Once upon a time at Craven Cottage
Jag vet inte om det blir en film av detta.En hårdkokt dekadent thriller med allsköns gatu- och publjud, små rödskimrande brittiska barn som skjuter bollar på ljusbruna tegelhus, medan deras mödrar och fädrar gör vad de kan för att få i pengar till hushållet. Fast när man väl tittar på det så känns det som verklighet.En verklighet man så gärna vill ta del av. Min längtan till dessa hus, denna lätt nedgångna del av England, dessa skruttiga tegelhus, där tvättlinorna visar upp hushållets magra kassa och se hur fotbollarna slås mot väggar, man använder skor, soptunnor och stenar som mål. Jag längtar dit. Till förorten, till utkanterna av London, där drömmar föds, försvinner, blir verklighet eller dör. Arsenal åker till Fulham imorgon. Premier League skall starta och platsen för spektaklet är Craven Cottage.
Arenan är från 1896 och jag har haft möjlighet att se Fulham två gånger på plats, En gång mot Newcastle och en gång mot Stoke. Båda matcherna berörde mig. Denna enorma kontrast mot det väldiga Emirates Stadium och charmen i det småskaliga. Framför allt är matchen mot Stoke kvar i bakhuvudet. Vi var på plats i London för att se Gunners-United och tog dagen innan för att se Fulham-Stoke.Bara att ta sig dit är inte helt enkelt. Man kan ta tunnelbanan till Putney Bridge, Fulham Broadway eller Hammersmith och sedan gå. Vi tog lokalbussen från Victoria Stadtion och vips bar det av med en dubbeldäckare genom smågatorna. man kunde ärligt talat inte tro att det skulle dyka upp en fotbollsplan. Men det gjorde det. Bland småhus, radhus, några små parker och med Themsen bakom. Där var Craven Cottage.
När vi först anlände dit, så hade jag bokat biljetterna på nätet och skulle hämta dem på plats. Jaha. Men, det kunde väl inte vara så svårt. Men när vi kom till arenan var det ingen anvisning om var biljetter kunde hämtas. Man var van vid Emirates Stadium, där biljetter kunde hämtas på en anvisad plats. Vi frågade och letade. Till slut såg vi en äldre na som stod utanför arenan med ett bord och det såg ut som han sålde korv. Bordet var 2x1meter stort och där stod en man med Fulham-halsduk. Vi hörde "Tickets", så vi gick fram och minsann.. där bland alla högarna, kunde man hämta ut sin biljett.
Arenan Craven Cottage är en klassisk brittisk arena. Inte detta superspektakel som nu dykt upp överallt i form av Emirates, Tottenhams nya, Etihad Stadium och Stadium of Light. Nejdå, Fulhams arena med sin Riversideläktare som mer eller mindre ligger i Themsen och dess klassiska Johnny Haynes och Putney End är rejäla härliga brittiska läktare, där fansen frodas mer än äffärsmän. En varm dag i London är de nedre delarna av läktaren inte att rekommendera och där hamnade vi mot Stoke. Det blev riktigt obehagligt varmt för man kommer inte undan någonstans. Vad jag gillade mest var småskaligheten. Att kliva genom vändkorset och med tio raska steg nå läktaren, nå toaletten eller stålla sig vid baren. Det var fenomenalt. En brittisk korv med senap, rostad lök och ett rejält vetebröd. Det sitter som en smäck en lördag och därtill smakar ju alltid ölen bäst strax innan matchstart. Det var en skön familjär stämning och se Fulhamfansen dyka upp som små meandrar till arenan var en enastående syn.Det vimlade av halsdukar i vittm svart och inslag av rött. Hattar,. mössor, tröjor, vimplar, barn, vuxna, morfädrar, mormödrar. Pubar finns i området, men man måste ta sig en bit för att nå dem. Många tar sig till tunnelbanan Putney Bridge och bron över till just Putney och efter matchen gick man helt enkelt dit, eller drevs med av publikhavet. Matchen mot Stoke var inte speciellt minnesvärd. Svårt att se hur den skulle vara det, men eftermälet var desto intressantare. Vi hamnade i tunnelbanevagnen med en extremt förvirrad och dyngad Stoke-supporter som via tunnelbanevagnarna försökte få kontakt med sina kompisar några vagnar bort. Att höra denne "stoogie" skrika på sin rotvälska till Shropshire-dialekt till sina kompisar var underhållning och snart sjöng han om Stoke. "We follow, we follow, we know we are crap, but we have Rory Delap, who knows to handle a throw".
Fulhams hemmaplan kommer för alltid ha en härlig plats i mitt hjärta som en skön, trivsam, småskalig arena.
Imorgon är det start för Premier League. Då drar det igång.
På Craven Cottage.
