League One bådar för dramatik
Såväl toppen som botten kan bli en rysare i vår (skit)serie, men eftersom vi nu är bortspelade från toppen, så fokuserar jag på det getingbo som börjar uppstå i de nedre regionerna...
Rotherham och Brentford är de enda lag som tagit mindre än 1 poäng per match. Och egentligen är det bara Brentford, eftersom Rotherham nu startade serien med ett handikapp på -10 poäng. Det kan förmodligen bli ett avgörande ingrepp som får Millers på fall, och samtidigt räddar ett annat lag som "kommer att skola ha åkt ut annars".
Den som är insatt i tabellproblematik och poängräkning inser direkt att det är jämnt och tufft när så få lag ligger under 1 poäng per match. Ovanför de nämnda lagen, som är lite på efterkälken har vi en jämn tabelldel som bådar för mardrömmar för ett stort antal lag när det skall avgöras.
| 12. | Crewe | 38 |
| 13. | Gillingham | 38 |
| 14. | BRADFORD CITY | 37 |
| 15. | Port Vale | 37 |
| 16. | Brighton | 36 |
| 17. | Millwall | 36 |
| 18. | Chesterfield | 35 |
| 19. | Northampton | 35 |
| 20. | Leyton Orient | 34 |
| 21. | Cheltenham | 32 |
| 22. | Bournemouth | 31 |
Bantams har kvar att möta samtliga av dessa lag förutom Cheltenham och Port Vale, så nog fan blir det viktigt att inte göra allt för dåliga resultat när det våras...
Närmast möter vi Gillingham på bortaplan (10 februari), och de senaste tre besöken på Priestfield har inte varit särskilt roliga för vår del. Skall dock sägas att vi innan dessa besök vann med 4-0 den 23 februari 2002, så det gäller väl att bryta trenden och åtminstone åstadkomma någonting åt det hållet, även om det blir svårt att få till ett sådant resultat som 2001/02.
2005/06: 1-2
2003/04: 0-1
2002/03: 0-1
Leyton Orient och c:o har blivit ivriga poängplockare, och det är inget nytt fenomen att lagen runt ett viktigt streck tar lite extra mycket poäng. Men givetvis är det mindre lustigt för vår del, när vi som en engelsk Bradford-supporter uttryckte sig, "endast vinner en gång per månad".
Positivt från Forest-matchen senast var att båda de inlånade anfallarna Bruce Dyer och Billy Paynter gjorde varsitt mål. Kvitteringen av Paynter i 89:onde minuten kan visa sig ha resulterat i en mycket viktig poäng om vi skulle åka ner i bottenstriden. Tabeller från föregående år i serien visar att lagen runt nedflyttningstrecket brukar hamna runt 50 poäng ungefär. Det går sällan att komma undan nedflyttning om man slutar på 46 poäng (exakt 1 poäng per match), men Fulham säsongen 1990/1991 utgör ett ovanligt undantag. Ungefär som när vi själva hängde kvar i Premier League med ynka 36 poäng på 38 matcher, 1999/2000.
Att jag befarar att vi hamnar i bottenstriden till slut beror mest på att jag inte har något förtroende för Colin Todd, samt att vi inte vinner särskilt ofta. Tyvärr har hemmapubliken nu besökt Valley Parade fem gånger i rad utan att få se en vinst för Claret and Amber.
Förbättras inte sådan statistik nämnvärt blir det alltid svårt att undvika bottenstriden i förlängningen.
I nästa hemmamatch (17 februari mot Crewe Alexandra) kan man åtminstone konstatera att vi haft lätt för Railwaymen denna säsong, och bankat till dem med först 3-0 på Gresty Road i ligan, och sedan en gång till med 4-0 hemma på Valley Parade i FA-cupens första omgång. Det borde underlätta för ett trendbrott där vi återigen vinner på hemmaplan.
