Veckans Wanderers
Lördagen den 22:e november var dagen då Bolton Wanderers besegrade Middlesbrough och tog sin tredje seger på de fyra senaste matcherna, samt dagen då Johan Elmander återigen fann målet. Vilket som känns skönast för en Boltonsupporter som jag själv är svårt att avgöra, men att Elmander förhoppningsvis hittat målet igen känns livsviktigt inför fortsättningen.
Bolton kom till Riverside Stadium i Middlebrough med ett nederlag från hemmamatchen med Liverpool i bagaget. Insatsen mot Liverpool gav oss ett svar på hur dåligt Bolton Wanderers kan spela när inget stämmer (första halvlek), samt vilken förändring och uppryckning det här laget är kapabelt till (andra halvlek). Helt rättvist gick dock Bolton poänglöst från Liverpool matchen. Frågan inför matchen mot Boro borta var vilket Bolton vi skulle få se, och med facit i hand så kan man inte vara annat än nöjd. Målskyttet för Boltons del inleddes redan i den åttonde minuten då vår isländske gigant, Gretar Steinsson, nådde högst på ett inlägg och satte dit 1-0. Blott två minuter senare höll sig Boltons inofficiella skyttekung Matthew Taylor framme och knoppade in 2-0. Två mål på de första tio minuterna!? Som Bolton supporter känns det fullständigt främmande, men nog så skönt. När Emmanuel Pogatetz reducerade till 1-2 med tolv minuter kvar började oron sprida sig för att det skulle bli ett ras alá Arsenalmatchen-08, men icke. Johan Elmander ville annat, och i anfallet efteråt tog han skickligt med sig bollen och avslutade distinkt i bortre hörnet. 3-1 och saken var klar för Bolton.
För Johan Elmanders del känns segermålet mot Boro oerhört viktigt. På de senaste matcherna har i stort sett alla Boltonsupportrar ifrågasatt värvningen av honom (jag inkluderad) och svensken har känts pressad. Uppvuxen med svensk fotboll så kan man uppskatta en anfallare som sliter och öppnar ytor åt andra och samtidigt inte gör så värst mycket mål, men i England och Premier League är det lite annorlunda. Målen är det absolut viktigaste och efter den summan som betalades för svensken så kommer tunga krav som ett brev på posten. Att Elmander ska kliva fram och ersätta Anelkas målfabrikation från förra året är både en förväntning och förhoppning hos många av Boltons supportrar. Ser man på det med någorlunda nyktra ögon så inser man att det är fullständigt nonsens. Elmander kommer troligtvis aldrig bli den utpräglade skyttekung som Nicolas Anelka är. Dock kommer han troligtvis alltid vara en betydligt större lagspelare än vad hans franske kollega någonsin kommer bli, en spelare som alltid gör jobbet oavsett vad. Gary Megson hade i dagarna innan Middlesbroughmatchen ett möte med Elmander då han nämnde problematiken med att axla Anelkas fallna mantel. Han påtalade för Elmander hur viktigt det är att ha tålamod och inte ta åt sig av kritiken, målen kommer tillslut att komma ändå. För Elmanders del måste målet mot Boro kännts som en fantastisk lättnad, ett antal kilo press lyftes direkt från svenskens axlar. Kan Elmander fortsätta varva sina kämpainsatser med att knoppa in lite bollar så kommer de flesta kritiker tystas snabbt.
I dagens Bolton finns det många osjungna hjältar som förtjänar att rosas efter de senaste veckornas insatserna. Vår eminente målvakt, Jussi Jääsäkäleinen, har visat upp en imponerande stablitet och jämnhet under de flesta matcherna och är förtillfället gjuten i målet. Backlinjen med nämnde Steinsson, Gary Cahill, Andy O'Brien och Jlloyd Samuel har sakta men säkert blivit mer och mer samspelta, och är en stor anledning till att Bolton släppt in så pass lite mål. När våra innermittfältare (Gavin McCann, Kevin Nolan, Fabrice Muamba) gör exakt det som förväntas av dem är mittplan cementerat och Bolton svårforcerat. Att Matthew Taylor börjat blanda bra arbetsinsatser med målskytte är mycket glädjande. Längst upp hittar vi slitvargen och tuffingen Kevin Davies som aldrig gör någon besviken, samt Johan Elmander som förhoppningsvis hittat tillbaka till sin gamla målform (även om han fick starta som yttermittfältare senast och inte i rollen som striker). Ej att förglömma är att vi på bänken har namn som Ali Al-Habsi (mannen som frälste Bolton i våras), trotjänaren Ricardo Gardner (som radat upp bra inhopp på sistone), publikfavoriten Mustapha Riga och den polske landslagsanfallaren Ebi Smolarek. När vi presterar så pass bra som vi gör just nu så blir självklart konkurrensen tuffare också. Bolton har medvind i seglen just nu, något man förhoppningsvis kan ha med sig till helgens drabbning mot Sunderland på bortaplan.
Bäst just nu: Tre segrar på de fyra senaste matcherna gör att Bolton är klart på gång. När det dessutom lossnar offensivt finns det inte mycket att klaga på.
Sämst just nu: Svårt att hitta något att våra kritisk åt just nu. Måste dock tycka lite synd om Ali Al-Habsi som fastnat på bänken efter Jääskäleinens storspel i höst. Frågan är hur länge omaniern accepterar att vara nummer två? Han har enorm potential, och jag är säker på att han hade gjort lika bra ifrån sig nu som i våras.
Veckans Wanderer: Johan Elmander - Var kanske inte bäst i ordets rätta bemärkelse mot Boro, men visade med sitt mål att han är något att räkna med framöver. En mycket nyttig lagspelare som gör enorma arbetsinsatser och förhoppningsvis kan börja hitta målet kontinuerligt nu.
