Manchester United-Arsenal 1-0 (1-0)
Arsenal drabbades av en mindre katastrof då en vaccinering gjorde att flera spelare insjuknade. Per Mertesacker och Tomas Rosicky blev hemskickade, men även Arteta och Gnabry sägs ha reagerat negativt på vaccineringen. Istället fick Vermaelen spela sin första Premier League match från start sedan 13:e april.
Att starta Arteta trots att denna led av sjukdom visade att Arsène Wenger ville ha god balans på mittfältet. Med Flamini tillbaka från skada, kunde Arsenal endå mönstra en väldigt duglig startelva, även om det fanns frågetecken kring bänkmaterialet.
Arsenals startelva:
Szczesny - Sagna, Vermaelen, Koscielny, Gibbs - Arteta, Flamini - Ramsey, Özil, Cazorla - Giroud
Avbytare:
Fabianski, Wilshere, Monreal, Bendtner, Jenkinson, Gnabry, Hayden
Manchester United valde att spela Phil Jones på mittfältet och Chris Smalling till höger i backlinjen. Två spelare som gav laget en extra tyngd och förbättrat huvudspel. Kagawa, som tvingat sig in i startelvan genom flera dugliga insatser, tog plats till vänster på mittfältet. På läktaren satt Ashley Young (ryktet säger att denne föll av vana när korvgubben rörde denne vid axeln) och Rio Ferdinand (twittrandes, som vanligt).
Manchester Uniteds startelva:
De Gea - Chris Smalling, Evans, Vidic, Evra - Jones, Carrick - Valencia, Rooney, Kagawa - Van Persie
Avbytare:
Lindegaard, Giggs, Chicharito, Nani, Cleverly, Fellaini, Januzaj
Domare: Michael Oliver
Första halvlek:
Manchester United började piggast och pressade högt. När Arsenal väl fick bollen försökte de ofta spela sig förbi förstapressen genom längre bollar mot Giroud. Istället ledde detta ofta till att hemmalaget snabbt kunde återerövra bollen igen. Arsenalsektionen gjorde sig tidigt hörd - varpå hemmapubliken svarade med busvisslingar.
Matchminut 9: Arsenal lyckades först nu etablera sitt första riktiga anfall.
Matchminut 11: Naaa naaa naaa - Nananana - Nananana - Giroud ljöd det från läktaren. Hemmalaget försökte komma runt på kanterna och slå inlägg, men Szczesny plockade ner dem med lätthet. Arsenal såg kontrollerade ut i försvarsspelet. I hemmalaget har har börjat matchen inspirerande.
Matchminut 14: Manchester United sjöng ooooh Robin van Pööösi - Arsenalsektionen kontrar genast med oooooh - Santi Cazorla
Matchminut 17: We love Arsenal we do. Oh Arsenal we love you.
Matchminut 21: Vermaelen och Kos hade mycket bra koll på Van Persie matchen igenom - samtidigt som Rooney fortsatt agerade hjärta och ryggrad för United. Som han löpte.
Matchminut 27: 1-0 till hemmalaget. Van Persie kommer högst på Rooneys hörna och nickar bollen i båge över Kieran Gibbs vid bortre stolpen. David Moyes val att spela med så många nickstarka spelare gav tyvärr utdelning.
Matchminut 30: Sagna varnades efter att denna gått in frustrerat i en duel mot Evra.
Matchminut 39: ARSENAL, ARSENAL, ARSENAL dånades det från den tillresta bortapubliken.
Matchminut 41: En läskig situation uppstod när Phil Jones nickar ihop med Szczesny, när den sistnämnde boxade undan en hörna. Jones kom sent in i situationen och Szczesny blev liggande, men kunde tillslut resa på sig och spela vidare. Bara minuter senare var olyckan framme för hemmalaget istället, när lagkapten Vidic utgick efter en huvudskada.
Pausvila:
Mittfältskampen blev en mindre faktor än väntat då båda lagan försökte undgå den genom att spela förbi mittfältet med längre bollar mot sina högre uppsatta spelare. Istället uppstår målet vid en fast situation. Ramsey missbedömmer uppenbarligen hörnan och ingen annan spelare kommer åt Van Persie som inte missar sådana lägen. Efter detta flyttar hemmalaget hem och matchen ändrar karaktär. Innan målet var det hemmalaget som förde matchen - efter målet blev matchbilden upp och ner vänd och det var Arsenal som hade högst bollinnehav i paus.
