Rovers som segrare i Finalen
Säsongen är räddad för all oss som håller på ett lag under sträcket
Igår på Millenniumstadion i Cardiff skedde ett mirakel. Kanske ett överdrivet ordval men jag känner det så. Efter den senaste tidens matcher utan resultat och en tabellplacering ej nämnvärd kunde jag inte i min vildaste fantasi tro att den hemska förtrollning som laget lidit av skulle kunna brytas just till den här viktiga matchen. Hur många lördagskvällar och nätter sedan i december har man inte varit totalt hjälplös och uppgiven och irriterad över att man då för 14 år sedan valde att viga sitt hjärta och sin själ åt ett lag som den senaste tiden bara orsakat en himla massa lidande och trakasserier från folk med sitt hjärta i lag från de högre regionerna. Men på två vackra timmar kan så många fler negativa timmar helt försvinna upp i rök. Nu är man stolt, glad och lycklig att man blev en Rover!!
Det som har gjort att man fortfarande haft näsan över ytan är vetskapen om att så många fler genomgått samma lidande. Framför allt Boldt (den trognaste forums debattören) vars glädje och lätta tangent slag den senaste tiden mellan raderna förvandlats till en ”mollsymfoni på bastrumma”.
Men nog om dåtiden när nutiden är så mycket mer intressant.
Matchen och dess förberedelse började inte så bra då våra två äss på mitten blev avstängda. Neill var ej disponibel och Short var också borta. Jansen var lite små krank och Björneby tveksam. Hur skulle vi spela och vem skulle få spela? Var Cole också skadad? Skulle Unsal få arbetstillstånd? Yordi kanske skulle spela från start? Hur skulle han klara språket? Frågorna var många men Souness visste vad han gjorde när han likt Jamie Oliver låg där hemma och slängde ihop en god starter!
Själva matchen och dess händelser känns lite ointressant en sån här dag. Igår var det intressant men idag väljer jag att fokusera på känslor och intryck skapade av segern.
Det fanns en gång en man som skulle varit gladast idag. Åskar det idag någonstans så är jag säker på vem som håller en segerfest där uppe bland molnen. Jack Walker hade förmodligen varit den gladaste på jord levande människan och är med säkerhet den i himlen gladaste och lyckligaste själen. Dagen till ära så hade stora delar av hans familj åkt till Wales för att närvara vid denna karneval av glädje.
Ord efter matchen:
Jacks son Ross om Jack: - Han hade varit världens lyckligaste man
Parlamentsledamot Jack Straw: - Det var underbar fotboll att bevittna, men nervöst. Mot slutet skrek jag bara på domaren att blåsa av
Läktaren i Cardiff förvandlades till ett stort vit-blått hav och förmodligen kunde man se på satelitbilder av motorvägen hem på natten ett sken liknande ett stjärnfall. Pubarna i och omkring Blackburn var överbefolkade med supportrar klädda i klubbens färger från topp till tå. Enligt rapporter så kunde ingen pubägare klaga på att man sålt för lite under kvällen och natten!
Staden Blackburn har redan börjat planera för en fest för laget och alla berörda.
Nu gäller det bara att ta sig i kragen och säkra sin fortsatta existens i P.L också. Men vi får spela Europeiskt till hösten i vilket fall som helst.
