Redaktionen betygsätter: Arsene Wenger
Som sista hållplats på redaktionens betygsättar-linje har turen kommit till mannen som hålls ytterst ansvarig för vad de redan betygsatta spelarna hittar på. Det har blivit dags att syna Le Professeur - Arsene Wenger.
Skalan för betygssättningen är precis som för spelarrankingen, 1-6 (där 6 = Världsklass, 5 = Mycket bra, 4 = Bra, 3 = Godkänd, 2 = Underkänd, 1 = Dålig, 0 = Spursklass)
Transfers
Inför säsongen gjorde Wenger vad han kunde för att behålla några av de trotjänare som satt på utgående kontrakt, men att sjunga med i fansens ramsor om ”Bacary Sagna, we want you to stay” under FA cup-paraden och att lovorda Fabianski i pressen räckte inte. Även Thomas Vermaelen försvann då han värvades av Barcelonas medicinska team som behövde någon att träna på under året. Man sålde även vidare återköpsklausuler för Carlos Vela och Cesc Fabregas, där beslutet att inte köpa tillbaka den senare möttes av blandade åsikter från fans och experter. Personligen tyckte jag det var ett rätt beslut. Det markerade delvis från klubben att ”om du sviker en gång så är dörren stängd”, men en central mittfältare (som inte är DM) var heller inget vi var i behov av. Efteråt har också Wengers kommentarer hintat att Fabregas deal med Chelsea var klar långt innan sommarfönstret öppnade.
Ersatte Sagna och Fabianski gjorde Mathieu Debuchy och David Ospina. Debuchy hade tagit Sagnas plats i landslaget och kändes som en perfekt ersättare, men sinnessjuk otur med skador gjorde att han såg mer av Diaby i rehabrummet än tid på planen. Ospina har visat att han är ett tryggt val i målet när han behövs och ersatte Fabianski på ett bra sätt. In kom även unge Caclum Chambers som inledde säsongen strålande. Även om han dalade mot slutet (vilket är vanligt bland unga spelare) och kostade mycket pengar för en så oprövad spelare får det ses som ett bra köp inför framtiden. Särskilt med tanke på att han kan spela i princip överallt på planen. På deadline day dök även Danny Welbeck upp med sin Manchester United neccesär. Ett köp som antagligen inte hade gjorts om inte Giroud brutit foten mot Everton, men även det tycker jag var en bra affär. Vi fick en alltjämnt ung, talangfull engelsman till ett bra pris som bara har lite finslipning kvar från att bli en riktig klasspelare. I januari värvades även 17-åriga talangen Kystian Bielik och brasilianska mittbacken Gabriel. Bielik har jag i ärlighetens namn inte sett en sekund av i reservlaget, men Gabriel har fått göra ett par framträdanden för A-laget under våren och sett lovande ut. Wenger sa själv nyligen att vi kommer få se mer av Gabriel nästa år, och att han har mycket höga förhoppningar på mittbacken. Sist, och minst, men allra viktigast, har vi Alexis Sanchez. Jag behöver inte gå in på detaljer här då ni alla vet vilken klockren värvning det blev. Årets spelare, första nyförvärvet att göra över 20 mål sen Henry, drömmål i stormatcher - Alexis är en av Wengers bästa värvningar genom tiderna.
Betyg: 5. Utgående spelare ersattes effektivt. Inget nyförvärv har floppat. Alla har varit solida. Alexis har varit Alexis. Hade varit en sexa om mittbacksförstärkningen kommit under sommaren och för det faktum att vi behövde en defensiv mittfältare som inte kom förrän The Rise of The Coq hände.
Spelsystem
I säsongsinledningen såg vi hur Wenger tweakat sitt 4-2-3-1, till ett mer 4-1-4-1. Detta sågs som ett sätt att försöka få både Wilshere och Ramsey att vara på planen samtidigt. Det skedde dock på bekostnad av att Özil hamnade ute på kanten där han, något sliten efter VM, inte såg ut att trivas. Enligt Wenger var denna tweak gjord efter analys av förra säsongens storförluster på bortaplan, och den skulle göra så att vi inte bli söndersprunga på mittfältet igen.
Att börja experimentera med nya formationer kan vara lurigt efter ett VM-år då försäsongen kortas ned betydligt och spelarna får inte lika lång tid på sig att anpassa sig till det nya. Detta märktes tydligt i inledning av säsongen då spelet såg knackigt ut och resultaten likaså. Visst kunde man se, borta mot Chelsea exemplevis, att vi inte blev lika lätt överkörda som förra året, men spelet var för det mesta frustrerande att se.
Över vintern/tidiga våren växlade Wenger allt mer mellan de båda systemen, och i och med Coquelins intåg satte sig tillslut systemet som en slags hybrid där laget ligger som 4-1-4-1 i anfall, men att en av mittfältarna som inte är Coquelin (oftast Cazorla denna säsongen) har ett lite större defensivt ansvar att ställa om till ett 4-2-3-1 när det vankas försvar.
Betyg: 4. Kanske inte helt rätt läge att tweaka med spelsystemet utan försäsong och med många nya spelare, men i slutändan gav det resultatet Wenger var ute efter: bättre resultat i stormatcherna på bortaplan.