Andra halvlek:
Matchminut 48: Nananana. Girooooooud. Arsenal började aggresivt och det syntes tendenser till rakare spel.
Matchminut 48: Vermaelen av alla tog en frispark med vänsterfoten i ett bra läge, efter att Giroud ordnat frisparken i sekvensen innan. Han missade dock grovt - om denne nu inte siktade på läktaren med flit. Jag tror inte Belgaren gillar människor.
Matchminut 49: We love Arsenal we do. We love Arsenal we do. We love Arsenal we do.Oh Arsenal we love you.
Matchminut 50: Özil och Giroud väggspelade sig igenom men Giroud var inte redo för Özils sista vrickning. Spelar man med Özil måste man vara beredd på att bollen kan komma när som helst - så pass skicklig är Mesut.
Matchminut 55: Hemmalaget stod väldigt lågt under denna period. De samlade alla spelare bakom boll för att minska ytorna för Arsenals anfallsspel.
Matchminut 58: Arsenal fick ett av få kontringslägen i matchen. Giroud släppte bollen mellan benen till Ramsey som prövade skott istället för att driva bollen vidare. Tyvärr var det för långt från och Aaron hade för dålig balans för att det skulle bli riktigt farligt.
Matchminut 59: Två olyckliga bolltouchar från Vermaelen och Kos gjorde att Rooney fick ett läge strax utanför straffområdet. Skottet med vänstern studsade precis utanför Szczesnys vänstra stolpe.
Matchminut 62: Flamini byttes ut mot Jack Wilshere. Ramsey gick då ned på det centrala mittfältet istället.
Matchminut 69: Arsenal hade tagit över matchen mot ett Manchester United som enbart fokuserade på att ligga rätt och minska ytor. Hemmapubliken började känna att matchen gick dit de ville och ljudnivån höjdes under de senaste minuterna.
Matchminut 73: Liknande i matchen på Emirates mot Dortmund, så började Arsenal tvinga fram sina ytterbackar högt upp i plan. De öppnar sig för kontringar, för att kunna pressa högre och vinna boll tidigare.
Matchminut 75: Gibbs sköt direkt på en retur utanför straffområdet efter en arsenalhörna. Van Persie försökte styra undan bollen och det var nära att denne styrde bollen i eget mål istället, men De Gea kunde samla bollen i sin famn.
Matchminut 78: Nicklas Bendtner byttes in för att ge bortalaget ytterliggare en spelare att sikta inlägg mot. Santi Cazorla fick ge plats åt dansken.
Matchminut 80: Van Persie slog tidigt och oväntat en innåtskruvad frispark förbi Arsenals försvarslinje. Mot bortre stolpen kom Chris Smalling framrusande, men denne missade sitt avslut.
Matchminut 82: Arteta byttes ut mot Serge Gnabry, som tydligt gestikulerade mot övriga lagkamrater att högerkanten var hans.
Matchminut 84: Arsenal kom in i stark period direkt efter bytet. Spelet blev betydligt rakare utan de båda spanjorerna.
Matchminut 88: United lyckadess i detta skede bromsa upp matchen genom inbytte Fellaini. De ordnade frisparkar och lyckadess väl med att stoppa det momentum Arsenal var på väg att bygga upp i perioden innan.
Matchminut 90: Wenger klagade på tilläggstiden. Wenger kan dock bli mer proaktiv. Alex Ferguson var skicklig på att påpeka varje fördröjning i spelet när dennes lag låg under. Något att ta efter kanske? Wengie-time?
Matchminut 91: Bendtner blev milimeter från att få en tå på Sagnas inlägg. Euforin fastnade istället någonstans vid adamsäpplet och försvann tillbaka ner i intet igen.
Matchminut 92: Rooney ornade en billig frispark och nu gick tiden fort. Manchester United hade inte bråttom alls.
Matchminut 93: Slut. Over. 1-0 against the Arsenal.
