Lacazette fick nr 9 - skall han bryta förbannelsen?
Det gick ett svagt brus genoim Gunners trogna fanskara när Alexandre Lacazettes tröjnummer blev officiellt.
Nr 9.
Nej.
Inte den siffran, det kan bara gå åt skogen. Eller är han mannen att änrligen bryta den långa förbannelsen kring tröja nummer nio, som möjligen startade med Paul Merson 1995 eller kanske efter att Anelka släppte tröjan. Har häxorna i Hertfordshires skogar kokat en soppa som gör att det måste vara en fransman som skall bryta en annan fransmans förbannelse. Smetade en häxa med krokig näsa, ringar på tummar och pierced frontallob en elak klet på tröjan i slutet av 90-talet och sitter möjligen lokala häxor och "ummmmar" gungande kring en kokande brygd inför varje säsong. När Lucas Perez kom ifjol, så dög de upp på London Colney, grävde sig in via en gammal tunnel, snodde hans kallingar och doppade den i grytan. Förbannelsen slog till direkt. Fast nu är det ju Lacazette som får nummer nio och kanske är det så att häxorna sitter och tvekar. "Another French Guy. Finally.."
Men vad är då detta för något?
Wikipedia ger förklaringen "Att vara i en förbannelse, anses bland kristna att ha hamnat i religiositet/lagiskhet som menas att man fallit bort ifrån nåden. Att vara religiös betyder att man tror sig behöva prestera för att bli älskad och accepterad av Gud, medan nåden är ovillkorlig. Att acceptera nåden är att förstå och acceptera att Gud tagit all synd på Golgata Kors och i och med frälsningen vilar man i vetskapen att man är en ny skapelse, att det gamla är förgånget och något nytt hsr kommit och man praktiserar inte längre synden utan vilar i vetskapen att man är fullständigt förlåten."
Nummer nio är den klassiska "center"-rollen i en uppställning. Att få siffran nio i en regelrätt match med siffror 1-11- innebar att man skulle spela center och göra mål. Klassiska Buster hade en serie som kallades "Rovers" och den legendariske centertanken Roy Race hade nummer nio. Super-Madc Mahony lilaså. Själv hade jag nästan alltid nummer 12 om jag överhuvudtaget fick ett nummer. Att hämta dricka åt grabbarna innebar att man sällan fick en tröja. I gamla klassiska Gunners-uppställningar så är nummer nio en klassisk målskytt. John Radford, Frank Stapleton och Alan "Smudger" Smith är tre av spelarna som haft nummer nio. David Herd en fjärde. Alla fyra gjorde över 100 mål för Gunners. Men under nittiotalet började det att förändras. I och med att Dennis Bergkamp anlände till Gunners och fick nummer^"10", så fick Paul Merson flytta på sig och han fick nummer nio. Hur gick det för Merson? Jo, efter flytten vann han ingenting. Han försvann i en spiral av alkohol, spel och droger och lämnade Gunners 1998 innan han gjort sitt hundrade mål.
Enter Nicolas Anelka, den trulige och strulige fransmannen som hade kunnat erövra världen i Gunners färger. Efter en talangfull säsong 97-98, då han bland annat gjorde mål i FA-cup-finalen, så gjorde han en fantastisk säsong året efter, men efter diverse kontroverser med spelare, uttalande i media och via en agent(broder Claude), som såg broder Nicolas framtid någon annanstans, så gick han till Real Madrid. Bra affär för Gunners, som fick så pass mycket pengar att man kunde bygga London Colney.Anelka var dock en succé i Gunners nummer nio, så möjligen kan man tycka att den s.k förbannelsen börjar här- å andra sidan valde han att lämna klubben tidigt och var aldrig lycklig.
Vi fortsätter med en personlig favorit. Gunners känsligaste vänsterfot genom tiderna? Kroaten Davor Suker hade vunnit VMs skytteliga och kom till Gunners och fick nummer nio. Han gjorde en kort séjour hos Gunners, brände en straff i UEFA-cup-Finalen mot Galatasaray, gjorde dock ett helt vansinnigt snyggt mål mot West Ham, men tog aldrig en fast plats i laget och lämnade för West Ham.
