Slutsummering av sommarfönstret
Ett transferfönster har kommit och gått. För Arsenals del var det länge en synnerligen sömnig och stundtals frustrerande resa men det blev en helvetes fart på slutrakan. När vi väl var i mål så vill jag mena att Arsenal i sin helhet har genomfört ett av de mest välbalanserade fönster som jag överhuvudtaget kan minnas. Ett fönster som förhoppningsvis kan fungera som en färdvisare framöver.
In
David Raya - Brentford, £27m
Riccardo Calafiori – Bologna, £42m
Mikel Merino - Real Sociedad, £32m
Neto - Bournemouth, loan
Raheem Sterling - Chelsea, loan
Arsenal inledde sommaren med att göra låneavtalet med Raya permanent. Förra säsongens Golden Glove-vinnare har fortsatt att visa under upptakten av säsongen vilken otroligt skicklig målvakt han är. Sedan följde de oändligt långdragna förhandlingarna för att lösa Calafioris och Merinos signaturer. Calafiori har inte riktigt tagit sig in i laget på allvar än och Merino skadade olyckligt axeln redan under det första träningspasset på London Colney. Det här är dock två spelare som i förlängningen kommer att bidra med såväl spetts som bredd till den här truppen. Sedan blev det synnerligen tyst innan allt brakade loss som satan under fönstrets sista timmar när Neto och Sterling lånades in. En andramålvakt som borde passa perfekt för arbetsbeskrivningen och en väldigt meriterad ytter som ger oss möjlighet till avlastning i sista tredjedelen. Att den sistnämnda anlände till Arsenal på vad som måste vara ett av de mest ensidiga och finansiellt fördelaktiga låneavtalen i fotbollshistorien är ett tilltalande tillägg.
Ut
Mohamed Elneny - released
Cedric Soares - released
Arthur Okonkwo - Wrexham, free
Nuno Tavares - Lazio, loan
Albert Sambi Lokonga - Sevilla, loan
Emile Smith-Rowe - Fulham, £34m
Karl Hein - Valladolid, loan
Fabió Vieira - Porto, loan
Eddie Nketiah - Crystal Palace, £30m
Aaron Ramsdale - Southampton, £25m
Reiss Nelson - Fulham, loan
Det har varit en lika intensiv som emotionellt omtumlande exodus från Arsenal den här sommaren. Inte mindre än elva spelare i a-truppen har lämnat klubben antingen permanent eller på lån. Omsättning av den omfattningen har vi dock vant oss vid under Edus och Mikel Artetas regim men den stora skillnaden är att vi faktiskt har lyckats förhandla riktigt framgångsrikt vid försäljningarna den här gången. Smith-Rowe, Nketiah och Ramsdale är separationer som svider men som var det bästa för alla parter i det här läget. Bara de tre kommer generera nära £90m i inkomster. Lägger vi till summorna för försäljningarna av till exempel juniorerna Biereth, Patino och Norton-Cuffy samt ett antal låneavgifter landar slutsumman på runt £110m in på banken. Under alldeles för lång tid har vi varit mer eller mindre genomusla vid förhandlingarna för utgående spelare. Meningslösa lån, reapriser och rivna kontrakt har blivit norm. Det här fönstret har varit ett stort och tydligt steg i rätt riktning.
Sammanfattning
Det finns ingen allmängiltig och övergripande definition för hur ett framgångsrikt och fulländat fönster ska se ut. Eftersom förutsättningarna såväl som behoven ser olika ut varje gång. För mig kan dock ett fönster aldrig få ett riktigt högt betyg enbart baserat på rekryteringar. Många var av förståeliga skäl överlyckliga med Arsenals affärer förra sommaren. Declan Rice, Kai Havertz, Jurriën Timber och David Raya hade anslutit. Fyra klasspelare som gick mer eller mindre rakt in i laget. Då netto-spenderade dock Arsenal cirka två miljarder kronor.
Kittlande? Som fan.
Ekonomiskt hållbart? Absolut inte.
Arsenal har en arbetsmodell som bygger på ambitionen att i grunden vara finansiellt självförsörjande. Här finns ingen bottenlös oligark-plånbok som pumpar in fantasisummor med pund i projektet. Ingen statskassa finns som garanti. Kroenkes har visserligen också gott om pengar men sköter inte klubben på det sättet. Dessutom finns det regelverk att förhållas sig till. Inkomsterna måste hela tiden stå i proportion till utgifterna. För att kunna fortsätta köpa dyrt över tid behöver klubben även sälja dyrt. Vi kan inte ha det ena utan det andra. Inte på sikt.
Därför var den här sommaren en helt nödvändig markör. Ett sundhetstecken och en färdvisare inför framtiden. Det går att argumentera för att Arsenal faktiskt har förstärkt samtliga lagdelar utan att netto-spendera en enda krona. Truppen är inte särskilt stor men den är förbannat stark. Fullpackad med mångsidiga och begåvande spelare. Det här är, åtminstone för mig, det mest välbalanserade fönstret som genomförts under Arteta-Edu-eran. Ett fönster som förstärker laget på såväl lång som kort sikt men som även lämnar utrymme i klubbens budget för ytterligare investeringar i januari om det skulle behövas. Ni kommer att vara nöjda när vi är klara, lovade Edu. Han lämnade i vart fall inte mig besviken.
