Tack för julklappen, Megson!
Bolton Wanderers bjöd sina supportrar på ett par tidiga julklappar den här eftermiddagen. Inte nog med segern över Portsmouth, dessutom gjorde laget två mål på de inledande tre minuterna (!), vilket måste vara något slags rekord för laget i Premier League. Gary Megson bjöd sina 4-4-2-hungrande supportrar på riktigt julgodis den här eftermiddagen (jag bugar och bockar), och duon Gary Cahill - Matt Taylor gav förhoppningsvis Fabio Capello något att fundera över vid julbordet.
Bolton startade matchen i ett furiöst tempo, och skapade omedelbart chanser. Matt Taylor (faktum kvarstår, släkten ÄR värst) bjöd sin forna klubb på en riktig mardrömsstart genom att pricka in 1-0 hur elegant som helst efter mindre än en minut. Direkt därefter satte Bolton ny fart, och som om det inte vore nog så smällde utmärkte Ricardo Gardner in 2-0, tiden på uret hade då tickat upp till 2.54. Helt otroligt. Jag satt helt chockad i soffan. Och det skulle komma mer. Kanske inte mål då, men i vart fall chanser till fler. Steinsson bröt förbi och slog bra inlägg, Elmander brände någon halvchans, Kevin Nolan och Kevin Davies hade varsitt läge. Just när man satt och väntade på ett 3-0 mål så kom kallduschen. Peter Crouch utnyttjade Nico Kranjcars utmärkta inlägg (och Andy O'Briens fatala markeringsspel) och lyckades att pricka in reduceringen till 1-2. Jag började få lite flashbacks av Arsenal-matchen hemma i fjol då vi med en man mer och i en 2-0 ledning tappade allt och förlorade med 2-3. Portsmouth lyckades nu spela upp sig, och skapa lite farligheter. Jermaine Defoe var nära vid ett tillfälle, men Jussi Jääskeläinen var med på noterna. Innan halvtidsvilan kom skulle vi få uppleva två jättechanser för hemmalaget. Dels lyckades Ricardo Gardner bränna ett en-mot-en läge med David James, och Matt Taylor satte returen rakt på ett motståndarben, och dels hade Gretar Steinsson en låg nick mot första stolpen som David James skickligt avvärjde. Bolton gick till paus i ledning och med mycket positiv energi, men någonstans därbak låg ändå Crouchs reducering och gnagde. Nåväl.
I andra halvlek inledde Bolton återigen starkt, och man fortsatte att imponera. Att Bolton (äntligen) spelade matchen med en uppställning som mer liknade 4-4-2 än 4-5-1 skall Gary Megson ha all cred för, och med tanke på hur utfallet blev så måste detta vara melodin framöver. När skapade Bolton senast så här mycket offensivt? Johan Elmander hade andra halvleks bästa chans då han sånär lyckades knipa bollen från en strulande David James och få fri passage fram till 3-1. Dock lyckades James återigen rädda upp situationen och förhindra ett tredje mål i baken. Bolton fortsatte att trycka på och Kevin Nolan (han måste göra mål snart) kom igenom fint på Kevin Davies läckra servering med pannan. Dock gick skottet utanför. Även Matt Taylor var framme och hotade någon gång. Ju längre halvleken led desto lugnare blev man själv, Bolton kontrollerade matchbilden och Pompey kom inte upp med någon egentlig farlighet överhuvudtaget under andra halvlek. Med sju minuter kvar av ordinarie tid gjorde Gary Megson sitt enda byte och Gardner lämnade plats för Fabrice Muamba. Bolton gick då över till sin tidigare 4-5-1 uppställning för att kunna stänga matchen, något som man sedemera också lyckades med. Johan Elmander såg rejält trött ut på anfallet och brände ett hyggligt läge på stopptid, och borde nog egentligen blivit utbytt en stund innan full tid. Dock spelar det mindre roll när vi lyckades knyta ihop säcken och vinna med 2-1.
Som Bolton supporter var detta den bästa julklappen laget kunde bjuda på. I ett för dagen mycket bra hemmalag måste vissa spelare lyftas fram: Jääskeläinen var som vanligt bra i mål även om han inte hade så värst mycket att stå i. I backlinjen får Gretar Steinsson och i synnerhet Gary Cahill överbetyg. På mittfältet skall givetvis Matthew Taylor och Ricardo Gardner få toppbetyg efter sina respektive insatser idag, men även Kevin Nolan och Gavin McCann förtjänar att unna sig en extra julsnaps efter sitt dagsverke. Framåt får Kevin Davies och Johan Elmander med beröm godkänt, för ett överbetyg hade det dock krävts ett eller två mål. Jag har tidigare hävdat att Gary Cahill snart kan vara en man för Englands landslagstrupp och mitt resonemang kvarstår. Han är en ung, snabb modern mittback som är bekväm med bollen. Han har de fysiska kvalitéerna som krävs av en mittback, och framförallt har han hittat en jämnhet. Efter dagens insats måste jag även ställa frågan om Fabio Capello inte borde ta en lite närmare titt på Matt Taylor. Det kan verka som ett långskott, men: vänsterfotade yttrar är inget som växer på träd. Dessutom lägger Matt Taylor förtillfället ner en enorm arbetsinsats i Bolton, och har stora kvalitéer i de fasta situationerna. Att han har förmågan att både spela fram till mål och själv förvalta chanserna som dyker upp är ett stort plus. Båda dessa spelare borde synas rejält i sömmarna av Capello. Ett bra tillfälle kan vara annandags-matchen mot Liverpool, då Bolton i allmänhet och dessa båda i synnerhet får bekänna färg. Hur som helst kan alla Bolton spelare (och supportrar) nu fira jul med en positiv match och trend i ryggen.
Mål: Taylor 1', Gardner 3', Crouch 20'
Publik: 19884 (besvikelse)
Domare: Martin Atkinson
Bolton
Jääskeläinen; Steinsson, Cahill, O'Brien, Samuel; Taylor, Nolan (K), McCann, Gardner (Muamba 83'); Elmander, Davies.
Avbytare som ej användes: Al Habsi, Shittu, Smolarek, Riga, Basham, Obadeyi.
Portsmouth
James; Pamarot, Campbell (K), Distin, Hreidarsson; Diop (Nugent 75'), Davis, Hughes (Diarra 63'), Kranjcar; Defoe, Crouch.
Avbytare som ej användes: Wilson, Traore, Little, Kanu, Ashdown
