Reserapport: Supporterresa 2015
Supporterresan 2015 blir ett minne för livet när vi fick vara med om seger i Conference 2014/15.
Supporterresan 2015 blev någonting alldeles extra magnifikt. Vi fick vara med när Barnet FC säkrade seriesegern i Conference och stor fest på The Hive Stadium. Här kommer en liten rapport från resan ur undertecknads perspektiv, kom ihåg att det finns många fler upplevelser från de andra deltagarna.
FREDAG
Behaglig väckning då flyget inte skulle lyfta förrän 10.05 från Landvetter. Hade man vetat att det var helgens sista frukost hade man kanske njutit extra. Kändes ovant att inte packa fotbollsskorna denna gång, men väskan var ju iallafall lätt.
Avfärd mot Nils Ericsson där #mats väntade och vi klev på flygbussen. Det var RyanAir som gällde och dags att hylla istället för att gnälla:
*Checka in online hemmavid, ett himla gnäll när det infördes för några år sedan, men gud så smidigt. Bara glida rakt mot säkerhetskontroll och gate, slippa köa.
*Noterade att de numera börjat med bokad sittplats. Det var gnäll på Ryan när de förr hade fria sittplatser, själv tycker jag nog det var bättre, då kunde man se till att sitta tillsammans med de man ville utan krångel.
På planet hamnade undertecknad bredvid två trevliga QPR-supportrar. De hade också sin supporterresa denna helg och skulle till Loftus Road. Vi hade gott fotbollssnack ända fram till landning, kul!
Dags för passkontroll på Stansted och helgens första rysare. När vi skulle kliva på planet i Sverige så var handbagageplatserna fulla, så vi fick lägga dem i incheckat. #mats hade lagt sitt pass i väskan, som nu alltså låg bakom passkontrollen i England.
Undertecknad fick agentuppdraget att först ta sig in i landet, plocka upp #mats väska, sen kasta hans pass över gränsen till honom. Det funkade fint, förutom att kvinnan i passkontrollen trodde jag var #mats pappa... I detta vimmel tappade vi bort QPR-killarna, hoppas ni hade en fin helg!
Efter att Stansteds tuffaste bussnubbe gormat "LIVERPOOL STREET STATION" så att till och med mediterreanerna hamnat på rätt buss tog vi oss in till centrala London. Vi mötte upp vår isländske vän Woody på Covent Garden och helgens första pizza + öl var ett faktum.
Med mat i magen tog vi oss sedan till King's Cross och Prinsessan, hotellet vi alltid har som bas. Trippelrummet gav oss lite vila innan vi begav oss till Picadilly och The Comedy Pub. Vi käkade helgens så långt bästa burgare och försökte, igen, förstå oss på cricket utan resultat. I källaren blev det sedan konsertkväll där Emily Burns inledde och hon bjöd oss sen på öl medan andra talangfulla artister spelade.
Vid 22-hugget, när pensionärerna i gänget var trötta och åkte hem, drog vi till klassiska Koko i Camden. Här väntade klassisk brittrock i form av Dexters samt vimmel, dans och kärlek. Fin avrundning med han killen från Newcastle som inte fattade varför folk från Sverige och Island åkt till London för att se Barnet, har vi hört den förut?
LÖRDAG
Vi tog lång sovmorgon på rum nr 10 och stapplade inte ut förrän vid lunchtid. Vi mötte upp vår gode vän Sven P och satte riktning mot Canons Park på den gråa Jubilee Line och The Hive Stadium. Trots att vi var på plats mer än 3 timmar före avspark var det redan livligt i baren och däromkring.
Efter att #mats flingat färdigt slog vi oss ner vid ett bord med utsikt över planen och läste våra egna namn i matchprogrammet. Perfekt uppladdning! Vi åt frukost, och denna gång blev det den bästa burgaren vi ätit så långt under helgen. Med tiden ramlade profil efter profil in i baren men även en ny bekantskap. Kul att träffa Karin, som bott 40 år i London med Stockholms-hjärta, som har ett ständigt växande intresse för Barnet FC. Nästa säsong lär det bli säsongskort, så ska ni till The Hive, se till att heja på Karin!
Det var dags att ta sig ut till sittplatsen på arenan. Först en obligatorisk kram och fotostund med Mr Bumble, sedan en sväng in i den nybyggda Grazioli's Bar. Mycket fint, får ni chansen att åka till The Hive, gör det!
Matchen hade det mesta. Dramatik på planen, fantastisk inramning runt omkring. Från alla läktare sjöngs det sånger och sittplats var ofta ståplats. Vår egna produkt Mauro Vilhete blev stor matchhjälte med sina två mål och med några minuter kvar forsade folk från läktaren ner till sidan av planen. När domaren blåste av invaderades innerplanen av tusentals glada Barnet-supportrar och glädjevrålet var underbart.