Taktik
Wenger har alltid beskyllts för att inte kunna anpassa sig till motståndet och för att inte vara pragmatisk nog att kunna ta ”fula” segrar a’la Chelsea. Även om jag tycker denna kritik är både felaktig (CL 2006 var en uppvisning i defensiv pragmatik) och konstig (hur ofta beskyller man en musiker för att alltid försöka göra så bra musik som möjligt istället för att bara slänga ut en skiva som gör jobbet?) så har denna säsongen gått en liten väg att ge tvivlarna svar på tal.
Matchen borta mot Manchester City visade att Wenger och Arsenal visst är kapabla till att sitta lågt, spela tajt försvarsspel och sen slå om med snabba kontringar och hänsynslös effektivitet. Enligt Wenger själv var det mycket på grund av spelarnas önskemål som man prövade att vara mer defensiva i matchen mot City och poäng får ges till Arsene att han lyssnar på sina spelare och visar en lyhördhet, även om detta går emot hans egna principer om hur spelet ska spelas. Receptet upprepades borta mot United i FA cupen och inför nästa säsong känns det som att det här laget börjar hitta helt rätt balans för när man ska gå på pragmatik, och när man ska gå på romantik.
Betyg: 4. Stabilare och bättre resultat i stora bortamatcher. Vi kan dock fortfarande bli lite enformiga på hemmaplan mot sämre motstånd som parkerar bussen.
Trupputagningar
Första halvan av säsongen bestod mest i att försöka lappa ihop hål i laget som uppstått på grund av skador. Både Monreal och Debuchy gjorde professionella debuter som mittbackar med blandat resultat och mittfältet tvingades byta skepnad i var och varannan match. Under andra halvan visade dock managern på fingertoppskänsla att spela med Monreal, som var en av säsongens jämnaste spelare, istället för Gibbs, och medan Mourinho hyllades för att han släppte fram nån random 19-åring i säsongens sista match som var obetydlig så har Wenger vågat satsa (visserligen på grund av Debuchy’s skador) nästan hela säsongen på unge Hector Bellerin som gjort enorma framsteg på högerbacken.
Sen har vi Francis Coquelin. Säsongens stora utropstecken tillsammans med Alexis var på väg bort från klubben när Wenger återkallade honom från lånet hos Charlton. Det går inte att ge Wenger allt för mycket credit för Coquelins framsteg. Det var tydligt att han inte ingick i Wengers framtidsplaner och återkallelsen från lånet var mer en nödlösning på grund av skador på mittfältet snarare än något annat. Egentligen borde man väl ifrågasätta hur Wenger kunde missa vad Coquelin faktiskt kunde tillföra laget? Men Wenger visade ändå på bra fingertoppskänsla och tillit att han lät Coquelin stanna kvar på mittfältet när han såg vilken skillnad fransmannen gjorde för balansen i laget.
Betyg: 3. Gör det fortsatt bra som vågar lita på ungdom. Hade kunnat vilat några spelare lite oftare och det känns fortfarande som att han ibland försöker tvinga in spelare i startelvan och sätter de ur position när vi har alternativ på bänken som faktiskt passar bättre i den rollen. Vissa spelare hade även kunnat få lite mer speltid (*host* Rosicky *host*).
Sammanfattning
Wenger och Arsenal började säsongen i en djup dal, men lyckades till slut hamna uppe på ett åtminstone medelhögt berg i och med andra raka FA cup titeln. Managern var kraftigt ifrågasatt under första halvan, men när säsongen summeras är nog de flesta rätt nöjda med var professorn uträttade. Köpet av en mittback hade gärna fått komma under sommaren, vi visste att Koscielny hade problem med sina hälar och behövde backup. Det hade nog kunnat rädda några poäng under vår svaga säsongsinledning. Succén av de ”interna” lösningarna Coquelin och Bellerin är en av säsongens stora höjdpunkter och viss cred ska ges till Wenger att inte panikköpa t. ex. en högerback utan faktiskt lita på sina unga.
Resultatmässigt är säsongen och både upp och ner. Fa cup-titel för andra året i rad (samtidigt som Wenger slår Ferguson i totalt antal vunna FA-cuper) är givetvis höjdpunkten. Tredjeplatsen i ligan gör att vi slipper den nerviga kvalet direkt i säsongsinledningen nästa säsong vilket gör att vi kan fokusera på att få en bättre start än i år. Det kändes dock som att vi själva slavade bort chansen till en andraplats. Det kanske inte betyder något egentligen, den största skillnaden är ju mellan 3 och 4, men det hade ändå känts kul att vara tvåa för första gången sen 04-05.
Största plumpen är uttåget mot Monaco i CL. För en gångs skull hade vi fått en överkomlig lottning, och det kändes som att vi skulle kunna ta oss förbi åttondelspöket i år, och vem vet vad som hade kunnat hända efter det? Istället blev det en klassisk Arsenal-implodering, med ett hjärtligt försök att rädda situationen som bara blir nästan. Precis som alltid.
SLUTBETYG: 4,5 / 6 . Monaco-debaclet drar ner en femma till en fyra, men knuffen på Mourinho på Stamford Bridge drar upp professorn ett halvt poäng.
*****
Det var årets redaktionsbetyg för hela truppen och managern. Fortsätt diskutera på forumet och i kommentarer om vad ni tycker så kör vi igen nästa år. Ska bli spännande att betygsätta laget efter att ha tagit trippeln.. COYG!
