Krönika: Özil behöver fansens stöd
Det märks att jorden skakar under Mesut Özils fötter. Efter ett par veckors ihärdigt kritiserande från en del fans har nu en efter en i laget uttalat sig och visat stöd för den tyske fixstjärnan. Med all rätt. Özil är inte bara en av världens bästa fotbollsspelare - han är också en människa.
Härmed ansluter jag mig till det oerhört populära ämnet inom Arsenal just nu: Mesut Özil. Jag tänker dock inte stämma in i kören som sjunger svidande om hur oerhört lite tysken tillför, utan tvärtom.
Mesut Özil är en gudabenådad fotbollsspelare. Du kan fråga vilken erkänt duktig manager eller expert som helst och de kommer allihop svara att tysken är en världsspelare. När Arséne Wenger slog slag i saken och värvade Özil från Real Madrid, en klubb där han presterat i under tre säsonger, sänkte han samtidigt många som skrikit högt om Wengers avgång med en tsunami. Värvningen rörde om i grytan, både på det sättet att liraren skulle kunna tillföra en ny dimension på planen och marknadsmässigt. Och Özil väntade inte på sig med en presentation som heter duga - han såg i sin debut till att spela fram Olivier Giroud till 1-0 mot Sunderland efter elva minuters spel.
Den lovande debuten följdes upp av flertalet briljanta insatser och fansen var övertygade om att klubben numera ägde världens bästa nummer 10. Efter hårt matchande och trötta ben tappade han sedan lite flyt och under de senaste veckorna har han sett smått vilsen ut stundtals. I Champions League-matchen mot Bayern München för snart tre dagar sedan såg han till och med nervös ut, med några enkla misstag i passningsspelet. Värre skulle det också bli, då han missade en straff - en straffmiss som skulle visa sig bli förödande.
Reaktionerna blev därefter. På sociala medier som Twitter och Facebook växte föraktet och Özil fick utstå mycket, mycket skit. Lagkamraten och kompisen Lukas Podolski var inte sen med att slänga ut en bild på sig själv och Özil, där han skrev en text om att han visar sitt stöd och att alla andra borde göra det. Men stora spelare glömmer och likt Thorsten Flinck reser de sig igen.
Jag beundrar 25-åringen från Gelsenkirchen. När han befinner sig i ett stim och är fylld av självförtroende hjälper han sina lagkamrater så oerhört mycket. Han är en spelare som kan vara skillnaden mellan en vinst och förlust. Samtidigt, när det inte går som han vill, verkar det som att han sprider dåliga vibbar med sitt nonchalanta kroppspråk. Som han själv har uttryckt det: "Jag är en spelare som behöver känna stöd." Som jag själv tidigare uttryckte det: Han är inte mer än en människa.
Förresten... Mesut Özil har den bästa assist per match-statistiken i Premier Leagues historia, med en assist med kortare mellanrum än var tredje match. Närmare bestämt 2.63... Han har inte ens spelat en säsong. Han har heller inte fått tiden till att anpassa sig, för i och med insatserna i de första matcherna försattes han i en jäkla press. Jag är inte dummare än att jag har koll på ett ungefär hur en världsspelare ska kunna prestera. Men samtidigt gav han sig på en stor utmaning där skillnaden på tempot i matcherna är stor gentemot hur det ser ut i La Liga. Försvararna i Premier League låter dig sällan vända upp med bollen ostört och ge dig de där extra sekunderna som man får mot exempelvis Osasuna.
Det finns många exempel på fantastiska spelare som behövt en tid på sig till att kunna anpassa sig för spel i den engelska högstaligan. En del utav dem återfinns i dagens Arsenal, bland andra Per Mertesacker, Laurent Koscielny och Aaron Ramsey. Alla har blivit hårt kritiserade av en grupp fans, men Wenger har fortsatt med att ge dem förtroende vilket till slut gett resultat. Det lär vara samma med Mesut Özil. Han kommer att gå chansen även om det gått tungt veckan innan, men Wenger vet att det lönar sig till slut.
En annan sak som jag tror kan vända på Özils skuta är hans ego. Många uppskattar inte spelare med för höga tankar om sig själva, men jag har svårt att tänka mig att en spelare som tagit sig såpass långt inte vill bli bättre och vinna matcher. Han blir sannolikt lika missnöjd som du, jag och Flamini efter en förlust. Han visar det bara på ett annorlunda sätt.
När nu lagkamrater behöver gå ut och försvara Mesut Özil känner jag mig hopplös på ett sätt. Det finns alltid supportrar som kommer kritisera extra eller ogilla spelare. Samtidigt finns det väldigt många supportrar som lever i en instängd bubbla med vridna åsikter. Påpekar man det för dem blir de ruskigt arga. Tål de inte kritik? Vem utav dem äger då rätten till att ständigt kritisera, ofta utan grund? Alla äger givetvis rätten att kritisera, men jag anser att de som inte kan ta kritik på rätt sätt bör bespara sin frihet att dela ut det. Ska du spy galla över någon så gör det när det är befogat.
På tal om frihet. Nu ska jag citera en respektlös manager, men samtidigt en som kan fotboll.
"Ozil is unique. There is no copy of him – not even a bad copy."
Avslutningsvis. Det skulle inte förvåna mig det minsta om Mesut Özil tar tillfället i akt och sänker Sunderland imorgon. Om han nu får spela.
Åsikter och diskussioner på Twitter: @N_Liljekvist