När massorna skingrat sig började prisutdelningen. Den var vänd mot VIP-läktaren så vår del sjöng "Turn it around", vilket de senare gjorde. Först gick ordförande Tony Kleanthous ett ärevarv och tackade supportrarna för stödet. Här tårades mina ögon, Tony har gjort så otroligt mycket för klubben och driver den i en sund och rätt riktning. Väl värd de stående ovationerna. Därefter kom Martin Allen ut följd av spelarna, ni kan säkert föreställa er hur fint det var.
Vi samlades sedan i The Hive Bar igen och firade med några öl. Några av spelarna ramlade in där Graham Stack var en skön snubbe som firade, dansade och sjöng, minst lika glad som alla supportrar. Sedan var det dags för undertecknad att gå live på BBC Radio 5 och fotbollsprogrammet 'The Non League Football Show'. En kort intervju på bästa sändningstid, den går att lyssna på här:
http://www.bbc.co.uk/podcasts/series/nonleague
(Sun, 26 Apr 15, ca 2.50 minuter in i klippet)
Vi satte sedan kurs mot Picadilly där vi skulle möta vår spanske vän igen. Vi käkade indiskt i sällskap med fans från Middlesbrough som varit på Craven Cottage. Som vanligt var de imponerade av galenskaparna från Sverige/Island som höll på Barnet. De gillade iallafall Albert Adomah. Kvällen levde sedan vidare i Londons nattliv fyllt med vimmel, dans och kärlek.
SÖNDAG
Återigen en lång skön sovmorgon. En dusch och kort promenad till tunnelbanan senare så var vi på väg mot Emirates Stadium. Woody hade lyckats få tag i 4 biljetter till Arsenal - Chelsea för hyggligt pris så dags att bocka av ännu en arena i London.
Vi tog en promenad i området runt arenan och bestämde oss sedan för att bryta av hamburgarna mot lite Hot Wok. Mycket bra beslut, maten slank ner fort och thai-ölen ännu snabbare. Sedan in på arenan för att se uppvärmning samt tillresta åskådare från Asien. Mycket underhållande hur de fotade precis allt, allt, allt. I vissa fall var man tveksam om de ens såg någonting live och inte via kameralinsen.
Matchen var inte mycket att hurra för, den första halvleken var något bättre än den bedrövliga andra. Hyfsad stämning iallafall, mycket såklart tack vare bortaföljet. De fick också sista ordet när de kunde fira att man i princip säkrat serietiteln.
Vi skulle sedan ta bussen från matchen upp till Muswell Hill för middag på kyrkpuben. Det skulle visa sig bli en av de långsammaste turerna någonsin. Det var inte bara trafiken efter matchen som var avgörande, ett vägbygge stoppade också flödet väldigt effektivt så vi masade oss fram i lugnt tempo.
Väl i Muswell Hill tajmade vi dock väldigt bra med övriga svenskar och ramlade in till bords med Village. Helgens bästa burgare så långt inmundigades och trevligt eftersnack från helgens bravader.
MÅNDAG
Avresedag så vi tog en lugn morgon före utcheck kl 11. Därefter var vi brunchsugna och vad passar inte bättre än en hamburgare? Äntligen skulle vi få tag i en bra! Tommi's Burger är en kedja startad på Island och som har restauranger i både Köpenhamn och London. Lagom nära Oxford Street fick vi oss en kvalitetsstart på dagen och fortsatte sedan i riktning mot shoppingen.
Vid Oxford Circus njöt vi av en gatu-trummis från Japan, softa beats, och Woody gick sedan loss på herrekiperingen inne på Top Shop. Toppköp blev det innan vi begav oss mot respektive flygplatser. Woody mot Gatwick för färd mot vulkan-ön, undertecknad och #mats mot Stansted.
Brukar ta bussen men nu hörde vi om förseningar pga olyckor på motorvägen, så efter inköp av The Non-League Paper hoppade vi istället på tåget mot flygplatsen. Två trötta själar halvsov hela vägen ut. På Stansted fixade vi alla kontroller utan problem och tog en sista bit mat på brittisk mark för denna gång. Ingen hamburgare! Quesadillas och Fish 'n Chips avnjöts i avresehallen.
Hemfärden gick smidigt, vinkade adjö till #mats vid Korsvägen och snirklade mig hem till Hisingen Island. Hemma strax före 23 var det sedan bara att packa om väskan, första jobbdagen tillbaka bjöd på resa upp till hufvudstaden.
Slutet gott, allting gott, vilken resa! Supporterresan 2015 kommer vi alltid minnas som en av höjdpunkterna!
