Semesternoteringar
När man tröttnat på att förlora mot sambon i Yatzy eller bränt sönder axlarna likt den likbleka nordbo man är så kan man ägna semestern åt att funderingar och tankar kring försvunna badlakan, transferfönster och annan rappakalja. Tempus var inget vi fick lära oss under första året på lärarprogrammet. Mycket nöje.
Just hemkommen från Cypern. Rekommenderas varmt om man finner varmvatten, fungerande toaletter och bikiniöverdelar överskattat. Jag åkte ner på Deadline Day, så att i elfte timmen låsa in sig med dator och mobil för att inte ta in några intryck utöver det Sky Sports förmedlar var tyvärr inte möjligt. Men jag kunde inte fått en bättre uppladdning inför resan. Vi slog Spurs. Ja, och torsdag kommer efter onsdag. Många har påpekat att en back var önskat innan fönstret stängde. I slutet av matchen mot Spurs hade vi sex (6!) backar inne. Jenkinson, Sagna, Mertesacker, Koscielny, Gibbs och Monreal. Vermaelen är inte långt borta och det blir alltså sju fullgoda backar. Eller är det bara jag som inte får panik när någon av dessa startar? Flamini är även han en nödlösning. När vi ändå är inne på det. Såg ni hur den gode Flam styrde och ställde så fort han kom in? Vilken glöd. Jag citerar Wenger; "Jag är bara ledsen att han inte kostade 250 miljoner kronor".
Klubbens marknadsföringsavdelning skulle vara stolta över mig om de sett mig här nere på Cypern. Till stranden har jag haft samma Arsenal-t-shirt, Arsenalväska och Arsenalbadlakan. Varje dag. Det var därför smärtsamt när jag i morse (dagen innan hemresa) märkte att mitt badlakan var borta efter att ha hängt på altanen på vädring under natten. Var det engelsmännen från Bristol från andra sidan gatan? Är de trötta på att harva i League 2 och därför blivit så provocerade av mitt ständiga skyltande av kanonen? Jag måste dock berömma tjuvens smak då Manchester Unitedhandduken som hängde två lägenheter bort fått hänga orörd. Vildhundar, lösa katter och badlakan från nordvästra England är tre saker man ogärna tar i på utlandssemestern då två av tre kan ge rabies. Och vildhundarna har skabb.
På kvällarna har det blivit en del besök på/i restauranger, tivoli och diverse butiker. Kalles Kaviar, Marabou, OLW, Ahlgrens bilar. Ja, här finns allt för den som vill njuta av Sveriges finaste råvaror men samtidigt vill få sig lite sol. I butikerna (som säljer allt från kepsar till penisformade kapsylöppnare i trä) finns en hel del fotbollsprylar. Muggar, flaggor, kepsar, plånböcker och så vidare. Fyra lag är överrepresenterade; Arsenal, Chelsea, Liverpool och Manchester United. Jag ber butiksbiträdet, på bredaste cockney, om hjälp. "Excuse me, do you have any Tottenham stuff?". Biträdet rynkar på näsan, tittar sig omkring och sträcker sig sedan efter en penisformad kapsylöppnare i trä. "You mean this?".
2,50 euro för en solstol. Den gick vi på de två första dagarna. Sedan insåg vi att vi kunde slippa rånet och och sanden genom att lägga oss på den stora gräsmattan strax ovanför. Det var på denna gräsmatta jag låg och flämtade i den brännande hättan när jag plötsligt hör en skönsång. Jag tittar upp och ser en tanig, medelålders man komma arm i arm med en man ur strandrestaurangens personal. Den hjälpsamma restaurangkillen lade ner den kraftigt berusade mannen i skuggan, gav honom kaffe & vatten och lämnade honom sedan åt sitt öde. Likt Lars Berghagen en gång i tiden fick mig sig publiken i glädjande allsång på Skansen försökte denne taniga man få med sig alla solande pensionärer och barnfamiljer för att sjunga vad jag bara kunde tolka som ryska vaggvisor. Ingen framgång. Då tar vi något mer världsomspännande. "Aj ääm äj pessenjärrr". Olyckligtvis verkade ingen annan vara ett fan av Iggy Pop och det blev istället mer ryska vaggvisor innan han till slut kastade in handduken och gav sig därifrån. Ryss. Aspackad en tidig söndagseftermiddag. Kan inte vara annat än en man som fått en snedfylla till följd av att han sörjer att han, likt Chelseas supportrar, hade kunnat fira Champions Leaguetitlar och andra framgångar om Roman Abramovitj istället hade valt att investera i hans kära Krylia Sovetov Samara. Jag har inte skymtat många tyskar nere på Cypern, men vad gör det när man nu kan vila ögonen på tysklands bästa spelare i Arsenals tröja? Mesut Özil. Vilken värvning. Och till halva Bales pris. Wow.
Flyget hem bjuder på en spännande blandning av människor. En överförfriskad göteborgare, solbrända pensionärer, det vanliga gänget med fnittriga tonårstjejer som verkar höga bara på upplevelsen att ha varit utanför Svea Rikes gräns utan föräldrarnas vakande hökögon. Och barnfamiljerna. Småbarnen som grimaserar och grinar när de inte får som de vill. Lite som med en del supportrar. Visst, en anfallare som back-up till Giroud hade kanske varit att önska. Men man kan inte få allt. Så länge man inte drabbades av förlossningsskador och spenderar lördagseftermiddagarna på Etihad Stadium (Smutsius Pengarius på latin) eller Stamford Bridge (Ryskius Injektionius på latin). En tillfällighet att "Gold Digger" av Kanye West spelas i lurarna när jag sitter här på flygplanet bredvid min sovande sambo och knåpar ihop det stycke ni nu läser? Think not. Papper och penna? Nej, realskolan var före min tid så jag skriver på min telefon. Jag har bara varit i livet i 24 år men kan ibland stanna upp och ibland skrämmas av tanken på hur snabbt tekniken går framåt. Snart lär vi slippa bagageinvägningar, passkontroller och försenade förbindelser. Snart kommer vi att kunna ladda ner en app, välja destionation och lösas upp i atomer för att sekunder senare sättas ihop igen på tidigare vald plats. När jag om några år avlat fram mina minigooners lär de aldrig sluta tjata om att jag ska läsa den där godnattsagan om flygande metallskepp, bikiniöverdelar och en tid då fotboll bara handlade om kärlek och passion.
Allt skrivande har gjort mig törstig. Var har jag lagt min penisformade kapsylöppnare i trä...?
