What's up? Av: "What up?" - Edition 3.4
Dags för ny upplaga av "What's up? Av: What up?"! Denna vecka delas utmärkelser ut till bland annat Arsenals försvar, Fernando Torres och Mesut Özil.
Veckans wannabe
Zlatan Ibrahimovic har nog varit i sitt livs form de senaste 2-3 åren. Drömmål, en hel drös mål och assist, matchvinnande insatser och väldigt akrobatiska fotbollskonster har prytt den franska ligans normalt sett ointressant dunkelhet. En som inspirerats av Zlatan är vår vän Fernando Torres. Ni minns väl Torres? En av fotbollshistoriens största floppövergångar någonsin fick till slut sitt slut i somras när Torres skrev på för Milan. Tiden i Milan har varit lyckosam för Torres som nätat flera gånger och visat mycket bättre form än i Chelsea, men när Milan mötte Fiorentina i lördags så var det nog återigen ChelseaTorres vi såg. I slutet av matchen slog Milan ett inlägg för att försöka nå ett vinstmål och bollen damp ner hos Torres, som beslutade sig för att imitera sin idol Zlatan på allra ”bästa” sätt. Tyvärr för Torres så blev effekten inte riktigt såsom han drömt om.
Veckans kräkmoment
Det är ytterst sällan jag kräks lite i munnen när jag tittar på fotboll. Faktum är nog att det aldrig har hänt mig, inte ens när jag sett helgalna skador på spelare med benpipan ut genom huden. Men inför toppmatchen mellan Manchester United och Chelsea igår så skedde någonting som fick mig att må väldigt dåligt. Om någon hade frågat mig för 4 år sedan om jag någonsin trodde att jag skulle se Fábregas spela i en Chelseatröja och van Persie i en Man U-tröja så hade jag hånskrattat dem rätt upp i ansiktet, precis som ödet gör mot mig nu.
Veckans Özil
Ok, följande är en månad gammalt men jag såg det precis och kände att jag bara var tvungen att dela med mig av det. DENNA sekvens visar på en av anledningarna till Özils storhet och vad han kan göra när han får lite ytor att slå bollar på samt medspelare som tar löpningar. Fantastiskt egentligen hur lätt Özil fintar bort backen, men samtidigt är det så otroligt svårt att utföra. Riktigt synd att tysken återigen skadade sig när han precis började hitta formen. Kommer han och Walcott någonsin att få spela ihop på allvar egentligen?
Veckans miss
Det är inte ofta en spelare gör två horribla missar på så kort tid som Mario Balotelli precis gjorde. Först lyckades han med konststycket att missa vidöppet mål på ett sådant dåligt sätt att till och med min fotbollsointresserade mamma började skratta när hon såg det. Matchen senare så mötte man Hull och i matchen allra sista sekund fick Balotelli ett gyllene läge att göra vinstmålet. Oturligt nog för Balotelli så missade han bollen istället för att sätta den i nät. Oj vad glad jag är över att Arsenal inte värvade Balotelli i somras. Maken till överskattad och mer loj spelare får man leta länge efter. Arsenals offensiv är redan obefintligt; hur fantastiskt värdelöst hade vår offensiv inte varit med en totalt orörlig Balotelli längst fram?
Veckans räddning
Oftast handlar det om en grym målvaktsräddning när jag har med denna kategori. Men denna vecka så blir det lite annorlunda faktiskt då en utespelare får utmärkelsen! Räddningen ifråga kommer från den brasilianska ligan i en match mellan Cruzeiro och Palmeiras och själva räddningen står försvararen Edigio för. Till en början så ser det ut som rena slumpräddningen när men när man tittar på repriserna så inser man hur skickligt Edigio hanterar den tilltrasslade situationen och hur duktig han är som lyckas rädda ett givet mål!
