Liverpool - Arsenal4 - 0
Matchrapport: Liverpool - Arsenal (4–0)
En ordentlig värdemätare direkt efter landslagsuppehållet i form av Liverpool på bortaplan. En blytung förlust blev resultatet.
Förutsättningarna
Om du, efter de första tre omgångarna av den här Premier League-säsongen och Arsenals bedrövliga säsongsinledning, påstod att The Gunners nio spelveckor senare skulle ha chans att gå om Liverpool vid seger på Anfield, hade du med största sannolikhet fått göra åtminstone ett halvdussin nykterhetstester. Ändå var det i denna bisarra parallella dimension vi befann oss i inför lördagsaftonens drabbning.
Ingångsvärdena såg även dem fördelaktiga ut inför resan norrut: ett ungt, självförtroendefyllt bortalag med vind i seglen mot ett skadeskjutet och tröttkört hemmalag med en nedåtpekande trend. Det var vittring, det var optimism, det var en känsla av att om Liverpool någon gång ska besegras på Anfield, så är den gången nu.
Första halvlek
Inledningsvis var det svårt att tyda några spelmässiga mönster. Liverpool hade det mesta av bollen (vilket är att förvänta när ett av världens bästa lag spelar på hemmaplan) men Arsenal visade tecken på att kavajen inte nödvändigtvis var för stor: man spelade sig ur den röda pressen med relativt stort välbehag, man vågade lyfta fram positionerna när man väl hade gjort det och man vågade vara initiativtagande i offensiv tredjedel.
Visserligen resulterade denna framförhållning i några direkta målchanser, men det var likväl en förtroendeingivande utveckling: Arsenal framstod inte så håglösa, så ynkliga och så rädda inför uppgiften som man ofta annars gör på bortaplan i stormatcher.
Trots allt detta var det utanför planen som det först hettade till ordentligt. Efter en nickduell mellan Sadio Mané och Takehiro Tomiyasu blev Jürgen Klopp och Mikel Arteta fullkomligt rasande. De två tränarna skrek ett par (vad jag kan bara gissa) väl mindre valda ord till varandra och behövdes separeras av diverse funktionärer.
En ostskiva vardera senare var stämningen minst sagt uppeldad, något som Liverpool såg ut att må bäst av. The Reds ångade på och skapade farliga målchanser, men Aaron Ramsdale i Arsenalkassen stod pall. Först var det Mohamed Salah som nekades från nära håll, efter det ett avslut från Trent Alexander-Arnold som tippas över ribban.
Till slut kunde dock inte ens den suveräna engelska slipsen rädda dagen. I matchminut 39 loopade Alexander-Arnold in en fantastisk serv från en frispark som Mané kunde styra in med huvudet. Ramsdale var nära, men dessvärre inte nära nog. 1-0, och det var med den uppförsbacken Arsenal gick till halvtidsvila med.
Andra halvlek
Det sena 1-0 målet var ett hårt slag i magen för Arsenal, en uppercut från en tungviktare precis när garden tillfälligt hade sänkts. En sådan smäll tar det tid att repa sig ifrån och det var också Liverpool som hade övertaget i början av den andra halvleken.
De allra tuffaste slagen att repa sig ifrån är dock de självförvållade. Därför var det som hände i den 52:a minuten så olyckligt. En totalt huvudlös passning av Nuno Tavares utanför eget straffområde landade rakt i gapet på Diogo Jota, som avancerade, rundade Ramsdale och lade in bollen i tom bur.
För att fortsätta med med boxningsreferenserna var Jotas mål den bildliga knock-outen. Trots att nästan en hel halvlek återstod att spela var bristen på luft total. Istället för en motreaktion var det i mångt och mycket öppna spjäll för Liverpool, en frenetisk period som temporärt pausades när Ramsdale behövde uppsöka läkarvård.
Det låga uppbyggnadsspelet som till viss del avväpnade Liverpools press i första halvlek fungerade inte alls i den andra halvleken, och boll på boll fastnade i ett framstormande Liverpoolmittfält. På ett kokande Anfield kunde Liverpool spela ut hela sitt register, visa upp gammal klass och öka på siffrorna ytterligare. Den första gången efter en omställning där den gulklädda backlinjen inte hängde med, den andra gången efter en ordentlig uppvisning av Liverpool där det egentligen inte fanns annat att göra än att lyfta på hatten och applådera.
Summering
När krutröken hade lagt sig och soldaterna hade lämnat fältet var det bara att konstatera att det, alltjämt, råder klasskillnad mellan Liverpool och Arsenal (om någon nu tvivlade på det). Frågan är om något lag i världen kan rå på Liverpool på Anfield när dem är som bäst, och idag var dem just det. Bäst. Överlägsna. Oslagbara.
För Arsenals del är det bara att lyfta på hatten, bryta ihop och komma igen. Nästa vecka väntar Newcastle hemma. Jag både hoppas och tror att vårt rödvita lag studsar tillbaka då.
Spelarbetyg (enligt följande skala)
1 = Underkänd
2 = Godkänd
3 = Bra
4 = Väldigt bra
5 = Världsklass
Aaron Ramsdale - 4
Återigen magnifik. Var nära på att ta ett nästan omöjligt ledningsmål och stod på huvudet i övrigt.
Nuno Tavares - 1
Här visade tyvärr bristen på rutin sitt fula huvud. Direkt ansvarig för det baklängesmål som punkterade matchen.
Gabriel - 2
Då Arsenals mittfält så ofta överspelades var det ingen tacksam uppgift att vara gulklädd mittback idag. Gabriel gjorde vad han kunde, varken mer eller mindre.
Ben White - 2
Stod för ett par avgörande brytningar i första halvlek. Något ur position vid 3-0 målet och tappade i prestation ju längre matchen gick.
Takehiro Tomiyasu - 2
Något trubbig med bollen i offensiv zon, men stod för det mesta pall inför en oerhört tuff uppgift.
Emile Smith-Rowe - 3
Uppfinningsrik i vanlig ordning och hittade ofta enkla lösningar på svåra situationer.
Albert Sambi Lokonga - 1
Mycket av de som kunde sägas om Tavares kan dessvärre även sägas om Sambi Lokonga. Ingen höjdarmatch.
Thomas Partey - 2
Att mittfältet passerades för lätt var ett faktum. Hur mycket av den bördan kan läggas på Thomas Partey kan diskuteras. I min bok klarar han godkänt med nöd och näppe.
Bukayo Saka - 2
Trampade och trampade, men kom egentligen ingen vart. Hävdar bestämt att man kan kräva mer av Saka.
Alexandre Lacazette - 2
Jobbade hårt för att skapa oreda i Liverpoolbacklinjen, men mycket oreda blev det inte.
Pierre-Emerick Aubameyang - 3
Krigade på förhållandevis ensam längst fram i banan trots bristfällig service. Borde hamnat i målprotokollet, men förnekades av Alisson Becker.
Avbytare:
Ainsley Maitland-Niles - 2
Stadgar delvis upp ett svajigt mittfält, men uppgiften är otacksam.
Martin Ödegaard - 2
En pigg injektion i ett redan besegrat lag, men inte mycket mer än så.
Resterande avbytare spelade för kort tid för att betygsättas.
