Transfers som skakade om Gunners # 1 - Alan Ball
Det var som om ett rymdskepp flugit in över norra London och landat i Islington. Bland Town Council, Highbury Barn, Highbury Fields och uppe på krönet där Emirates Stadium ligger. Om det hade varit en farkost tillhörande kejsaren i Stjärnornas Krig, så hade den först svängt förbi och pulveriserat White Hart Lane, men just idag fanns inte tiden..ty den hade Mesut Özil med sig.
Det kändes så. Som kollegan Jakob sade "Jag har svårt att tro att de är sant". Så är det nog. En av världens bästa "tior" sätter sin fot på Emirates Stadium och kören "Spend some Fucking Money", ja den återgick till att sjunga kastratsång i någon obskyr angosaxisk kyrka. Det skakade till. Ordentligt. Som en rejäl rörelse på seismografen. En transfer av Wenger som verkligen skadade till grundvalarna och Gunners och jag skall ägna några minuter åt just dessa fenomenalt oväntade transfers, som fick oss supportar att vakna till. Att tänka till och förundreas av den klubb vi älskar så djupt. Här följer en egen lista på de transfers som skakat om klubben. Helt ur eget huvud och naturligtvis helt rätt.Däremot helt utan inbördes ordning eller oordning. Det blir några artiklar framgent och vi startar med en som faktiskt skedde igår för 42 år sedan.
30 Juli 1966.
För varje engelsman är detta datum lika bekant som 6 Juni är för en Svensk. Naturligtvis lägger vi gärna till 1956 till vårt datum, för exakt då föddes Björn Borg. För engelsmännen är datumet signifikativt med dagen då fotbollen kom hem igen. Likt den fenomenala sången "Football's coming home", så var det precis detta som skedde denna dag. Geoff Hurst gjorde tre mål, Martin Peters ett och England vann VM i fotboll inför 100 000 på ett kokande Wembley. Laget bestod av ett helt gäng hederliga fotbollsarbetare med en formidabel vilja, en sammanhållning, en magisk målvakt i Banks, en pådrivare i Bobby Moore, tacklare som Stiles och Jackie Charlton, Bobby Charlton, Geoff Hurst och en viss herre vid namn Alan Ball.
Den sistnämnde var en del av ett fantastiskt mittfält som inkluderade Colin Harvey och Howard Kendall. De kallades för "The holy trinity" och var nog det bästa mittfältet i England på 60-talet. Everton var en dominerande faktor, men 1970/71 hade Gunners under Bertie Mee vunnit dubbeln och såg framåt mot nya titlar.
Bertie Mees Gunners saknade en mittfältsmaestro. Det fanns en viss Peter Storey, som aldrig vek ned sig; här fanns löpare som George Armstrong, målskyttar som Kennedy, Radford och talanger som Charlie George. Vad laget behövde var en strateg och någon som kunde hålla ihop mittfältet. Arsenal klev in, lade upp 220 000 pund, vilket var det högsta som någonsin betalats på transfermarknaden och köpte loss Alan Ball från Everton. Gunners behövde detta. Mees lag hade på långa vägar inte kunnat visa upp det spel man hade när dubbeln vanns och Mee hade experimenterat med laget för att hitta rätt. Vid olika tillfällen hade Simpson, Storey, Charlie George och George Graham lämnats utanför laget och Gunners behövde något nytt. Alan Ball blev svaret,
Det var ett tecken. En vägvisare. Arsenal menade allvar. Efter ett par förlorade FA-cupfinaler och ligacupfinaler, men vunnen dubbel och Inter-City Fairs Cup, så skulle nu Gunners etablera sig i ligaspelet och ta fler titlar. Alan Ball skulle visa vägen och laget skulle formeras kring just denne 26årige gigant och världsmästare.
Den 22 December 1971 skrevs pappren på och fem dagar senare klev han ut på ett iskallt Forest Ground och spelade 1-1 mot Nottingham Forest i sin första match i Gunners tröja.
Denna transfer gav eko i världen. Gunners var sedan länge inte kända för några större utsvävningar på transfermarknaden utan Bertie Mees lag bestod av en lågbudget-satsning tillsammans med egna talanger. Frank McLintock och Bob McNab var de enda spelarna som Mee egentligen betalat något större för och de passerade knappt 50 000 pund vardera. Namnet Alan Ball var under slutet av 60- och början av 70-talet signifikativt med navet i Engelska landslaget och den som Ramsey och senare Don Revie byggde landslaget kring. Ball var en strateg och taktiker, som kunde hålla bollen, se passningsvägarna, men som också gick fram och gjorde en del mål.Säsongen 73/74 exempelvis så gjorde han 13 mål.
Gjorde Alan Ball någon nytta för Gunners då? Absolut. Men tyvärr lyckades man inte att vinna någon titel med Ball vid mittfältsrodret. Man var dock väldigt nära första säsongen, då man förlorade med 1-0 mot Leeds i FA-cup-finalen. Året efter slogs man med Liverpool om titeln och kom tvåa, men långsamt började Gunners lag att lösas upp. Inre stridigheter, motsättningar mot tränaren Mee, som sedermera avgick, spelare såldes av och Alan Ball var inte heller den som vilade på lagrarna när det gällde klagolåt, beteende och var en av de större orosstiftarna centralt. Men laget föll som en sten genom serien och efter placeringarna 10,16 och 17, så såldes Alan Ball till Southampton under hösten 1976. Tyvärr var han för bra och kunnig för ett lag, som var på väg att falla isär och med facit i hand, så var han i Gunners vid fel tidpunkt. Men hans transfer gav eko i världen och det var inte för ofta Gunners tronade på himlen med ett transferrekord.
En transfer som skakade om dock.