Veckans mål
Detta bär mig emot, oj vad ont det gör i hjärtat just nu, men jag är så illa tvungen tyvärr. Det kvittar att Erik Lamela spelar för ärkerivalen Tottenham för gör man ett sånt här makalöst mål så ska det otroligt mycket till om man inte så få denna utmärkelsen! Visst, Lamela gör målet när matchen redan är avgjord och han gör det i en avslagen Europa League-match mot ett blåbärslag. Men faktum kvarstår att det han gör är otroligt snyggt och otroligt svårt att utföra. Om det vore så enkelt så hade allt, alla och lite till gjort såna här mål så fort man mött underlägsna lag.
Veckans Arsenalmål
I tider när Arsenals a-lag har så ruskigt svårt att göra mål så är det nog inte så förvånande att veckans snyggaste Arsenalmål kommer från U21-lagets match mot Stokes U21:or. Själva målet står blott 17-årige talangen Ainsley Maitland-Niles (jobbigt namn att skriva ut till fullo, måste jag erkänna!) när han stjäl bollen på mittfältet, avancerar framåt i plan och gör något som ingen i A-laget hade vågat göra – det vill säga ta ett långskott.
Veckans straff
Vi fortsätter på temat ungdomsspelare. Timmar innan Liverpool slaktades av Real Madrid i Champions League så möttes lagens U19-lag i UEFA Youth League. Lite mer än halvvägs in i första halvlek så fick Real Madrid en straff som talangen Borja Mayoral fick äran att ta. Såhär i efterhand så är jag ganska säker på att Mayoral önskar att han aldrig fått den äran…
Veckans citat
Efter floppen mot Hull så hade BBC Radio nåt program dit fans kan ringa in och ge sin syn på saker och ting inom fotbollsvärlden. Arsenalfanet Richard passade då på att ringa in och dela med sig av detta mycket grymma citat:
”If we could defend like our board defend the high ticket prices, we’d be top of the league”
Veckans Arsenalspelare
Vito Mannone. Vilken hjälte! Efter att ha tillhört Arsenal i flera år så mötte han han med sitt nya lag Sunderland Arsenal i helgen. Mannone, som ifjol hade en grym säsong, visade i lördags att han fortfarande är en Gunner. Först satte han sig ner när Alexis kom helt fri och därmed väldigt enkelt kunde chippa in bollen i mål. Därefter gav han bort det andra målet, i princip helt på egen hand. Det känns skönt att vi har lite undercoveragenter i motståndarlag som kan hjälpa oss när det går dåligt! Dags för de andra spelarna, typ Cesc och RvP, att göra detsamma haha.
Veckans oturligaste
Tänk er att ni är på väg att göra ert livs drömmål. Tänk er att ni är på väg att skriva in er i historieböckerna. Fundera på hur ni skulle känna er strax efter att ni skjutit iväg bollen från egen planhalva och ser bollen gå över målvakten in mot mål. Tänk er nu hur ni hade mått sekunderna senare, när detta istället har hänt. Välkommen till Memphis Depays värld.
Veckans fan
Emmanuel Frimpong nämnde flera gånger under sin Arsenalkarriär att han i princip var mer av ett Arsenalfan än en Arsenalspelaren. Under den senaste svaga perioden av Arsenal så har Frimpong, likt de flesta andra Arsenalfans, känt sig väldigt frustrerad över det dåliga spelet och de svaga resultaten. När det såg som värst ut i CL-matchen borta mot Anderlecht i onsdags så tittade Arsenalfanet i Frimpong återigen fram när han ilsket skickade iväg några tweets i riktning mot Wenger:
"Said it and will say it again. We need a fucking centreback with Laurent [injured] and a bloody defensive midfielder anda bloody striker"
"It's bloody true, all our players are soo similar. Jack, Ramsey, Arteta, Chambo, Sanchez, Özil. All too similar"
"FFS, Sanchez has had a good season but no disrespect. Would've been better using that to buy a centre back and a defensive midfielder. Bloody sick of it man"
Man behöver inte hålla med Frimpong om hans åsikter, men jag ger honom cred för att han vågar vara så icke-PK i dessa överdrivet PK-tider där fotbollsspelare aldrig vågar sticka ut (såvida man inte heter Joey Barton). Jag håller dessutom med Frimpong om att vi verkligen borde ha köpt en mittback och en DM. Jag är inte lika kritisk mot Welbeck som Frimpong uppenbarligen är (även om jag tycker att Welbeck på det stora hela varit en besvikelse såhär långt) och jag håller inte med om att man inte borde värvat Sanchez utan istället behövt satsa på en ny mittback och en ny DM (varför inte satsa på hela rubbet istället?). Men jag håller fullständigt med Frimpong om den stora problematiken om att Arsenal har för likartade spelare. Vårt mittfältet består av på tok för många korta, små spelare. Jag saknar tiderna när vi värvade fysiskt stora spelare som även hade en gedigen teknik jämfört med lilleputtspelarna vi har just nu, de som många motståndare så enkelt plockar bort med fysik, tufft spel och tacklingar.
