Offsides podcast sågar Barnet
The Bees - lower league-fotbollens representant i etern.
Magasinet Offside har startat podcast. Chefredaktörerna Anders Bengtsson och Johan Orrenius snackar journalistiska bryderier, gamla reportage och bortglömda spelare - och åtta omgångar in i programserien nämndes Barnet FC.
I veckans program (cirka 19 minuter in) gick diskussionen kring inmarschlåtar. Redaktörerna jämförde den svenska sångskatten - guldkorn som Just idag är jag stark och FF till tusen - med hur man t.ex. i de lägre engelska divisionerna helt enkelt väljer ”någon cool låt”, och lyfte fram Barnet och Sweet Child o’ Mine som exempel. ”Det blir inte så jävla coolt”, menade Orrenius. ”Det är ett billigt knep bara.”
Undertecknad är långt ifrån något Guns N’ Roses-fan, men ett litet försvarstal är ändå på sin plats. För det första borde kopplingen Sweet Child o’ Mine - Barnet vara uppenbar, i alla fall för oss svenskar...
Gemene man kanske inte tänker på Conference-fotboll det första han gör när den berömda Slash-slingan spelas, men för alla inbitna Bees är och förblir den synonym med Barnet FC. Det kan vi tacka Ian Hendon för.
Enligt traditionen på Underhill var det lagkaptenen som valde inmarschlåt, och Sweet Child o’ Mine handplockades av Hendon under dennes tid som kapten i mitten av 00-talet. När Lee Harrison tog över bindeln 2007 hade han sina egna stora planer, men målvaktens musiksmak var erkänt tvivelaktig och Tony Kleanthous lade in veto. Än i dag, efter flytten till The Hive, är Sweet Child o’ Mine ett givet inslag på hemmamatcherna.
Så här såg det ut strax efter Graham Stacks straffräddning i sista matchen på Underhill någonsin.
En personlig favorit är annars den här videon från vinsten mot Grimsby i februari. Stack och Saville följer sammanbitet slutminuterna från läktaren, Paul Fairclough skymtar förbi. Slutsignalen går, Saville knyter näven och Sweet Child o’ Mine ekar ut.
Long may it continue!
