Träningsmatch: Charlton - Leyton Orient 1-1
The Addicks dammade av försäsongens tredje träningsmatch som bestod av ett 120 minuter långt Londonderby på neutral mark.
Veckans träningsläger i Spanien har varit fyllt med lämpliga aktiviteter. Hårda träningspass, bad och återhämtning, teambuilding och lite egen fritid – vilket ser ut att ha nyttjats till golfspelande. Det skulle även hinnas med en lämplig träningsmatch väl på plats och det mot stadsrivalen och den numera ligakonkurrenten Leyton Orient, som efter sin vinst av League Two är tillbaka i tredjedivisionen efter åtta säsonger i exil.
Matchen mixtrades om till en 120 minuters match, varav en halvlek spelades i 60 minuter och inkluderade vattenpauser i värmen som nu råder i Spanien. Således fanns möjligheten för Charlton att stegra speltiden för samtliga spelare och även involvera samtliga utspelare även i denna match.
Under den första timmen hade Charlton ett lag på planen med Harry Isted i mål. Isted skulle spela hela matchen då Ashley Maynard-Brewer avvikit från lägret på grund av sjukdom. I formationens trebackslinje inledde Lucas Ness, Zach Mitchell och Terell Thomas. På mittfältet Aaron Henry, Karoy Anderson och – kaptenen i halvleken – Scott Fraser. Wingacks var sedan Mandela Egbo och Corey Blackett-Taylor, medan Charlie Kirk och Alfie May var forwards. Mays första matchen iklädd Charltonkläder.
Den första halvlekstimmen var den bättre och mest händelserika. Charlton tog hand om bollen och ägde den första halvtimmen. Således var det även Charlton som skapade mest. Alfie May hade tidigt ett skott utifrån straffområdeskanten som tvingade fram en räddning, och Charlie Kirk stod för ett offsidemål efter en effektiv och snabb kontring som Egbo regisserade från sin högerkant.
1-0, och Charltons enda mål för dagen, kom ganska logiskt i den 30:e minuten och det var May som påpassligt förvaltade en retur inifrån straffområdet. En retur som frambringades av att Fraser fått ett skott blockerat sedan Blackett-Taylor spelat fram honom. May redan målskytt i Charlton alltså, och han klev sedan av efter 45:e minuter och ersattes av Tyreece Campbell.
Att man sedan mötte ett bättre lag än tidigare veckor märktes av. Vid de tillfällen Charlton inte fick relationerna att stämma ute på planen och de tekniska misstagen uppenbarade sig så blev man mer hårt straffade. Det syntes också att dessa misstag fanns lättare till hands nu när det var bättre motståndare man ställdes mot. Ness, Mitchell och Henry var några som bjöd på enkla passningsmisstag som gav Orient omställningslägen. Det var just en längre boll bakom backlinjen som skulle kvittera matchen till 1-1 innan den ordinarie pausvilan. Aaron Drinan löpte igenom och placerade in kvitteringen bakom Isted.
I den andra halvlekstimmen förändrades laget till stora delar igen. Naz Bakrin, Michael Hector och Deji Elerewe bildade försvarslinje, med Nathan Asiimwe och Richard Chin som wingbacks. George Dobson, Jack Payne och Conor McGrandles utgjorde mittfältet, och Diallang Jaiyesimi var forward tillsammans med Campbell, som fortsatte till 90:e minuten innan han ersattes av Daniel Kanu.
Charlton var det bättre, och mer bollförande laget, även under den andra halvleken men det skapades också mindre chanser. Det fanns tendenser när snyggt och snabbt kombinationsspel tog sig igenom Orients lagdelar men i höjd med deras föravarslinje och straffområde ebbade anfallen ut till ingenting. Som bäst blev det några distansskott och snett-inåt-bakåt passningar utan adress. Orient försökte ligga kompakt, vinna boll och gå på omställningar, men annars var det inget vidare spel från dem heller som gladde. Roligast var att få se Darren Pratley spela fotboll igen. Den före detta Charltonspelaren är en personlig favorit efter sina tre säsonger i klubben och är extremt uppskattad för dessa.
Om det varit yngre förmågor som tagit för sig i tidigare träningsmatcher så var det flera mer rutinerade som nu satte standarden. Då tänker jag på Terell Thomas, Scott Fraser och Corey Blackett-Taylor och Charlie Kirk i den första halvleken. Kul såklart även att May fick göra mål direkt. I andra halvleken fick Dobson, Payne och McGrandles ofta ordentligt snurr på sitt mittfält, men uddlösheten framåt var som sagt påtaglig. Med Chuks Aneke och Miles Leaburn skadade så kommer de behövas något till namn in för att få en 3-5-2 formation att fungera. Däremot så gör Charlie Kirk och Tyreece Campbell det bra i något ovana roller, även om den sistnämnde tillsammans med DJ är allt för omständliga i sina beslut på sista tredjedelen.
UP THE ADDICKS!!!