Samlade tankar (efter ett par timmars apatisk tillvaro):
Det finns något problematiskt över att författa en text innehållande laget man älskar, bara timmar efter att denne har förlorat. Förlorat mot antagonisten i det möte som, kanske inte geografiskt - men definitivt sportsligt, betyder mest för fansen. Det smärtar. Endå måste tårarna torkas, tankarna formas och meningarna nedskrivas.
Det går att skriva om matchens olika ansikten. Den passion och inställning Manchester United visade under matchens inledande minuter. Hur Wayne Rooney, snorig och tårögd innan avspark, visade varför hemmalaget aldrig bör sälja honom. Eller hur den lilla pojken från Rotterdam för första gången valde att fira sina mål mot sin forna klubb.
Men av alla intryck från matchen på Drömmarnas teater, så var det ett som inte gick att känna igen. Hur matchen bekräftade allt vi trodde att vi redan visste - om den förvandling som drabbat de båda klubbarna och hur rollerna numer upplevs ombytta. När Robin van Persie gled ned på sina knän för att fira Manchester Uniteds ledningsmål så var det inte för att trycka till klubben han tidigare lämnat. Det var inte av illvilja. Jag tror inte ens att det hade någonting med Arsenal att göra. Han firade för att målet var så oerhört jävla viktigt.
Man brukar prata om vinnarmentalitet. Att man kan finna den om man skrapar på väggarna i omklädningsrummet. Hur själva tillhörigheten till en klubb kan göra att spelaren utvecklar en ibland ologisk förmåga att vinna fotbollsmatcher. Det ses närmast som en sanning att fotbollsklubbar som Real Madrid och Bayern München alltid formar sina spelare till kompletta vinnare. Klubbar som alltid varit bäst vet ingenting annat. Spelarna tar sedan efter.
Manchester United, och till viss del även Arsenal, har under åren byggt upp en liknande förmåga - men den har ej gått att härleda till några reella väggar eller svettiga omklädningsrum. Den kultur som uppstod i Manchester United fördes istället fram av en man från Glasgow. Han blev den som närmast ensam bar upp klubben mot skyarna. Ferguson vände upp och ner på en relativt framgångsrik fotbollsklubb och gjorde den till en dominant maktfaktor inom världsfotbollen. De spelare som tillhörde Manchester United under Ferguson blev av med sina dåliga vanor. Som att dricka alkohol. Eller att förlora fotbollsmatcher.
Problemet med ett sådant bygge uppstår först när fundamentet som det vilar på måste ersättas. Mycket av det som var självklart under Sir Alex, är inte lika självklart under David Moyes. Spelarmaterialet är mångt och mycket det samma, spelidén intakt och kraven på dem lika höga som vanligt. Ändå var det ett helt annat Manchester United som skulle möta ligaledaren på Old Trafford.
The Red Devils låg 8 poäng efter Arsenal. De flesta höll inte längre Manchester United som en självklar utmanare till ligatiteln. Klubben har tagit ett steg från hyllade ligamästare, till att vara ifrågasatta och vara klubben som febrilt måste jaga för att kunna haka på i toppstriden. Arsenal, å andra sidan, leder ligan och har vunnit matcher som de inte borde vunnit. Det är som att de båda klubbarna bytt plats.
För Manchester United var denna matchen en livlina. Spelarna pratade redan innan ligaomgången inleddes om hur mötet på Old Trafford kunde föra dem tillbaka in i värmen igen. Sedan fick Chelsea bara 2-2 med sig mot WBA på Stamford Bridge under lördagen. Timmarna innan avspark på söndagen förlorade först Tottenham och senare Manchester City mot Newcastle respektive Sunderland. Det blev ett drömläge på Drömmarnas teater. Det säger nästan sig självt hur något sådant skulle sluta.
Ibland vinner det bästa laget. Ibland vinner det lag som inte har råd att förlora. Oftast vinner de som har marginalerna med sig. Båda lagen spelade tryggt med relativt låga försvar. Det skapade en match som var väldigt tilltäppt. Första halvleken skapade Manchester United väldigt lite. Arsenal skapade ännu mindre. The Red Devils stod nära varandra och satte knappt en fot fel på hela matchen. Det samma gick ju dock att säga om Arsenal. Skillnaden blev en hörna från Rooney och en nick från Van Persie. Efter Manchester Uniteds ledningsmål backade United hem. De hade hållit hårt om dirigentpinnen fram tills dess, men lämnade efter målet lättvilligt över den till bortalaget. Arsenal försökte sedan. Bendtner var nära och Van Persie kunde gjort självmål. Bortalaget saknade övertygelse i avslutsmomenten och begick gamla synder då de ofta tog en bolltouch för mycket, istället för att avsluta när läget uppstod. Det blev som det blev. Arsenal förlorade och Manchester United vann.