Veckans förutsägelse
Ett väldigt enkelt sätt för experter, kolumnister och reportrar att sticka ut från mängden på är genom att säga sådant som ingen annan hade sagt, att säga något som kommer att få folk att börja skratta eller hata dig för din dumhet. I tisdags var det Grame Souness, Liverpoollegendaren, som valde att utnyttja detta knep när han inför ”stormatchen” mellan Liverpool och Real Madrid stack ut hakan vad gällde vilket lag som skulle vinna matchen. Kanske borde Souness fundera en extra gång i framtiden innan han öppnar munnen och ska tippa matcher?
Veckans målgest
När jag var liten så brukade min granne Oskar alltid säga att det viktigaste för en fotbollsspelare var att ha en cool målgest. Lättpåverkad som jag var så gick jag naturligtvis på Oskars struntprat och så slutade det med att jag och han övade på olika målgester i flera veckor på väg hem från skolan. När jag blev äldre så insåg jag att det ju självklart var så att målgesten snarare var det minst viktiga i en fotbollsspelares repertoar. Någon som dock inte insett detta ännu är Inters mittfältare Hernanes. Brassen, som alltid är grymt bra under hösten innan han tappar formen under våren, gjorde ett fint nickmål (vad gör backen dock??) och insåg att han nu hade chans att realisera min barndomsgranne Oskars mantra: Gör en cool målgest när du gjort mål. Sagt och gjort! Hernanes sprang ut mot hörnflaggan och bjöd på DETTA snygga, akrobatiska trick. Det hela blir ännu snyggare i och med att han i rörelsen efter sveper in i en perfekt tajmad kram med sin lagkamrat. Tack Hernanes, tack för att du lyssnade på Oskars ”vidsomsord” och bjöd mig på denna coola målgest!
Veckans svar
Under förra veckan så spred sig ett väldigt märkligt rykte på nätet. Tottenham ryktades vilja lägga bud på Lukas Podolski i januari och Podolski skulle vara intresserad utav övergången! Jag kände på mig att ryktet var rent skitsnack, men så skrev den högst ansedda engelska tidningen av dem alla – The Guardian – om ryktet och plötsligt blev jag lite nervös. Kunde det finnas ett uns av sanning i detta galna rykte? Lyckligtvis så gick lojale Podolski snabbt ut på internet och delade med sig av denna fantastiska tweet:
"@BBCSport, Hell will Freeze over before this transfer would happen #AlwaysAGunner #NeverCheatYourClub #Redarmy"
Man må tycka vad man vill om Podolskis prestationer på plan, men man kan aldrig underskatta hur mycket han älskar Arsenal och vilken skön personlighet han är! Tänk om han bara visade samma passion på planen, som han visar på nätet...