Ni känner till "The Fox-in-the-Box"? En av Wengers stora floppar. Pojken med glasfoten.Francis Jeffers var hans namn. En gänglig britt som gjort succé i Everton med en prydligt målsnitt och som levde i straffområdet. Oduglig utanför men med ett bra målsinne. Wenger värvade honom och lät honom få en hel del speltid. Blev det bra? Inte alls faktiskt. Jeffers gjorde få mål, blev skadad, hamnade på läktaren. Han såldes till Charlton och det följde en mängd klubbar där han inte heller lyckades. Senast sedd i Accrington Stanley 2013. Han har dock ett imponerande målsnitt i landslagen. 13 mål på 18 landskamper i U212 och 1 mål på en landskamp i England. Hos Arsenal går han in i historien som en av de riktigt dåliga värvningarna.
Om man kommer till Premier League med handskar och försöker ta sig förbi Gary Neville, så slutar det med att man hamnar på läktaren. Fråga nästa nummer nio- José Antonio Reyes, värvad från Sevilla til våren 2004. Han skulle göra en sprakande succé inledningsvis med dubbla mål mot Chelsea och han ínledde 2004/2005 säsong med mål i de första sex matcherna. Wow, tänkte vi. Innan vintern kom och det blev kallt och en andalusier började frysa ich tappa form. För att aldrig återfå den.Det blev ändå ett 20-tal matcher, men att käfta med TH14, vara motvalls på planen och tala om en "längtan till Spanien" innebär att man försvinner.
Spanske Reyes lämnade för Real Madrid och in utbyte fick Gunners "the Beast" - nämligen Julio Baptista. En fullblodsstriker som gjort massor av mål för Sevilla, men som inte lyckats i Real Madrid. Han sökte lyckan hos Gunners, men fick nummer nio och blev aldrig lycklig. Det skall dock sägas- att fyra mål mot Liverpool i ligacupen går till historien, men bortsett från detta, så kom han aldrig till rätta i klubben.
Eduardo da Silva var näste. Kroaten med brasiliansk bakgrund var en notorisk målskytt och hade verkligen möjligheten att bryta förbannelsen. Han var kvick innanför boxe, gjorde ett par sagolika mål, synkade bra med sina lagkamrater och allt såg bra ut. Om inte Martin Taylors tackling brutit benet på honom, så hade han kunnat ha fortsatt göra en massa mål, men så blev det inte. Han flyttade till Ukraina och Shaktar Donetsk och lämnade ett Gunners -lätt tilltufsad.
Vi börjar närmas oss nutid och efter något år med vakans på nummer nio. Ingen ville ha den häxbeslöjade tröjan. Rykten gick att den var förhäxad och spelarna gick långa omvägar för att slippa ta på den och se på den. Då måste man lura den på någon. Varför inte en korean, som inte fattar hur Premier League funkar och som inte har en aning om förbannelsen. Park Chu-Young värvades under en konstig transferhöst och jag har fortfarande inte förstått varför.Att sälja tröjor i Seoul må vara en sak, men spelmässigt fickkoreanen knappt lukta på gräsplanen och försvann när solen gått i moln. Konstig värvning, men hans öde var förutbestämt.
Istället gjorde klubben vad man kunde för att ändra på detta. In med den glade och sprallige Lukas Podolski. Nummer nio var hans och möjligen fattade han inte vad han gav sig in på för han hittade aldrig helt rätt hos Gunners. Jag gillar Podolski. Som spelare och som person. En kille som sprider glädje, utrustad med ett skott som få har, men Wenger vägrade spela honom på den position han behärskar bäst, dvs som centerforward elkler släpande forward och han hamnade på kanten. Det blev en hel del mål, men ju lämngre tiden gick , desto mindrfe speltid fick Podolski och till slut växlade han klubb till Galatasaray.
Så hamnar vi då hos Lucas Perez. En skräll för mig när han dök upp hos Gunners. kan inte påstå att han var så bekant, men intrycket av honom under säsongen 2016/17 var ändå rätt trevligt. Det kändes som att så fort han spelade så gjorde han mål eller var inblandad i mål.Han gjorde ändå sju mål för Gunners under säsongen, men 21 matcher är inte mycket för en spanjor som vill spela och göra mål och hans framtid beseglades när han tappade nummer nio till Alexandre Lacazette. Man kan inte säga "du får gå" på många andra sätt..Han var npg glad äver att slippa nummer nio.
Enter Alexandre Lacazette. Är han orolig, bryr han sig? Kollar han sig över axeln och undrar om häxorna med krokiga näsor, ringar överallt och med en gryta hängande kring halsen skall kladda ned honom med besvärjelser eller var det just en fransman de behövde för att vara lugna. Säsongerna som kommer får utvisa. Jag hoppas och tror att Lacazette kan bli en riktig kung i straffområdet och att vi äntligen kan lägga en förbannelse åt sidan.
På håll skrockar häxorna lätt...
