Transfers som skakade Gunners # 2 - Bryn Jones
Vi tar oss till förkrigstidens England. Medelst tidsmaskin, en George Allison vid rodret, Tom Whittaker som tränare och ett lag i norra London som var helt enkelt överdjävliga,
30-talets Gunners är bland det bästa Världen har skådat. Laget gick som en maskin genom cuper och ligor och vann inte mindre än fyra liga-guld och två cupguld mellan åren 1930-1939. I den berömda "Battle of Highbury 1934,så spelade sju Arsenal-spelare från start i den engelska startelvan. Gunners dominerade kraftigt och efter Chapmans tragiska död 1933, så hade George Allison och Tom Whittaker byggt upp ett lag som spelade klokt, modernt, taktiskt, snabbt och som fullkomligt öste in mål.
1937/38 tog man ligaguldet igen, men George Allison såg på laget att det inte längre var lika slagkraftigt som förut. Förvisso fanns det en målskyttar i Ted Drake och Cliff Bastin, samt försvarseleganter som Compton och Hapgood, men då spelfördelare som Alex James, David Jack och målskytten Jack Lambert försvunnit, så saknades ett riktigt nav, "a footballer brain" och det var då namnet Bryn Jones dök upp.
Bryn Jones var född i Wales 1911 och växte upp i en familj, där fotbollen dominerade kraftigt. Flera av hans bröder spelade fotboll och för unge Brynmor var det ett naturligt steg. Jo, han hette faktiskt Brynmor. Han hade en fenomenal talang och gjorde sig tidigt ett namn i Wales, då han styrde spelet med härliga passningar och bra målskytte. Jones var ämnad för större utmaningar och 1933 så klev Wolverhampton in och köpte loss honom. Dåtidens Wolves var ett lag som nyligen hade vunnit ligan och som slogs med Gunners uppe i toppen. Mittfältsgiganten Stan Cullis - möjligtvis Wolves bäste spelare genom alla tider - skulle leda laget till dubbla andraplatser mot slutet av decenniet exempelvis. För Bryn Jones var Wolves ett perfekt lag. Laget slog från underläge och Jones gavs en bra tid att acklimatisera sig innan han började dominera med sitt eminenta passningsspel och öga för var spelarna fanns. När säsongen 1937/38 var slut och Wolves hade kommit tvåa bakom Gunners, så var han en av ligans absolut bästa spelfördelare och passningsläggare. Allison och Whittaker hade under hela 30-talet haft Alex James på spelfördelarrollen, men han slutade i och med ssongen 36/37 och klubben behövde en ny spelare att centrera kring. Han hade försökt med Bobby Davison, George Drury och även möjligheten att flytta ned Cliff Bastin, men trots att laget vann ligan 37/38, så kände Gunners att man behövde störka mittfältet.
Svaret blev Bryn Jones,
Sommaren 1938 pågick det en lång diskussion mellan Gunners och Wolves. Efter att ha grävt djupt i plånboken, så betalade Gunners 14,500 pund för Bryn Jones. Detta var ett rekord och Jones blev den "dyraste spelaren i världen". Redan före detta, så hade Chapman betalat 11 000 för David Jack, hela tio år tidigare, men 30-talet innebar depression, dåliga tider och minimalt med pengar och det var inte förrän 1938, som transferrekordet slogs igen. Bryn Joes anlände således till Gunners med stämpeln "Världens dyraste spelare". Hur lätt är det att inträffa förväntningarna? Väldigt tufft. Framför allt när man kommer till en klubb som dominerat skeendet i tio år och som håller på att bygga upp något nytt. Kraven och förväntningarna på den spelskicklige Walesaren var enorma och direkt jämfördes han med den väldige och fantastiske Alex James, som varit instrumental och ett magiskt nav i Gunners i nästan tio år. Men Jones kom till ett lag, som var långt ifrån så bra som Gunners i det tidiga 30-talet och det saknades viktiga kuggar som Jones kunde verka med. Inledningen var dock mycket bra och han gjorde tre mål på de fyra första matcherna. Sedan gick det dessvärre troll i spelet och det blev bara ett mål till under hela säsongen. När Maj kom 1939, så tittade man tillbaka på en säsong, där Gunners inte kunnat försvara sin titel,och där nyförvärvet Jones inte alls dominerat som man trott. Han föll bort under många matcher, han petades till och med av Allison, han möttes av bu-rop av publiken och flera av spelarna har i sina efterföljande biografier menat att "he may have a footballer's brain, but he couldn't live up to it". Han kunde inte möta press, förväntningar och den enorma längtan efter en riktig spelfördelare som Gunners fans hade och när detta uteblev, så tappade Jones koncept och spelet.
Det blev naturligtvis inte bättre av att en tysk kille med mustasch klev in i Polen 1 September 1939 och ödelade allt vad fotboll hette under sex år. Vad Jones hade kunnat utveckla under denna period vet vi ej. Möjligtvis hade han anpassat sig till en av de bättre spelfördelarna, men det är bara en spekulation. När kriget varf slut återupptogs ligan igen och något år senare vann Gunners ligan igen. Jones var med i laget, spelade sju matcher, men för lite för att få en medalj,
Därefter lämnade han klubben. Desillusionerad, besviken och uppbragd. En av de största talangerna och spelfördelarna mot slutet av 30-talet hade inte kunnat möta förväntningarna och uppnå en storhet i klubben. 14,500 pund var en tung börda på hans axlar. För tung visade sig. I alla fall första året. Sedan kom kriget...
...men transfern skakade om Gunners. Ordentligt.