Veckans försvarsspel
Detta är inte från den senaste veckan, det är inte ens heller från veckan dessförinnan. Faktum är att denna kategori handlar om Arsenals försvarsspel i toppmatchen mot Chelsea som vi torskade med 2-0. I vanlig ordning så hade Chelsea ledningen, täppte till matchen och Arsenal hade det fasligt svårt att skapa lägen (vilket vi i och för sig har haft i nästan alla matcher denna säsong). I ett sånt läge så MÅSTE försvarsspelet sitta, så att man inte hamnar i 2-målsunderläge och därmed tappar all chans att kvittera. Under hela matchens gång så hade Arsenal hållt Cesc Fábregas i schack och han var relativt osynlig, sin vana trogen i toppmatcher. Detta gällde dock endast fram till 77:e minuten, för då slog Arsenalspelarna av!
Precis som vi gjorde i slutet mot Manchester City så tappade vi fokus i försvarsspelet, något man inte har råd med i en toppmatch. För det första så var det INGEN som pressade Cesc utan världens passningsskickligaste centrala mittfältare fick stå helt omarkerad vid mittplan och måtta en crosspassning. Som om detta inte vore nog så stod backlinjen otroligt högt upp i plan, vilket inte bara gav Diego Costa en ocean av yta att springa in på, men även Fábregas en stor yta att slå in bollen på.
Otroligt svagt försvarsspel av Arsenal, speciellt när man betänker att världens kanske slöaste mittback stod uppe på mittplan och därmed gav sig in i en löpduell med mycket snabbare Costa.
Varför tar jag upp detta nu? Jo, därför att detta är en av de stora anledningarna till att Arsenal inte vinner de stora matcherna längre. För att vinna såna matcher så MÅSTE man ha 100% fokus i försvarsspelet under hela matchen. Mot Tottenham så var inte alls med i matchen flera gånger om, mot Everton så sov försvaret under första halvlek, mot City så var det flera spelare som slog av strax innan City fick hörnan som ledde till 2-2 och mot Chelsea så gjorde inte mittbackarna och det centrala mittfältet en bra insats i minut 77. Jag är trött på att se Arsenal göra såna här tabbar. Ska vi ha en chans att nå toppen så måste Wenger och Steve Bould ta tag i detta problem – nu!
Veckans fundering
Det började redan i ligapremiären mot Crystal Palace första match och fortsatte sen i CL-kvalet. Därefter har en sak varit oförändrad för Arsenal under denna säsong (i alla matcher förutom de två mot Man City) – vår offensiv är nästintill obefintlig. Knappt någon tar en löpning utan bollen och man ser inte särskilt många genomskärare slås. Istället är det handbollsanfall med en miljon passningar i sidled medan motståndarna bara avvaktar och låter oss passa runt, runt, runt. Vissa skyller på Wengers nya favoritformation 4-1-4-1 och även om jag håller med om att det är en av anledningarna till vårt dåliga spel denna säsong så tror jag inte på att formationsbytet är anledningen till den uteblivna kämpainsatsen från spelarna. Är det Wengers fel att spelarna inte får direktiv om att ta löpningar i spelet utan boll, eller är det spelarna som är för lata och bekväma för att ta såna löpningar?
Något som tyder på det förstnämnda är att Arsenals offensiv just nu verkar sakna all form av taktik och matchplan. Istället får man ofta känslan av att alla offensiva pjäser har fått en fri roll och att spelarna får göra lite vad de vill, när de vill, hur de vill. Hur ofta ser vi exempelvis inte spelare slå passningar till medspelare för långt framför eller bakom dem (dvs. spelarna missförstår varandra)? Detta tror jag har att göra med att spelarna inte har klara direktiv om offensiven utan man gör det man tror ska funka bäst.
Med tanke på hur dåligt alla våra konkurrenter (förutom Chelsea) gjort ifrån sig hittills denna säsong så hade vi under hösten ett gyllene läge att redan nu ta ett klart grepp om andraplatsen. Istället har vi presterat riktigt dåligt och det är inte mycket som tyder på att spelet kommer att bli bättre framöver. Både Wenger och spelarna måste ta sig i kragen och det snarast, annars kommer vi återigen att slåss om att inte komma 5:a.
