Redaktionen bedömer säsongen: Mittfältarna
Så har då turen kommit till mittfältarna att betygsättas. Inom modern fotboll är mittfältet den viktigaste lagdelen för som man säger i Tibet: Med en stark offensiv vinner man matcher, med en stark defensiv når man CL-plats - men med ett starkt mittfält vinner man titlar. Jag har för mig att det var Dalai Lama som myntade citatet faktiskt. En vis man det där. Nästan lika vis som alla fotbollsexperter i de engelska medierna som på förhand räknade ut Arsenal i augusti när vi torskade 3 i rad samt inte värvade en ny startmittfältare. Men under säsongens gång fick de tugga fradga när de fick se en renässans av inte bara en utan två centrala mittfältare hos Arsenal, Thomas "Siktar mot krysset men träffar row 16" Partey och Granit "jag har inga slarviga misstag i mig" Xhaka, och vips så slogs Arsenal på största allvar om fjärdeplatsen. För så bra blev nämligen det centrala mittfältet under säsongens gång.
Men det var inte bara de som övertygade utan även ynglingarna framför dem. Xhaka, Ödegaard, Smith-Rowe....boyband-trion från London Colney som satte skräck i motståndarna lika enkelt som sydkoreanska BTS sätter skräck i alla musiker som vill släppa låtar samtidigt som dem. Ja, mycket hände på Arsenals mittfält under säsongens gång och vi fick se både härliga uppgångar och sorgliga nedgångar i formen hos våra spelare. Däremellan bjöds vi även på Elnenys härliga leende som sken upp halva London när han gick in och dominerade mot Chelsea, Man United och West Ham. Kanté, Pogba och Rice kan bara drömma om att en dag bli lika bra som Afrikas motsvarighet till Xavi.
Men nog om minnena från säsongen som gått och över till det ni kom hit för. Betygsättningen. Men först, betygskalan.
Redaktionens bedömning är som vanligt:
0-6, där 0 = Spursklass, 6 = Henryesque
Smith-Rowe 3,5
(33 i PL, 4 i ligacupen)
Var riktigt, riktigt bra under hösten och vintern när han öste in mål på löpande band. Smith-Rowe tog flera steg i sin utveckling och gjorde det riktigt bra på vänsterkanten där han kombinerade fint med ytterbackarna. Så långt var säsongen en klar 5:a i mina ögon och jag undrar hur Martinelli nånsin skulle få en riktig chans igen. Men sen började Smith-Rowe dala lite i form och det blev några småskador/sjukdomar som. Plötsligt var han inte längre lika effektiv och bra som tidigare, inte lika självklar i beslutsfattandet och avsluten. Självförtroendet fick sig en törn och han fick mest agera inhoppare och backup till Martinelli.
Efter en bra sommarträning så tror jag dock att han kommer vara tillbaka i gammalt gott slag igen till hösten och vi kommer att få njuta av hans riviga, uppoffrande spelstil där han gör mycket nytta. Det kommer att bli en riktigt bra kamp mellan ESR och Martinelli om vänsterytter-positionen de kommande 2-3 åren och det ska bli spännande att se vem som blir försteytter.
Saka 4,5
(38 i PL, 4 i ligacupen, 1 i FA-cupen)
Saka kortade ner sin semester efter den nesliga finalförlusten förra sommaren och kom tillbaka tidigt, tidigt för att hjälpa Arsenal. Det började rätt dåligt där Saka under ett bra tag var helt ur form och såg trött, sliten och seg ut. Själv ropade jag på att Arteta skulle låta honom vila sig i form, men vår manager gjorde tvärtom och spelade Saka mer än nån annan i truppen....och fick mycket riktigt rätt för under senhösten så kom Saka igång på allvar igen! Likt Smith-Rowe så tog han ett par steg framåt i sin utveckling och blev en av lagets viktigaste spelare. Tillsammans med Ödegaard rönte han stora framgångar på högerkanten och deras kombinationsspel var länge en fröjd att titta på. Motståndarna insåg såklart att en av ligans allra största talanger, kanske den största, var livsfarlig och började inte bara spela alldeles för bryskt mot ynglingen utan även sätta 2-3 spelare mot honom i hopp om att få stopp på engelsmannen. Oftast hjälpte det inte, Saka fortsätta vara effektiv.
Saka får dock inte högre betyg än 4,5 eftersom han startade säsongen svagt samt även tappade formen mot slutet när vi verkligen hade behövt honom i fin form. Om man får en 5:a för en säsong där man både startat och avslutat lite svagt så finns det ju inte mycket betygsutrymme kvar när han gör en grym säsong rakt igenom.
