Lögner om Blackburn
Det har publicerats en krönika här på Svenskafans om klubbarnas ekonomi som inte stämmer med fakta.
Krönikan det gäller är Anders Bengtssons "Framgång kan köpas, men till vilket pris?", hela krönika kan finnas här.
Det som inte är sanningsenligt i den krönikan är sektionen om Blackburns ekonomi, Rovers har varken dålig ekonomi eller stora skulder.
Anledningen till att skribenten skriver så kan jag knappast ens spekulera i, men en anledning kan vara att Graeme Souness gått ut vid ett par tillfällen och sagt att det inte finns pengar till köp av spelare. Anledningen till det är att Rovers försöker anpassa sin ekonomi till dagens situation på transfermarknaden, om Souness vill ha en speciell spelare så ställer sig inte styrelsen på tvären om det går att lösa på ett ekonomiskt bra sätt.
Alltså utan att klubben sätts i en ansträngd situation ekonomiskt, Rovers kommer ALDRIG låna pengar till ett spelarköp. Vissa klubbar gör det men där har Rovers sin ställning klar, finns pengarna så köper vi. Det har styrelsen visat dom senaste säsongerna i och med köp av spelare som Barry Ferguson, Brett Emerton, Andy Cole och Ciccio Grabbi. Inga billiga killar men heller inga som satt stora sår i Rovers bankkonto när dom anlänt.
När Jack Walker dog så gick allt hans ägande i Rovers in i en sk. "Trust fund" som Fred Walker, Jacks bror, har ansvar för. Den fonden gör att Rovers, som bara har runt 23-24000 åskådare per match, kan konkurrera med typ Tottenham och Everton när det gäller transfers. Jack Walker var en roverrite in i själen, är det nog där uppe i himlen också, men hans bror Fred är inte lika betagen av fotboll.
Men hela ideén med fonden var att göra Rovers självförsörjande i det långa loppet, och det håller på att ske utan att Rovers hamnar i samma situation som Leeds.
Så bara för att Rovers inte kastar upp 10 miljoner pund på en senegales som dribblat i en vecka under vm så betyder INTE det att Rovers har ekonomisk kris och en massa skulder.