Veckans reflektion
I två år har jag velat att Wenger ska värva en konkurrent till Giroud så att fransmannen dels får rotera, och därmed behålla sin form, dels så att vi får in en annan anfallstyp som motpol till Giroud. Jag hade hoppats på en riktigt bra anfallare, en som kunde göra en massa mål……istället fick jag Danny Welbeck, Man Unitedprodukten. Lyckligtvis var han inte särskilt dyr men redan i hans första match så tycker jag att han kom snett in i leken (med sitt missade friläge mot Man City). Därefter har stackars Welbeck visat sig vara en målchanssumpare av högsta rang och han har bränt bra läge efter bra läge. Samtidigt har vårt andra nyförvärv visat Welbeck hur man ska bete sig för att göra mål på sina chanser…
Missförstå mig inte, Welbeck är inte på något sätt en dålig anfallare men han har hittills inte varit tillräckligt bra. Han tar många löpningar åt helt fel håll (hur många gånger står han inte till vänster om motståndarnas straffområde med bollen, istället för att vara inne i boxen redo för att nicka in ett inlägg?), hans passningsspel är bara ok och han bränner som sagt en hel del riktigt bra chanser. Ska jag vara brutalt ärlig så tycker jag att Welbeck egentligen bara är en halvdan uppgradering till Yaya Sanogo. Den enda egentliga skillnaden mellan dem är att Welbeck kan göra mål och att hans förstatouch är lite bättre, men i övrigt så skiljer det sig inte så mycket mellan dem.
Arsenalfansen hade det otroligt lätt att håna och hata mot Giroud, men nu när han är borta och Welbeck istället spelar så känner jag hur mycket jag saknar Giroud. Inget ont om Welbeck, han är en duktig talang som säkert kommer att blomma ut om ett tag – men bättre än Giroud är han garanterat inte. Och det är nog just det Arsenal behöver, någon som är bättre än Giroud.
Veckans avslöjande
Twitterfenomenet ”Dean” (före detta AFCamden) har i takt med de uteblivna vinsterna denna säsong blivit mer och mer frustrerad. Nu har det gått så långt att han till slut börjat avslöja lite insiderinformation om Arsenal som han annars hade hållit hemligt (och som därmed aldrig hade nått dagens ljus). Följande godbitar har han delat med sig utav hittills:
1) ”Wenger berates players in training if they shoot when there is a 'better passing option' available.”
2) ”The Manager knew Arteta's legs were going (2 injuries already) & Koscielny had tendonitis in his achilles before the season. Didn't buy.”
3) Tweeten i sig har tagits bort i efterhand men det gick ut på att Boro Primorac hade tvingat Arteta att träna på 40-meterspassningar så länge i sträck att Arteta drog på sig en muskelskada under träning.
Av dessa tre ”avslöjanden” så tycker jag att det förstnämnda är mest noterbart. Hur länge har man inte undrat varför våra nyförvärv slutar ta långskott efter några månader i klubben? Arshavin och Cazorla var båda riktigt bra på det och gjorde det fint i början men efter 7-8 månader så slutade de ta långskott och plötsligt så hade vi tappat ett anfallsvapen. Tråkigt att höra nu att det beror på Wengers direktiv. Om vi hade vågat spela ett rakare spel med större variation så hade vi garanterat vunnit fler matcher. Garanterat!
Veckans hejdå
Klas Ingesson, VM-hjälten från 94, dog idag. Riktigt tråkigt att höra, väldigt sorgligt. Trots att jag håller VM 2002 och VM 2014 som mina favorit-VM så kommer naturligt VM 1994 att ha en väldigt, väldigt speciell plats i mitt hjärta. En bidragande orsak till detta är naturligtvis Klas Ingesson. Tack för alla de fantastiska minnen du hjälpte till att skapa för mig Klabbe, alla minnen av hur Sverige grävde guld i USA och slog världen med häpnad i match efter match. Tack för att du var med och förgyllde min sommar. Tack för att du gav mig minnen för livet.
Ni lyckades förvisso aldrig gräva fram det där guldet i USA, så jag hoppas att du istället finner det där guldet i himlen nu. Må du vila i frid!