Men - med det tighta matchandet han fick av Arteta så är det kanske inte så konstigt ändå att det blev ett formtapp mot slutet av säsongen (precis som ifjol). Grabben är ju fortfarande bara 20 bast och unga spelare kommer nästan alltid att gå upp och ner i form under en säsong. Med lite välbehövlig vila i sommar (hans första på över 2 år) så tror jag att Saka kommer att bli ännu bättre nästa säsong. Motståndarna är redan varnade - men de kommer inte kunna göra nånting för att stoppa guldgossen från Ealing i London. Framtiden är Bukayo Sakas, och vi alla andra har fått ynnesten att bevittna det från första parkett!
Partey 4,5
(24 i PL, 2 i ligacupen)
Riktigt nära en 5:a i betyg, men Partey höll i vanlig ordning sig inte frisk hela vägen ut och den oerhört negativa effekt det fick på topp-4 hoppet gör att det inte kan bli högre betyg denna gång.
I mina ögon den spelare som gjort mest framsteg från förra säsongen till denna. Visst, Partey började inte fantastiskt och var lite av en jojo i början. Men sen hittade han formen och byggde på den så att han plötsligt hölls världsklass i flera månader. Plötsligt fick vi se den spelare som Athleticofansen brukade njuta av! Partey blev vårt nav, inte bara defensivt utan även offensivt. Han hjälpte oss att vinna mittfältskampen i match efter match, han var med och städade i försvarsspelet samt dödade ytor på ett föredömligt sätt under kontringar och andra anfall, han agerade spelfördelare på mitten där han länkade försvar med anfall, och han deltog ofta i offensiven högt upp i plan. Partey skötte ensam två-tre spelares roller och arbetsuppgifter, vilket till slut ledde att Arteta vågade flytta upp Granit Xhaka från den centrala mittfältspositionen till en roll mycket högre upp i plan, nästan i nivå med Ödegaard! Partey var en Rolls-Royce till spelare. Så elegant, så duktig, så effektiv. Men framförallt så otroligt viktig för vårt spel för tack vare honom så började vi plötsligt spela en bra offensiv fotboll också (något som annars varit Artetas akilleshäl). Detta märktes extra tydligt när Partey skadade sig mot Crystal Palace under våren och missade resten av säsongen. Med ens försvann vår fina offensiv, defensiven började släppa till slarviga baklängesmål och mittfältet blev svårare att vinna. Jag är övertygad om att Arsenal enkelt hade tagit fjärde- eller tredjeplatsen om han bara lyckats hålla sig frisk säsongen ut.
Xhaka 4,5
(27 i PL, 3 i ligacupen)
Xhaka har höjt sig väldigt mycket denna säsong. Mannen som var nära att lämna oss under förra säsongen tog gruvlig revansch på alla hans belackare denna säsong. Han har agerat som en ledare både utanför och på plan och var en starkt bidragande anledning till att vi vann mittfältskampen så ofta (fram tills förlusten mot Crystal Palace). Visst, under första halvan av säsongen bjöd Xhaka på Xhakagrejer, rött kort när man minst anade det, men under den andra halvan av säsongen har han äntligen agerat som en toppspelare och slutat upp med sina dumheter. Har ofta hjälpt till i defensiven när motståndarna anfallit eller kontrat, hjälpte Partey föredömligt i speluppbyggandet och såg ofta till att vända på spelet från kant till kant när det låste sig. Jag har länge tyckt att Xhaka inte varit bra nog för ett lag som vill nå topp-4 men om han kan hålla samma nivå en säsong till så tror jag att vi har en god chans att nå äntligen topp-4. Med det sagt så vill jag såklart gärna ha in en ny mittfältare som kan göra det ännu bättre än Xhaka, för det hade höjt hela vårt lag några snäpp, men för en gångs skull så blir jag inte så ledsen om vi startar nästkommande säsong med Xhaka som startspelare.
Ödegaard 4
(36 i PL, 3 i ligacupen, 1 i FA-cupen)
Under hösten var han lite upp och ner, nyförvärvet från Sociedad. Men under början av vintern/slutet på hösten så höjde Ödegaard sin egen nivå och såg äntligen ut som den toppspelare vi alla - redan när han var 16 år - visste att han en dag skulle bli. Kombinationsspelet med Saka fungerade otroligt bra och gjorde livet surt för alla motståndarnas vänsterbackar, men Ödegaard var så mycket mer än bara en lekkamrat till Saka. Om Partey var navet i vårt uppgbyggnadsspel så var Ödegaard regissören som såg till att målchanserna kunde skapas. Norrmannen var hela tiden delaktig i nästan alla våra anfall men utöver det gjorde han ett hästjobb i defensiven. Pressade ständigt motståndarna och vann tillbaka bollen många gånger, till fansens förtjusning. Tappade dessvärre formen under slutet av våren och var inte alls bra på slutet när vi verkligen hade behövt en regissör i offensiven. Det var dock hans första hela säsong i England och det är inte lätt att som ung spelare komma in och spelade nästan varenda match i en så snabb och fysiskt krävande liga som Premier League. Men nu har han lärt sig och till nästa säsong förväntar jag mig en minst lika bra säsong!
