Silly Season Sommaren 2014 - Wrap up
Det är den 2e september, tisdag och här sitter jag nu och försöker summera Silly season sommaren 2014 för Arsenals del. Det har rört på sig en hel del i leden och mitt bestående intryck ifrån de tre gångna månaderna är att Wenger gjort helt rätt med sitt Arsenal och får anses ha genomfört ett väldigt klokt transferfönster där Arsenal tidigt var ute med fyra fina värvningar i juli för att sedan avsluta med en värvning på deadline day. Men vi tar det från början, vilka var snackisarna och vilka sp
Tidigt stod det klart bland fans och experter att inför sommarfönstret så låg Arsenals största behov på det defensiva mittfältet och anfallet. Arteta och Flamini i all ära, men ”vad Arsenal behöver är en ny Viera” känns numera som ett klassiskt urholkat citat utan direkt verklighetsförankring. Alla lag i hela världen skulle må bra av en Viera eller en exempelvis Yaya Toure, men de växer liksom inte på träd (även om de är stora som träd). Men nog kände även Wenger att mer backup eller kvalitè behövdes på positionen. Vad gäller anfallet så blev det väldigt uppenbart förra säsongen att Giroud inte orkade dra det tunga lasset själv och när Sanogo väl blev kvick sin skada så syntes det lång väg att han har just en lång väg kvar på sin utvecklingskurva för att göra en forward position i Arsenal rättvis. Flytt ryktena om Sagna och Fabianski visade sig också vara sanna där Sanga ville testa något nytt och Fabianski kände att han var trött på andrafiolen. Detta öppnade upp för fler värvningar, två måste värvningar kan man säga eftersom lag faktiskt behöver en bra högerback och en bra andremålvakt. Ihärdiga rykten sade också att Thomas Vermaalen även han tröttnat på sin bänkplats och ville lämna laget vilket också blev sant lite senare in på transfer fönstret. Under sommaren har också ett gäng undomsspelare försvunnit ut på lån exempelvis Kristoffer Olsson och Ignasi Miquel, men också A-trupp spelare som Ryo Miyaichi och Carl Jenkinson.
Sommarens Silly season började för Arsenal fansens del smått chockartat när det efter veckor av spekulationer blev klart att Cesc Fabregas som tidigt gjort klart att han ville lämna Barcelona inte gick till Arsenal där han fram tills den punkten hyllats som en av de stora, utan valde oljepolerade London rivalen Chelsea. Det kändes på ett sätt vidrigt att Mourinho lyckades sno en potentiell hemvändare (så framställdes det i alla fall i media), men samtidigt så kändes aldrig ryktena om en återkomst i Arsenal riktigt sanna. För några säsonger sedan eller redan förra säsongen så är jag övertygad om att Wenger tagit emot Fabregas med öppna armar men med Özil i truppen, en pånytt född Ramsey och en Wilshere som man fortfarande hoppas ska blomma ut så fanns det helt enkelt inte plats, inte ens för Fabregas. Fabregas har själv gått ut i media och sagt att Arsenal haft chansen men att han just fått beskedet att det inte finns plats. När pressen frågade Wenger om han ångrade att han inte köpte Fabregas nu när han fick chansen replikerade med ”Jag ångrar bara att han lämnade oss…”
Till skillnad mot förra sommaren när smått panikvärvades när chansen öppnade sig under deadline-day så gjorde Wenger tvärtom och värvade stjärnglans redan i början av juli. Alexis Sanchez ifrån Barcelona blev ett tydligt statement att Wenger inte heller denna sommar tänkte tveka att betala stora pengar för rätt spelare. Det skapades direkt stor diskussion kring huruvida Wenger tänkte sig honom som en ren ytter eller kanske forward vilket på så sätt skulle innebära att han direkt knäppte belackarna på näsan. I Vilket fall en härlig vändning på sommarens transferfönster mitt i VM yran efter Fabregas affären.
