Inför: Leyton Orient-Bradford
Dags för match mot seriens jumbo. Bantams har en jädra förmåga att fippla till det i sådana tillställningar, men fjolårets bortaseger mot Bristol City var ett skönt undantag.
Leyton Orient är inget höjdargäng. Med all respekt för deras sentida framgångar, så är det ändå ett lag som förmodligen kommer att få återvända till League Two. Jag hävdar för all del inte att Bantams är klart bättre, därför att ser man över den senaste tiden så är vi inte det överhuvudtaget.
Emellertid vet man att även de mörkaste sviter tar slut någon gång, och varför inte på Brisbane Road? Julian Rhodes har satt press på Colin Todd, och blir det ingen seger här, eller mot Millwall 9/12 så ryker han med stor sannolikhet.
Sedan kan man ju (kritisk till Todd som jag är) anse att Todd inte bevisar något genom att leda laget till seger mot sånt här motstånd. Knäpper vi Orient är det knappast tack vare Todd, utan snarare trots Todd.
Väntar mig inte många mål i matchen, och förmodligen blir det ingen sevärd match heller. Men det skiter jag fullständigt i nu. I ett läge där vi riskerar att dras in i bottenstriden på allvar, är det bara tre poäng som räknas. Men precis som mot Millwall i cupen får vi klara oss utan Dean Windass, och det är ett avbräck.
Han kommer att missa ligamatchen på The New Den mot Millwall också, vilket innebär att den idiotiska tacklingen i förlängningen kan bli det som stjälper Todd för gott.
I så fall kan man sannerligen tala om "Inget ont, som inte för något gott med sig"...
Todd har kört in i väggen, och som jag ser det ligger Bradford City på fel tabellhalva i onödan.
Fortsätter ökenvandringen på Brisbane Road ställs Colin Todd förmodligen mot det faktum att han blir tvungen att ordna med samma skalp som han var med och tog i sin första match med Bradford City. Då som assisterande coach under Bryan Robson:
En seger mot Millwall...
