Veckans Wanderers
En poäng blev facit i drabbningen med Blackburn på hemmaplan. Ett resultat som man känner sig nöjd med som Bolton-supporter, med tanke på vår tidigare Blackburn historik. Dessutom har vi en intressant drabbning i helgen mot Premier Leagues krislag nummer ett, Tottenham Hotspurs.
Matchen i sig var en relativt trevlig match som bjöd på det mesta förutom mål. Att Canal + valde att inte visa en derbymatch mellan två lag som innehåller svenska spelare är i mina ögon mycket märkligt. Första halvlek hade en trevande inledning innan Bolton tog tag i taktpinnen och skapade lite farligheter. Blackburn tog senare över initiativet och skapade halvlekens farligaste chanser, och nog borde Jason Roberts gjort mål på inlägget från Villanueva, men halvleken slutade utan något mål.
I andra halvlek kom Bolton ut som ett halvt-pånyttfött lag och tog direkt tag i händelserna. Hörnorna radades upp under halvlekens första tjugo minuter, men ingen resulterade i något. Närmast var Andy O'Brien som bara hade att sätta till huvudet men på något sätt lyckades missa. Behöver det tilläggas att killen inte nätat på fyra år? Jason Roberts var sedan återigen nära att ge Rovers ledningen efter försvarsschabbel i Bolton, men misslyckades att överlista Jääskäleinen i Boltonmålet. Om Jason Roberts var dagens målsumpare för Blackburn så var Matthew Taylor Boltons motsvarighet. En frispark som strök stolpen, en totalmiss på helvolley och ett stolpskott blev lördagens resultat, och flytet från föregående match mot West Ham verkade som bortsprunget.
Nåväl, en poäng i en på förhand tuff match känns som väl godkänt. Vår historik mot Blackburn har inte varit jätte lysande milt uttryckt, och kanske är spöket bortjagat nu? Andra halvlek känns som en positiv sak att ta med sig till kommande drabbningar.
Den kommande helgen tar vi oss an Tottenham Hotspurs. Att skriva något negativt om det laget just nu känns som att sparka på någon som ligger ner, men vi kan nog alla vara överens om att livet på White Hart Lane har varit betydligt ljusare än just nu. Att möta Tottenham just nu känns som både positivt och negativt. Om vi börjar med det positiva: Tottenham är bevisligen inte i form. Man är pressat, skakat och darrigt och har dessutom bekymmer med avstängningar och skador. Å andra sidan så finns det en negativ aspekt av det hela. Förr eller senare så vänder det för Tottenham. Med det materialet man besitter så är det en tidsfråga innan det lossnar, och när det väl gör det så lär det bli rejält. Jag undviker gärna en ketchup-effekt mot Bolton.
Hur ska vi då uppträda mot Tottenham? I mina ögon så är det en ny West Ham-insats som krävs. Vi spelar riktigt snålt och bjuder inte på något, och samtidigt hugger på minsta lilla chans. Första målet känns enormt viktigt för båda lagen. Vårt centrala mittfält med Nolan, Muamba och McCann har en nyckelroll när det gäller att stänga av de intressanta ytorna mellan vår backlinje och mittfält där spelare som Modric, dos Santos, Lennon och allt vad de heter gärna opererar.
Bäst just nu: Att vi har full trupp och konkurrensen är på topp. Att till exempel Ricardo Gardner startade på bänken visar på att vi har en mycket bra konkurrenssituation, med tanke på dennes stabila insatser på senaste.
Sämst just nu: Att vi har en oförmåga att ta vara på våra chanser. Nej jag pratar inte om West Ham-matchen, jag pratar om helgens match. Vi skapade chanser för att göra åtminstone ett, två mål. Å andra sidan hade vi flyten med oss i defensiven stundtals. Håller tummarna för att Elmander kliver fram och gör mål på söndag!
Någon mer än jag som hade velat se vad Mustapha Riga hade kunnat prestera från start? Jag väljer honom klart för en spelare som till exempel Joey O'Brien. Ge killen en ärlig chans snart. Han kallas inte för ''The Bullet'' för inte.
Veckans Wanderer (helgens bästa spelare): Gary Cahill - Mannen som sällan gör en dålig insats. Lika stabil som vanligt i helgen, överglänste Andy O'Brien denna gång.
