Reserapport: Barnet - Accrington

Knappt hade kvinnan på andra sidan baren hunnit tappa upp min pint innan jag hörde svenska röster. Inne på The Old Red Lion var det närapå lika många nordbor som britter. Stämningen var i vanlig ordning gemytlig och jag och mitt resesällskap slog oss i slang med ett par norrmän. De förvånades över den nordiska uppslutningen kring Barnet, de trodde att de var off the beaten track. 

Underhill Stadium i kvällsmörkret.
 

Riktigt så är det inte. Underhill är, inte minst, ett populärt resemål för svenska fotbollsentusiaster. Senast jag hade äran att beskåda den sluttande gräsmattan var 2009 och jag minns att jag, även om jag läst på, förvånades över antalet svensktalande turister på plats. I fredags blev jag istället förvånad när det var Barnet FC:s ordförande Tony Kleanthous som stod i biljettbåset och räckte mig ståplatsbiljetten. 

 

Efter det obligatoriska besöket i souvenirshopen mötte vi upp John ”Village” Adkins. Han kunde, inte utan stolthet i rösten, rapportera att Underhill i kvällens drabbning mot Accrington Stanley hade besök av supportrar från inte mindre än åtta nationaliteter. Tonläget skiftade dock snabbt när han berättade att Barnet-anhängarnas officiella supporterbuss till mötet mot Morecambe för två veckor sedan blivit stenad. Det var ännu oklart om attacken var signerad Morecambes elakare element eller enbart lokala förmågor. 

 

Olyckligt och fegt hur som helst och inget som ska behöva förekomma. 

Väl inne på ståplats slog det mig att det kan vara sista gången jag står här. Klarar sig Barnet kvar krävs ny stadion för att uppfylla reglerna för spel i Football League. Underhill är en fullständigt unik läktarkreation som bär på mångårig kultur och det skulle smärta mig om det gick så långt som rivning. Säsongen 2007/2008 firade klubben hundraårsjubileum på stadion. Att värna om och bevara det kulturella arv som Underhill är borde vara en prioriterad fråga för klubben. 

Vy från East Terrace, kan det bli vackrare?
 

Jag har sett mycket i fotbollsväg och blir sällan förvånad över bisarra övergångar. Men att se min glasögonprydde barndomsidol Edgar Davids i Barnets färger var, i brist på bättre ord, storslaget. Han gjorde på intet sätt en blek insats men det vore en överdrift att påstå att han briljerade. Kunnigare beskådare skulle emellertid säkerligen se hur hans ”spelförståelse” och ”touch” vida överglänste de andra spelarnas. Jag såg istället en kille som älskar fotboll till den grad att han lirar i League 2 snart fyrtio år fyllda. Att han med två gula kort fick traska ut från planen innan full tid förringar inte den passionen. 


Edgar Davids hamnade i domarens anteckningsblock två gånger denna afton och fick lämna planen i förtid.

 

När Benins landslagsman via en retur smällde in ett noll till gästerna i den 53:e minuten kändes det inte helt rättvist. Barnet utjämnade via straff tjugo minuter senare. Glada Barnetsupportrar for upp på ståplatssektionens räcken men blev snabbt tillrättavisade av övernitiska publikvärdar. Samma servicepersonal som varit framme och sagt till en herre nära oss att man inte fick fotografera. Ett synnerligen onödigt och otrevligt beteende. Det är illa nog att eldsjälar till Premier League lag, förutsatt att de har råd till biljett, tysta måste sitta ner med sina popcorn på allseaters. Ett lag som marknadsför sig med en slogan som ”Real football. Real fans.” borde se över vem de anlitar som publikvärd. 

 

I övrigt var det ingen läktarmatch att tala om. Stanleys supportrar gjorde en minst sagt anonym insats och den stämning jag 2009 upplevde bland hemmasupportrarna i mötet mot Bradford infann sig inte på långa vägar. Istället hördes svenska hejaramsor från South Stand. Mot slutet tog Stanley över föreställningen med en man mer men Barnet stod emot fint och slutsiffrorna skrevs till 1-1. 

 

Efter matchen svingade vi ett par pints på Pavillion och snackade vidare med John och andra supportrar. John ska verkligen ha en eloge för sitt fantastiska ambassadörskap. Han får alla att känna sig välkomna till föreningen och tar sig tid att uppmärksamma långväga gäster.

 

Up the Bees!

 

Hans Fridlund


Redaktionens notering: Bilderna visas med hänvisning till http://www.flickr.com/photos/docusim/