Serge Aurier ska tidigt ha varit ett hett villebråd för Arsenal och när han visade upp fina egenskaper under VM så stegrades självklart dessa rykten. Jag blev själv eld och lågor eftersom denne unge Aurier var helt orädd på plan, fartfylld och kändes verkligen äldre än de 21 år han faktiskt är. Men så kom då Sagnas avsked och där någonstans så kände troligtvis Wenger att han behövde någon med mer erfarenhet som direkt kunde gå in i en Arsenal elva. Sagt och gjort, Aurier avskrevs och istället riktades blickarna mot någon som uppfyllde kravprofilen: Högerback, närmare 30 än 20, franskt ursprung och erfarenhet av bra liga, där poppade Matheiu Debuchy ifrån Newcastle upp. Debuchy hade inte heller gjort bort sig under VM utan snarare varit bidragande i ett Frankrike som spelade mer positivt än på många år, han förpassade också Sagna till bänken vilket gjorde att bytet Sagna/Debuchy kändes helt ok.
En annan VM-spelare som det ryktades om redan innan VM var David Ospina ifrån Nice. Tidningarnas försök att placera John Ruddy, Julio Cesar, Peter Cech(!) mfl. i Arsenal kändes aldrig särskilt seriösa men Ospina, en 25-årig målvakt ifrån Ligue 1 med oanade egenskaper för reapris, det är Wenger det och så blev det. Ospina storspelade under VM och kom sedan till Arsenal för en mindre summa pengar och är inköpt för att verkligen konkurrera med Szczesny om första platsen i Arsenals mål.
En spelare som inte gjorde bra ifrån sig var Mario Balotelli som ska ha varit aktuell för Arsenal innan VM drog igång. Milan var redo att släppa anfallaren och det för en ganska billig peng vilket ska ha fått upp Wengers intresse. Samtal ska ha hållits men.. så visade Balotelli upp ett riktigt risigt spel i VM och med den karaktären som man som tränare vet kommer på köpet så ska Arsenal ha dragit sig ur en eventuell affär. Berlusconi kom med det något bittra uttalandet att ”Det var inte bara Italien som förlorade något i VM, jag gjorde det också. Jag var på väg att sälja Balotelli för åtskilliga miljoner”. Nu så löste det sig för Balotelli ändå som numera huserar på Anfield, lyssnar på The Beatles och försöker förstå vad alla runtomkring honom babblar för språk.
Vissa transfers lyckas på något märkligt sätt smita under radarn och de evigt vakande silly season hökarna, värvningen av Callum Chambers var en sådan. Det kanske bara var jag som helhjärtat tagit mig an semestern med allt vad det innebär, men jag minns knappt att jag såg några rykten om ”Chambers till Arsenal” förrän någon dag innan det faktiskt var klart. Direkt kändes det dock helt underbart att vi landat en av Englands guldklimpar. Det man direkt visste var att denne Chambers blott 18 år gammal spelade en hel del i Southamptons fantastiska lag säsongen innan och att han ska ha gjort det med stor pondus, alltså ingen fart och flärd som många andra ynglingar erbjuder utan en riktigt ordentlig fotbollsspelare. De inbitna nördarna hade säkert redan då koll på att han lite i skymundan lovordats och prisats som en spelare med mer potential än exempelvis råhajpade Luke Shaw. I vilket fall en spelare som själv kunde lösa alla de defensiva problem Arsenal ansetts ha då vi med Chambers fick en högerback backup, mittbacks backup och defensiv mittfältare i ett.