Arsenal befinner sig i en mycket tuff serie av matcher just nu. Att en motgång skulle drabba laget efter de heroiska insatserna mot Liverpool och Dortmund kändes logiskt. Sex poäng av nio möjliga i dessa matcher får ses som över godkänt. Närmast väntar landslagsuppehåll och sedan Southampton - som då faktiskt kan gå förbi Arsenal i tabellen om de vinner. Som sagt - det kan vända fort i fotboll. Fråga David Moyes, om inte annat.
Spelarbetyg (1 = Usel, 2 = Underkänd, 3 = Godkänd, 4 = Bra, 5 = Mycket bra, 6 = Världsklass):
Szczesny - 4: Mycket stabil match. Blivit lugnare i luftspelet. Offrar sin kropp för att freda målet.
Sagna - 4: Fransmannens inläggsspel har sett riktigt vasst ut under hösten. Ytterst nära att det gav utdelning. Felfri defensivt.
Vermaelen - 4: Stått utanför laget en längre tid och har bara fått starta i ligacupen. Kommer bli viktig. Tillbaka i startelvan som lagkapten. Skingrade all oro med en gedigen insats.
Koscielny - 4: Det går knappast att lasta Arsenals försvar för förlusten. Den var magnifik och Laurent hanterade Van Persie och Rooney mycket väl.
Gibbs - 3: Hade svårt att komma runt sin kant. Arsenal gillar att överbelasta sin högerkant, vilket är synd för då försvinner Gibbs lite ur matcherna. I försvarsarbetet är Kieran dock föredömlig.
Arteta - 3: I sådana här matcher så placeras ett stort ansvar på Arteta. Han kontrollerar tempot när Arsenal har bollen och ibland kan det gå lite för långsamt.
Flamini - 3: Syntes inte mycket, men räkna med att Mathieu sprang de meter han skulle.
Özil - 2: Mesut är oftast bäst när han söker sig mot kanten. Skulle eventuellt behöva växla kant lite, då han oftast hamnar åt höger. Att denne kommer vika in för att kunna nyttja sin vänsterfot är ofta givet och ett direktare spel där denne söker kortlinjen från vänster skulle kunna ge variation. Slog bort för mycket passningar som denne normalt sätt inte gör.
Ramsey - 3: Det lyfte aldrig för Aaron. Hade ett par lägen, men vår nya matchvinnare hade inte sitt tidigare flyt med sig. Han har en imponerande lungkapacitet uppenbarligen, löper rejält även mot slutet och tycks kunna spela hur mycket som helst.
Cazorla - 3: Hade svårt och tappade en hel del boll till hemmalaget. Söker sig centralt och gör att vi sällan anfaller på vänsterkanten.
Giroud - 2: Hittade inte de lägen han behöver. Var nära att komma igenom ett par gånger, men hade det tufft mot hemmaförsvaret.
Avbytare:
Wilshere - 3: Jack bidrog till ett snabbare och rakare spel när denne kom in. Han är dock inte en poängspelare och även om det var nära lyckadess Jack aldrig trockla sig förbi Evans och hans vänninor.
Bendtner - 2: Svårbedömd denna match. Tydligt att denne skulle befinna sig inne i Manchester Uniteds straffområde. Därför deltog han inte mycket i spelet. Men han var endå nära att bli målskytt. Nicklas måste vara mer fokuserad i det läget och kunde reagerat fortare. Minus på grund av det.
Gnabry - 3: Hade inte många minuter att göra avtryck på tyvärr, men visade goda intentioner. Kom fram på högerkanten ett par gånger. Visar att han är en intelligent fotbollsspelare när denne samspelar med Sagna. Försöker täppa upp om Bacary stormar frammåt.
