Nacho Monreal avslutar karriären
Många var vi som vaknade med viss förvirring den 31:a januari 2013. Vem satan är Nacho Monreal? Frågade vi oss yrvaket innan vi påbörjade googlingen. En tjugofemårig vänsterback ifrån Pamplona samt Santi Cazorlas kompis ifrån tiden tillsammans i Malaga läste vi oss till. Mer visste vi egentligen inte förutom det faktum att han tydligen satt på ett plan påväg till London för att skriva på för Arsenal. Tanken var i det läget att han i första hand skulle fungera som ett komplement till Kieran Gibbs. Det var även så det skulle komma att bli för Nacho inledningsvis. Han vikarierade vid behov och bidade tålmodigt sin tid. Ett och ett halvt år senare hade han gjort vänsterkanten till sin egen.
Monreal kommer inte att bli ihågkommen för sin flärd eller finess. Han var inte en sprakande och spännande offensiv spelare som skapar stora rubriker. Det var heller inte det som Arsène Wengers lag behövde. Den typen av spelare hade han redan ett överflöd av. Det som truppen däremot desperat saknade efter nio år av nästan var defensiv stadga. Solida och stabila individer i de bakre leden som kunde balansera upp Wengers inte sällan synnerligen framtunga lag. Det var precis vad Monreal var. Varken mer eller mindre. Det är jag innerligt tacksam för.
Sammanlagt representerade Monreal Arsenal vid 251 tillfällen och vann under sin sejour FA-cupen vid tre tillfällen. Han var sällan uppskriven eller uppmärksammad utanför klubben men ofta väldigt uppskattad av såväl medspelare som oss supportrar inom den. Sommaren 2019 flyttade Monreal hem till Spanien igen för att representera Real Sociedad. Efter tre säsonger i Baskien och ännu en cuptitel väljer han nu att avsluta karriären efter en lång kamp mot envisa knäproblem. Vi hoppas att du njuter av pensionen Nacho och att vi får återse dig på Emirates inom kort.
Stort tack och lycka till La Cabra!
