Arsenal - Villarreal0 - 0
Matchrapport: Arsenal - Villarreal (0-0)
Uttåg ur Europa League för ett könlöst Arsenal.
Första halvlek
I den rödvita säsongens kanske viktigaste match ställde Mikel Arteta upp en väldigt offensivt präglad startelva. I stort sett alla kompetenta offensiva kreatörer i denna Arsenalupplaga kom till start, bortsett från möjligtvis Alexandre Lacazette och Gabriel Martinelli som fick börja på kvisten. Pierre-Emerick Aubameyang höll täten, flankerad av Nicolas Pepe och Bukayo Saka, med två gedigna spelmotorer bakom i form av Emile Smith-Rowe och Martin Ödegaard. På pappret ett recept för mål, helt klart.
Den varan kunde man dock inte se skymten av inledningsvis. Faktum var att det inte fanns många tillstymmelser till målchanser under matchens inledande 20 minuter. Även om Villarreal bitvis gjorde det svårt för Arsenal genom ett lågt försvar med kompakta lagdelar visade inte The Gunners upp den aggressiviteten, den framförhållningen som i alla fall jag hade önskat i en match av den här magnituden. Emellanåt gav matchbilden intrycket av att Arsenal ledde dubbelmötet med 2-1, och inte tvärtom.
En stolpträff av Aubameyang efter ett läckert avslut med utsidan av foten höjde pulsen något i matchens 27:e minut innan Villarreals nigerian Samuel Chukwueze gick sönder strax därefter, vilket orsakade ett kortare spelavbrott. Efter denna timeout höjdes visserligen bolltempot något, men kvaliteten på de avgörande aktionerna var för låg för att något av värde egentligen skulle kunna skapas. Det hackar, konstaterade Jonas Dahlquist i Discovery-båset, vilket enligt mig är en väl fungerande sammanfattning av hela den första halvleken.
Utöver ytterligare ett avslut från Aubameyang som Gerónimo Rulli i Villarrealburen hade vissa problem med att kontrollera inträffade inte mycket mer som var värt att notera innan domaren blåste för halvtidsvila. Allt att vinna för Arsenal under de avslutande 45 minuterna.
Andra halvlek
Efter halvtidsvilan kom Arsenal ut med en helt annan inställning och ett mer intensivt rödvitt presspel ledde snabbt fram till farligheter. Kieran Tierney lobbade fram bollen till Pepe i ett bra läge på vänsterkanten som dessvärre resulterade i ett avslut strax utanför. Bara några minuter senare fick Smith-Rowe, efter ett tveksamt inläggsingripande av Rulli, ett utmärkt tillfälle att slå in ledningsmålet. Det chippade avslutet var dock en meter på fel sida om den högra stolpen.
Den tron och det momentumet som Artetas lag hade byggt upp under halvlekens första minuter ebbade så småningom ut i takt med en del skadeavbrott. Den gula ubåtens nästintill systematiska maskning hjälpte inte heller till med att dra upp matchtempot.
Allteftersom tiden gick började Arsenal dock bygga upp självförtroendet igen och i matchminut 79 trodde nog de flesta att den rödvita ledningen äntligen var kommen. En kontring efter ett Villarrealanfall ledde fram till att en framstormande Hector Bellerin slog in ett inlägg mot Aubameyang. Gabonesen kunde dock inte göra bättre än att nicka bollen i stolpen. Så nära för Arsenal. Närmare än så skulle de inte komma. Målen lös med sin frånvaro denna torsdagskväll och slutresultatet, som skrevs till 0-0, innebär att Arsenal är utslaget ur Europa League.
Avslutande reflektion
I och med detta resultat kan vi slutligen konstatera att denna hopplösa Arsenalupplaga inte längre har något att spela för denna säsong och att man nu kan vända bort blicken från denna otäcka rödvita bilolycka som varje vecka inträffar inför våra ögon.
Vi var många som trodde att den som efterträdde Unai Emery i Arsenal säkerligen inte kunde göra ett sämre jobb. Vi är många som nu får inse att vi hade fel. Och trots besvikelsen och hopplösheten jag känner just nu, måste jag erkänna att det finns något poetiskt i att det är just Emery som reser tillbaka till London för att sätta den sista spiken i Artetas kista.
