Arsenal väldigt bra ut och framtiden spås ljus. Sen hade det varit jäkligt gött att ta oss förbi Spurs i slutomgången men jag är tacksam över att vi slapp Conference League och istället kan fokusera helt på England och bygga upp laget ordentligt.
Elvis: Likt mina kära redaktionskollegor anser jag också att ledarskapet truppens yngre spelare visade upp var den tveklöst största ljuspunkten i en säsong som i övrigt var mycket, mycket mörk. För att få en variation i svaren väljer jag dock att lyfta fram de (förhållandevis) goda resultaten i de inhemska stormatcherna. Segrarna mot Tottenham, Chelsea (gånger två) och Manchester United var de Alvedondoser som gav temporär smärtlindring till ett ständigt värkande Arsenalhuvud.
Fast, när allt gott har lagt sig så måste vi ju ta fram tre saker som verkligen förmörkade vårt sinne också.Tre riktiga djupdykningar tack.
Magnus: Europa Super League var en mental härdsmälta. Att se sin egen klubb gå den vägen var tufft, brutalt och ödeläggande. Oron i kroppen som hela tiden fanns när Arsenal började rulla bollen hemåt. Att hela tiden försöka spela boll är kärleksfullt,men att spela men att spela med så små marginaler konstant gjorde att hjärtat sattes i halsgropen och man led med spelare och klubb. Det tredje jag lyfter är de fullkomliga underprestationerna man såg mot lag som Everton, Aston Villa, Brighton, Sheffield United, Wolves med flera. Lag man skall rulla ut, men där bollinnehaven var stort och chanserna knappast existerade.
Sebastian W: Hur en av Premier Leagues bäste spelare blev en skugga av sig själv efter att ha signerat nytt kontrakt, ja jag pratar om Aubameyang. Han verkar ha gjort en Özil och det svider något oerhört. Super League är för uppenbart så jag väljer att ta vilken bluff Willian har varit. Att göra sitt första mål efter 32 matcher när du säsongen innan stått för den bäst poängplockande i karriären är ett direkt fiasko. Jag väljer att se på Artetas förmåga att mixtra i positioner som ett fett minus. Granit Xhaka är ingen vänsterback, kan vi välja om Saka ska spela ytterback eller ytteranfallare? Calum Chambers som högerback och Aubameyang som vänsterytter, va?
Isaac: Den största av dem alla är nog matcherna mot Villareal och uttåget ur Europa. På förhand kände jag att en finalplats skulle till Arsenal, nattsvart där. Super League är också ett mörkt område jag inte vill gå in på för djupt. Men där rann bägaren över ett tag och jag var riktigt förbannad. Väldigt glad att det gick över, men Kroenke måste bort. Tredje och sista punkten jag vill lyfta är Arsenals oförmåga till att skapa riktigt farliga chanser och GÖRA MÅL i många matcher. Arteta har inte helt lyckats knäcka den nöten när motståndarna ligger lågt och låser matchen. Det måste förändras inför säsongen för det är många tappade poäng i såna situationer.
Elvis: Det nederlag som fick alla andra att blekna i jämförelse (det säger en del, en säsong som denna) var givetvis den Titanicartade förlisningen vid namnet European Super League. Det är ett svek som får Judas själv att rodna och ett sår som kommer ta en lång, lång tid att läka. I övrigt väljer jag att nämna Pierre-Emerick Aubameyangs transformation från en hänsynslös anfallare i världsklass till en bakfull korpenytter samt insikten att Arsenal förmodligen (jag hoppas att jag har fel) har en tränare som inte är kapabel att ta sitt lag till de höjder vi alla vill uppleva.
Så rundar vi av denna panel med att vi med en mening sammanfattar årets säsong.
Magnus: "Skönt att denna cirkus är över"
Sebastian W: "Vi fick åtminstone INTE spela Conference League"
Isaac: "Vi väljer att blicka framåt och glömma det som varit"
Elvis: "Vi hade i alla fall tur med vädret"
