Konfirmanderna tog över bänken
En person som klivit in i en kokong efter sista matchen i våras och gjort ett mänskligt björnidé av den, slumrat, sovit, snarkat, snusat, vridit sig till höger och vänster, drömt glada minnen om hur vi slår Spurs gång-på-gång; om den personen hade dykt upp för att se hur vi slog Spur på nytt,, han hade undrat om han kommit till rätt match.
Inte för att resultatet var underligt. 1-0 till Gunners är helt normalt och laguppställningen kändes också rätt normalt, men vad är det som sitter på Gunners bänk? Där sitter fem ungdomar med knapp skäggväxt, med medhavda skolböcker(ja nästan), varsin frukt-smoothie som föräldrarna blandat till och deras blick? Livrädda, nyfikna, coola och skitskraja.
Gunners bänk mot Tottenham måste ha varit en häpnadsväckande upplevelse för en ny utomstående person, för om man inte följer Gunners så måste man undra vem Ismail Kabia och Maldini Kacurri är.
De fick tillsammans med Ayden Heaven, Myles Lewis-Skelly och Ethan Nwaneri göra entré på bänken och förvisso har de två sistnämnda lytts fram tidigt och Ayden Heaven är en integrerad del av A-truppen numera, men att se Ismail Kabia och Maldinai Kacurri på bänken var oväntat.
Dessa fem gossar är födda 2005-2007 med Nwaneri som yngst. Ingen har fyllt nitton år ännu utan det är en hel hög med konfirmander på bänken.
Jag kan föreställa mig känslan och nervositeten. "Boys, you are bench Sunday". Kabia, Kacurri, Lewis-Skelly och Heaven tittar sig runt. "And we play...?". "Spurs.. away".
Det blev nog inte massor av sömn den natten. '
Artetas val att inte spela unga spelare har varit ett illasinnat rykte som i någon mån varit rätt och hade inte Saka blivit skadad, så hade nog inte Nwaneri kommit in heller. Samtidigt undrar jag om Kabia eller Kacurri hade velat spela inför fulla hus mot Spurs hos dem. De var nog rätt nöjda med en bänkplats denna dag.