Bradford 2-0 Sunderland: Äventyret fortsätter!
Det blev ännu en cupklassiker att lägga till samlingen för Bantams som på ett imponerande sätt slog ut Sunderland med 2-0, efter självmål av O'Shea samt en fin avslutning av Stead.
Redan i den tredje rundan så blev varje seger en bonus, efter att Millwall slagits ut väntade dessutom Chelsea på bortaplan. Där blev det en historisk seger och Parkinson gav oss ett nytt cupäventyr att glädjas åt. Nu när Sunderland väntade så var frågan, skulle magin räcka en runda till?
Det var en härlig inramning på ett fullsatt Valley Parade där publiken lyfte fram laget ännu ett snäpp, på andra sidan väntade Poyets Sunderland, som haft en tung säsong men som ändå gällde som storfavorit. Williams fick vakta målet då Pickford inte var tillgänglig, annars var det en väntad elva som Parkinson tog ut, med ett tungt anfall i form av Hanson och Stead. Parky hade lovat full fart från början men trots varningen såg the Black Cats inte redo ut när Bantams la i högsta växeln. Meredith och Morais kom runt på kanterna flera gånger och varje inläggg kändes farligt med Hanson och Stead i straffområdet.
Det dröjde inte mer än tre minuter innan utdelningen kom, Morais som var vass med sina fasta situationer slog in bollen, O'Shea missbedömde studsen och Clarke fick läge, han tryckte till på volley och bollen gick via den olycklige O'Shea in i målet, 1-0 var ett faktum! Hade bollen inte styrts på O'Shea så stod Hanson bakom och väntade, så nog hade det blivit mål oavsett.
Sunderland försökte men såg sällan farliga ut, Sebastian Larsson var mest på dåligt humör och Adam Johnson som jag fruktade på förhand var direkt dålig matchen igenom. Dock så borde nog gästerna kanske haft straff när McArdle träffade både fot och boll på Fletcher, men det kunde lätt ses som en perfekt tackling, vilket nog gjorde varför domaren inte blåste straff.
1-0 stod sig halvleken ut och nu började man bli nervös, bara 45 minuter från ännu en cupskräll.
Kanske hade man väntat sig ett mer aggressivt och taggat Sunderland som skulle trycka på, men så blev inte fallet, spelet var jämnt och det var Bantams som skapade flest chanser, när Johnson misslyckades med att få bort bollen efter dryga timmen kunde Hanson snyggt nicka fram den till Stead som iskallt lurar en försvarare och placerar in 2-0. Det blev inget tryck från Sunderland, istället var det närmare 3-0 och det kändes som om Bradford hade full koll på händelserna, man håller i bollen när man kan och slår bort den utan att ta några dumma risker när läget är mer pressat. En perfekt taktik på en mindre perfekt plan.
Siffrorna står sig matchen ut och Parkinson har lotsat laget till ännu en skräll, när man kommer blicka tillbaka på Bradfords historia så kommer Parkinson eran definitvt vara ett rejält och viktigt kapitel i klubbens historia, det här är nog något vi Bantams inte kommer få uppleva igen, så nu handlar det bara om att njuta, oavsett hur det går i kvartsfinalen, kan man få hoppas på Liverpool hemma?
Williams gör en stabil match i målet, backlinjen är superb med McArdle och Davies som mittbackar, Meredith är matchens lirare enligt mig och Morais är snudd på lika bra på andra kanten. Clarke skapa oro och på topp så är Hanson och Stead oerhört jobbiga att möta.
Matchens lirare: Meredith
Go Bantams!