Efter fyra högklassiga värvningar så blev det lite tysk kring Arsenal eftersom man faktiskt fyllde igen de hål som fanns och med bra värvningar dessutom och som kostade massa pengar dessutom (kors i taket), men ett visst rykte ville aldrig dö ut, ryktet om en defensiv mittfältare till Arsenal…
Detta transferfönster har vi utan överdrift blivit ihopkopplade med de flesta högklassiga defensiva mittfältare som Europa har att erbjuda för närvarande. Lars Bender ryktades det lite lätt om men ryktet dog efter någon vecka eller två, Morgan Schneiderlin var också på gång men där ska Tottenham ha legat närmast en signatur och till sist så vägrade Southampton helt enkelt att låta sig köpas sönder ännu mer och tackade nej till alla eventuella bud, Luiz Gustavo som vi var ute efter förra sommaren blev tydligen aktuell igen men efter att ryktes skaparen kanske insåg varför det inte blev Arsenal förra gången (För att Gustavo verkligen inte ville) så dog också det ryktet ganska snart. Arsenal kopplades också vid ett flertal tillfällen ihop med Sportings guldklimp William Caravalho men prislappen ska ha varit allt för hög. Inte heller Cheick Tiote eller Alex Song lär ha varit nära, men vad hände egentligen med Sami Khedira? Tysken kopplades ihop med Arsenal tidigt i juni och före dess stod det klart att Khedira minsann inte var lycklig i Real Madrid utan ville verkligen bort vilket troligtvis gjorde att pressen, fansen och kanske Wenger fick upp ögonen för honom och såg en transfer som möjlig. Sedan följde en soppa utan dess like som varade en bra bit in på augusti innan den dog ut och det kunde konstateras att Khedira blev trots allt kvar i Madrid. Sammanfattningsvis kan man väl säga att: Arsenal och Madrid var överens om priset för Khedira men Khedira ska ha begärt en ohyggligt hög lön, detta krav ska sedan ha sänkts en bit och här någonstans kommer Mourinho in i bilden och försöker sno ännu en spelare framför ögonen på Wenger, ingen affär ser ut att bli av men det ryktas fortsatt ihärdigt att Madrid verkligen vill sälja för att casha in på Khedira innan hans kontrakt går ut nästa säsong. Till slut dementerar Wenger att Arsenal på något sätt ens skulle ha inlett förhandlingar eller varit nära Khedira, även Ancelotti går ut och säger att alla spekulationer är nonsens, allt medans ingen ser röken av Mourinho.
Avslutningsvis tar vi oss till deadline-day där det såklart var liv och rörelse. Många rykten hit och dit men de som jag uppfattade som starkast var trots allt William Caravalho, Klaas-Jan Huntelaar, Danny Welbeck och Ron Vlaar. Alltså en defensiv mittfältare, anfallare och mittback, precis så som fönstret började så skulle det också sluta vilket kändes helt logiskt och tryggt. Tänk om världen skulle förändras över en natt! Ron Vlaar verkar mest ha slängts in då ryktena mest verkade vara just rykten om ett påstått Arsenal intresse vilket kan vara lika sant som det kan vara falskt. Att Arsenal ska ha hört sig för om Caravalho igen kan också stämma men precis som tidigare så var det eventuella budet för lågt, kanske ville man känna av om Sporting var i desperat behov av ett par hundra miljoner men så var alltså inte fallet. Danny Welbeck blev en riktigt intressant följetång under eftermiddagen och kvällen, ryktet om att Welbeck ville bort ifrån Manchester tog fart någon dag innan och Arsenal nämndes tidigt som en het kandidat. Allra hetast lär Tottenham ha varit för dit ska Welbeck ha varit påväg innan han själv påstås ha vägrat Tottenham utan istället viljat gå till Arsenal och därmed hamnat vid Arsenals träningsanläggning för en läkarundersökning. Först pratades det som ett lån och där någonstans kom rapporter om att affären höll på att spricka vilket plötsligt fick rykten om att Huntelaar satt på ett flyg till London att eskalera. På liknande sätt försvann dessa rykten väldigt fort när det konstaterades att Huntelaar absolut inte flög utan återfanns på annan ort och var väldigt tillfreds med tillvaron. Samtidigt började också rykten om ett köp av Welbeck florera och innan kvällen var slut hade Arsenal landat en anfallare som sista pusselbiten i truppen 13/14 pusslet, 23årige Danny Welbeck ifrån Manchester United.
?
In:
Alexis Sanchez (11/7) (länk)
Matheiu Debuchy, Newcastle (17/7) (länk)
David Ospina, Nice (27/7) (länk)
Calum Chambers, Southampton (28/7) (länk)
Danny Welbeck, Manchester United (1/9) (länk)
Ut:
Lukasz Fabianski lämnar för Swansea (länk)
Bacary Sagna, Manchester City (länk)
Carl Jenkinson, West Ham LÅN (länk)
Ryo Miyaichi, FC Twente LÅN (länk)
Johan Djourou, Hamburg (länk)
Thomas Vermaelen, Barcelona (källa)
Tack för att ni har läst och följt Silly season under sommaren och hoppas ni uppskattade artiklarna ifrån redaktionen. Kommentera gärna vad ni tycker! Värvades för mycket? Värvades för lite? Borde vi behållt Vermaelen? Är Welbeck bättre än Balotelli? Ordet är fritt så länge det hålls på en bra nivå.