Redaktionen betygsätter: Mittfältet

Målvakterna och försvararna är analyserade och betygsatta. Nu är det dags att flytta upp ett steg, till generaler och bollvinnande tvåvägsspelare - mittfältarna. Har någon skött sig? Jodå, häng med här så får ni se.

Den stora frågan inför säsongen var vem som skulle ta över Alexandre Songs roll som den store bollvinnaren på mitten. En svårersättlig pjäs, men absolut ingen omöjlig uppgift. Då det inte värvades in någon ersättare fick det bli den elegante spanjoren, med det perfekta håret, Mikel Arteta. I övrigt har det varit en ganska bra säsong för Arsenals mittfältsherrar, speciellt under den senare delen av säsongen.

Sju spelare kommer att betygsättas i mittfältskategorin, och Serge Gnabry skulle kunna bli en åttonde om det inte vore så att han endast spelat en match från start.

Betygskalan:
6 = Världsklass
5 = Mycket bra
4 = Bra
3 = Godkänt
2 = Underkänt
1 = Dålig
0 = Sp*rsklass

Mikel Arteta: 4,5.
Många väljer att ta upp Artetas insats på hemmaplan mot Bayern München i Champions League-slutspelet för att definiera mittfältarens säsong. Han var en av planens sämre spelare, drog på sig många onödiga frisparkar som kostade tid och kändes allmänt okoncentrerad. Att enbart prata om den insatsen vore alltför orättvist mot honom. Han har faktiskt varit den spelare som hållit högst lägstanivå under säsongen tillsammans med Jack Wilshere. Han blev dessutom något bättre på att fördela bollarna i ett högre tempo ju längre säsongen led. I början visste han inte riktigt vart bollen skulle lämnas och det slutade med att Per Mertesacker fick stå för många uppspel. Mikel Arteta har varit en ledare på plan, en spelare som varit pådrivande och tagit många smällar för laget. Han är elegant när det behövs och tuff när det behövs. Han är en given kandidat till kaptensbindeln. Totalt blev det sex mål på 43 framträdanden för Mikel.

Francis Coquelin: 3.
I mina ögon var han den självklara arvtagaren till Song, men så blev inte fallet. Francis är en mittfältare som är expert på klockrena brytningar men som samtidigt besitter god teknik och ett fint spelsinne. Varför han inte fått fler chanser än elva starter och elva inhopp den här säsongen vet nog bara han själv och Arséne Wenger. Har dessa herrar något otalt med varandra? Eller visar den förstnämnda helt enkelt inte upp tillräckligt mycket kvalitét på träningarna? Det är som sagt oklart. När han har spelat har han alltid gjort ett fullt godkänt arbete. Tyvärr har han inte fått växa in i rollen som balansspelare och jag undrar verkligen om vi får se Le Coq i Arsenal något mer...

Abou Diaby: 3,5.
Trollkarlen från Aubervilliers. När han har ett par matcher i sig är han ofta magisk. Sällan får vi uppleva den magin då han är för skadebenägen. Hans historik är vida känt och jag behöver sällan beskriva den för Er. 14 starter blev det den här säsongen och ett tag tändes hoppet, vilket släcktes strax efter. Jag må vara korkad när jag erkänner att detta hopp får liv varje gång det meddelas att Diaby är frisk, men samtidigt intalar jag mig att det inte kan finnas någon som är SÅ skadebenägen...? Det finns det, Abou. Det är synd för sporten då han, som sagt, kan vara magisk.

Aaron Ramsey: 4.
Den unge walesaren är snart inte så ung längre. Fansens hackkyckling numero uno (före André Santos tid) inledde säsongen så som man förväntade sig. Inte som man hoppades, utan förväntade sig. Han var usel. Han visste inte vart han skulle ta vägen (om han nu inte stod ivägen). Men Arséne Wenger hade en känsla, så som många gånger förr. Ramsey fick chans, efter chans, efter chans och när man trodde att han alrdig någonsin skulle kunna ta den - då tog han den och växte flera meter. Jag tror inte att det finns många som vunnit fler bollar på mitten under den senare halvan av säsongen än vad Aaron gjort. Han var stundtals briljant och slet som ett djur. Mittfältsmotorn sprang mest och bäst, och det enda som saknades var ett bra skott. Kan han utveckla det också har han föralltid mitt stöd.

Jack Wilshere: 5.
En som börjar närma sig Abou Diaby på skadelistan är väl Jack Wilshere. Inte för att jag tror att han är lika skör som fransmannen, utan för att han är den som får mest stryk av alla i hela ligan. Sedan tar han för sig hyfsat också och tänker inte så mycket på konsekvenserna. Jack är oerhört svår att ogilla och väldigt enkel att älska. Han är en fantastisk fotbollsspelare som hade tillfört massor i vilket lag som helst och vi är så glada över att ha honom i Arsenal, såklart. Visserligen har han sett seg ut stundtals, men han fick alldeles för många matcher i benen på raken utan vila och jag undrar om någon annan i laget kan hålla en så hög nivå trots nästintill total utmattning. "Vill han spela och känner sig frisk, så spelar han." Typ så, lät det flera gånger från Mr W. Vad mer finns det att säga om hans insatser den här säsongen? Inte mycket mer än att han ständigt presterar. Det var extremt kul att se att han kom tillbaka från sin långtidsskada utan att ha tappat någonting i spelet, vilket brukar vara normalt.

Tomas Rosicky: 4.
"Little Mozart" är alltid en fröjd att skåda med sitt fartfyllda spel och sina sköna yttersidor. Tyvärr är Rosicky skadebenägen utan dess like. Eller jo, Diaby skulle kunna vara hans like. När han väl är frisk är han en expert på att höja tempot i matcherna och bidra med sina kunskaper. Förra säsongen var han tongivande under våren och även i år har han sett het ut när han kommit upp i hyfsad matchform. Elva starter och fem inhopp blev Tomas facit under säsongen och i dessa framträdanden har han oftast varit en frisk fläkt. Förhoppningsvis stannar han i denna vackra klubb karriären ut.

Santi Cazorla: 5,5.
Oh Santi Cazorla! Vilket nyförvärv han fick till Arséne. Under sin debutsäsong i Premier League var han i 90% av matcherna en av planens absoluta giganter och briljerade såväl centralt som med kanten som utgångsposition. Med 47 starter och två inhopp var han den spelare som matchades mest och väl i dessa mäktade han med tolv mål och 14 assist. Cazorla har varit spelaren som avgjort matcher på egen hand och för mig borde han varit given i Årets lag. Om det här var en säsong till att anpassa sig i England kan jag knappt vänta på att få se hans andra år med laget. En av säsongens absoluta höjdpunkter, helt klart.