Elneny 3
(14 i PL, 3 i ligacupen)
Sett till förväntningarna på vad ett fjärdeval på mittfältet ska utföra så borde jag nog ge honom en 5a i betyg. Men man kan inte bara betygsätta efter förväntningarna utan måste även göra det i jämförelse med vad de andra presterat och hur man presterat oavsett förväntningar. Elneny har ju knappt fått spela, men har ändå aldrig klagat, gnällt eller spridit en dålig stämning. Tvärtom så uppges han av allt och alla vara en riktig glädjespridare i truppen och den sortens spelare är alltid fint att ha i ett lag. Till nästa säsong kommer Arsenal spela även i Europa och då är det ännu viktigare att ha ett fjärde- eller femteval som kommer in och gör sitt jobb de få gånger han behöver spela...och är det något Elneny är bra på så är det att göra hans jobb. Det såg vi inte minst i slutet på säsongen när Arsenal tappade allting, men fick förnyat hopp när Elneny kom in och gjorde Man Of the Match-insatser mot Chelsea och Man United, samt även en riktigt fin insats mot West Ham. Utan hans insatser hade vi troligtvis inte slagits om fjärdeplatsen utan om 6e-platsen, för vi var riktigt usla medan Arteta testade Lokonga och Ödegaard på det centrala mittfältet efter Parteys skada. Elneny belönandes för allt detta med ett förnyat kontrakt. Välförtjänt av vårt fjärdeval på mittfältet!
Lokonga 2
(19 i PL, 4 i ligacupen, 1 i FA-cupen)
Vi var i ett skrikande behov av en ny mittfältare, gärna en som skulle antingen peta Xhaka eller åtminstone utmana honom. Istället värvade vi Lokonga, en ung mittfältare helt utan erfarenhet från fotboll på den högsta nivån. Jag tycker dock att han började säsongen stabilt och man kunde genast se varför han värvades. Bolltrygg och med en fin blick + bollsinne. Lokonga gjorde bra ifrån sig till en början, men sen följde dessvärre några riktiga plattinsatser och plötsligt hade han helt tappat Artetas förtroende. Stenpetad ihop med Tavares och i flera månader så undrade man om Lokonga ens existerade, så osynlig var han. När han till sist väl fick chansen efter Parteys skada så rosade han dessvärre inte marknaden (förutom Elneny, vem hade gjort det när man knappt spelat någon minut på månader och inte alls var matchfit?) och blev sedermera petad igen efter 2 matcher. Jag hade hoppats på en finare utveckling hos Lokonga under säsongens gång men tyvärr så var hoppet från belgiska ligan till Premier League alldeles för stort. Lokonga skulle må bra av en utlåning där han får gott om speltid och förtroende så att han kan utvecklas i sin egen takt samt återfinna självförtroendet. För det finns en riktigt bra spelare därinne som bara väntar på att få komma ut, det såg man ganska tydligt.
Maitland-Niles 1,5
(8 i PL, 3 i ligacupen)
Grabben som kunde spela nästan överallt men som envist ville spela på den position där han var som längst ifrån en startplats. AMN har i flera år varit vår mest versatila spelare, förmögen att spela som ytterback, yttermittfältare, central mittfältare och ytteranfallare..... men tyvärr - för hans egen del - så har han insisterat på att vilja spela som en CM. Jag säger tyvärr eftersom vi redan har Xhaka och Partey där - två spelare som är mil före AMN som centrala mittfältare. Hade AMN istället nöjt sig med att satsa på att bli en högerback så hade han fått spela klart oftare (se bar apå Cedric denna säsong), men istället blev det knappt om speltid och en utlåning till Roma i januari. När han väl fick spela hos oss så varvade han - i vanlig ordning - fina insatser med väldigt svaga insatser där han såg märktbart ointresserad ut. Med en bättre inställning så hade han nog konkurrerat ut Bellerin som högerback för längesen och gjort startplatsen till sin, men istället spenderade han majoriteten av 2022 på bänken i Roma. Enda ljuset i bägaren blev vinsten i Conference League. Med bara ett år kvar på kontraktet så lutar det mesta åt att AMN gjort sitt i Arsenal. En tråkig utveckling på en Arsenalkarriär som annars började så fint.
