Reserapport 2 av 5: Mot Emirates Stadium
Om ni av en händelse inte varit vid Emirates Stadium, så häng med nu så får ni en riktig resa.
Paddington Station var området vi bodde vid. Paddington är en del an den London Borough som heter Westminster. Det finns 32 stycken s.k "London Boroughs" och de möts i London Coty Council för att rita upp riktlinjer för Londons sätt att styras. Paddington är för övrigt så mycket mer än just än nallebjörn, hotell och en station. Om man skrapar på ytan bland alla områden och nybyggnationer, så finns det en väldigt trevlg s.k Paddington Basin, som leder fram till Grand Union Canal upp till ett ställe som kallas för "Little Venice" där Regent's Canal möter upp. Här finns mängder av mindre båtar, kanoter att hyra och är ett väldigt sceniskt och trevligt område. Från Paddington Station via Little Venice - Edgeware Road och tillbaka är en promenix på en timme ungefär. Väl värd sina fotsteg.
Vi utgick ifrån Paddington- en snabb blick på kartan och tiden. Klockan var 10:00 och vi sade att vi ville vara uppe vid arenan före tolv för att känna på stämningen. Avstånd - ca 7 km. Vi tog beslutet att promenera. Falkarnas ben är gjorda för långa promenader, så här var vi- 16, 25 och 55 år- redo för promenad.
Soligt i London, ca 10 grader varmt och en promenad genom historia, nybyggnation och olika miljöer väntade.
Vägen från Paddington till Emirates går som bäst via Regent's Park-Euston Square-Kings Cross&St Pancras-Caledonian Road mot Holloway Road. Det är en väg som med för en hel del tålamod och det tar på krafterna att armbåga sig fram via turisterna längs Great Portland Place på väg till Madame Tussaud's, folk som väntar på taxi, buss eller tunnelbana längs Eustom Square eller King's Cross. Sammantaget är det dock en ren njutning att passera de olika områdena.
Regent's Park, som är uppkallad efter Prince Regent på 1700-talet är en liten oas, där fåglar häckar i de små vattenoaserna, mängder av människor har picknick och folk strosar omkring. Parken är nästan 5km i omkrets och har ett Zoo i den norra delen. Här finns mängder av mindre parker och avdelade platser i sig som var och en är värd ett besök. För oss var det dock bara ett delmål mot paradiset och vi kom snart upp till den stora nyckelpunkten kring Euston Square och King's Cross.
Euston Square var Londons första järnvägshub som förband London med andra städer. Stationen har ofta varit grunden för nätverket kring den norra delen av staden, men har nu tappat en del till närbelägna King's Cross, som har vuxit till en av de större järnvägsstationerna och nu är centrum för alla tåg som går norrut. Namnet kommer av en kung- George IV - vars monument placerades här för att fyra vägar möttes här och bildade en korsning. Runt omkring King's Cross - norröver har man byggt ut massor av möjligheter till aktiviteter med en aktivitetspark, närhet till vattendrag och moderniserat det rejält. Jag beskrev också för mina kära telningar att "St Pancras" inte skall blandas ihop med "Pancreas". Det ena är en martyr och det andra är bukspottskörtel.
Efter King's Cross går man över i en störra förortskänsla och bilder från gamla Buster-tidningar då man kan föreställa sig ungdomar vara ute på gatan, sparka boll och slå bollarna mot grannhusen. Husen står på rad, ser likadana ut och man flygs iväg till ett 70-tal eller 80-tal. Caledonian Road är ganska lång, leder bitvis i en uppförsbacke och blandar mellan affärer, pizzahak, kebabställen, halvskruttiga hus och någon pub.
Här finns också Camden Canal med London Canal Museum och så passeras Pentonville Prison, ett av högsäkerhetsfängelser i UK, men där personer som Boy George, George Best och George Michael också spenderat tid.
Strax efter Pentonville Prison viker man av på MacKenzie Road, passerar parken där barn leker och sedan når man Holloway Road via Liverpool Road och efter några minuter svänger man in på Hornsey Road och där når man paradiset, Emirates Stadim tornar upp sig som ett rymdskepp som nyligen landat. Jag var där 2006 för första gången då the Armoury öppnades och nu var man åter där. Hjärtat slog, glädjen var stor och längtan enorm. Nu var man där. Nu kunde matchen börja.
