Krönika: När Charlton chockade Europa
Året är 1982. Charlton Athletic för en tynande tillvaro. Man sladdar långt ner i seriesystemet och ekonomin är verkligen usel. Det är en dyster tid i sydöstra London. Då presenterar Charlton en nyhet som chockar fotbollseuropa…
Det är tidig november 1982 när Charlton kallar till presskonferens för att presentera klubbens senaste nyförvärv. Rykten har gått ett tag och nu vimlar det av mediefolk runt The Valley. ITN News har aviserat extra nyhetssändning, direkt från arenan. Den kanske mest häpnadsväckande och djärvaste värvningen i engelska fotbollshistorien är snart ett faktum.
Spelaren alla talar om är ingen mindre än den danske världsstjärnan Allan Simonsen som har värvats från Barcelona och skrivit på för Charlton Athletic ! (av alla lag). En av Europas bästa spelare skriver på för en klubb på dekis i engelska andradivisionen! Bara ett par år tidigare har Allan Simonsen fått motta det prestigefyllda priset som "European footballer of the year" av France Football och är vid detta tillfälle en av 80-talets absoluta stjärnor och ikoner.
Med dagens ögon svindlar tanken. Simonsens skicklighet jämfört med övriga spelare i Charlton är svår att jämföra, om det ens går. Han är säkert två, kanske tre klasser bättre än övriga! Det är som en Del Piero, Lusi Figo, Raul eller liknande skulle skriva på för, säg Bristol City, Brentford eller Swindon. Tillexempel, med all respekt och inga jämförelser i övrigt.
Betänk att Charlton vid den här tidpunkten, tidigt 80-tal, var i riktigt djup kris. Ekonomin skenar och man lever sen flera år under ständigt konkurshot. Några sportsliga framgångar existerar inte, man pendlar mellan division två och tre. 1940- och 50 talens glansdagar, med FA-cuptriumfen 1947 som absoluta höjdpunkten, är för länge sen förbi. Tidiga publiksiffror på 60 - 70 000 känns ohyggligt avlägset. Nu överger istället supportrarna Charlton. Trötta på vanskötseln och fagra löften, trötta på den usla ekonomin, trötta på uteblivna framgångar. Publiksiffrorna sjunker så lågt som till ett par tusen tappra och The Valley förfaller. Det är bara två år kvar till klubbens absoluta bottenapp då man sånär går i konkurs (det är dock en annan historia).
Den här aktuella hösten 1982 är Ken Craggs ny manager i Charlton och mannen som skall försöka få klubben på rätt köl. Alan Mullery har efter kort tid på posten avgått och Craggs har varit assisterande manager under ett par år, men i övrigt är han utan egentliga meriter. En nödlösning helt enkelt, han har dock näsa för affärer skall det visa sig och är full av idéer. Det är en märkbart stolt och rörd Ken Craggs som presenterar Allan Simonsen på presskonferensen den här kyliga novemberdagen 1982.
Simonsen var hett villebråd på den europeiska fotbollsmarknaden och hur Ken Craggs och hans medhjälpare lyckades sy ihop affären och få Simonsen till en sliten stadsdel i södra London, mitt framför ögonen på storklubbarna, är än idag höljt lite i dunkel. Simonsen kunde säkert ana slutet på sin karriär (även om han hade många år kvar) och ville avrunda med ett par goda år i England, kanske med löften och visioner om en storsatsande klubb på väg upp (i själva verket var klubben på väg åt andra hållet).
Sant är att Charlton officiellt betalade Barcelona £300.000, klubbrekord naturligtvis, och Simonsen själv fick en furstlig lön på £1.500 per vecka. Astronomiska belopp på den tiden, och ofattbart mycket för en klubb i division två.
Simonsen, som var 30 år, hade en minst sagt imponerande karriär bakom sig. Han värvades redan som 21-åring till Tyskland och hamnade i Borussia Mönchengladbach. En storklubb i Europa på 70-talet och Simonsen var deras superstar. Där spelade han med stor framgång mellan 1973 och 1978. Han vann flera titlar, tyska cupen, Bundesliga, UEFA-cupen och var naturligtvis stor publikfavorit på Bökelberg Stadium. 1977 gjorde han tröstmålet när Borussia föll i Europacup-finalen mot Liverpool.
Efter framgångarna i Tyskland värvades han till Barcelona som Johann Neeskens efterträdare. Barcelona-fansen föll för Simonsens briljanta teknik och elegans och tog honom snabbt till sina hjärtan. Barcelona hade under den här perioden halkat efter ärkerivalen Real Madrid, dock lyckades man vinna den insomnade Cupvinnarcupen med Simonsen som målskytt i finalen. Han spelade på Nou Camp i tre säsonger. 1982 värvade Barcelona en viss Diego Maradona och man hade redan Tysklands bad boy Bernt Schuster i laget vilket gjorde utlänningskvoten för hög (man fick bara spela 2 utlänningar samtidigt på den tiden). Simonsen valde att se sig om efter nya alternativ.
Simonsen kunde spela både som anfallare och mittfältare. Han var målfarlig, hade en fantastisk blick för spelet och en briljant teknik. Dessutom snabb, ett måste om man mäter blott 165 cm och väger 60 kg! Man kan lugnt påstå att Simonsen meritsmässigt och kvalitetsmässigt är den bästa spelare som någonsin representerat Charlton.
Hur gick det då för Simonsen ? Ja, Charlton hade ett mediokert lag i övrigt säsongen 82-83, det skall sägas direkt. Man lyckades med nöd och näppe klara sig kvar i division två, kontraktet säkrades genom seger i sista omgången.
Så fotbollsgeniet Simonsen kan sannerligen inte haft det lätt, mitt bland medelmåttiga engelska fotbollsarbetare på leriga planer! Men hade gjorde bra ifrån sig, även om det inte blev någon dunder-succé. Han gjorde 16 matcher och noterades för 9 mål. Höjdpunkten anses vara derbyt mot Chelsea där Charlton vann med 5-2(!) och Alan briljerade med ett magiskt hattrick.
Tyvärr blev sejouren i Charlton ganska kortvarig för Simonsen, redan i mars var perioden över. Klubben kunde inte längre betala den höga lönen eller för den delen uppfylla övriga villkor i det digra kontraktet och Simonsen försvann innan säsongen var över. Och manager Ken Craggs, han fick sparken !
Skall sanningen fram så kostade naturligtvis Simonsen mer än han smakade, hans gigantiska prislapp påskyndade Charltons ekonomiska förfall. Men det satte verkligen fokus på Charlton, som inte var vana med att figurera på förstasidorna i Europas sporttidningar.
Som kuriosa kan nämnas att Charlton 44 år tidigare (utan att lyckas den gången) försökt med den tidens allra största värvnings-scoop. Då gällde det "The first gentleman in soccer", Sir Stanley Matthews.
Efter Charlton-sejouren återvände Simonsen något överraskande till Danmark. Anbud saknades inte, flera europeiska storklubbar visade intresse, även i England var intresset stort, t.ex var det mycket nära han hamnat i Tottenham. Men han valde moderklubben Vejle där han spelade ytterligare 5 säsonger. Han stod fortfarande på toppen, bl.a sköt han Danmark till EM genom att sätta en straff på Peter Shilton i kvalet -83 där Danmark i sista matchen behövde en vinst mot England. EM 84 tog tyvärr bryskt slut för Simonsen del, han bröt benet i öppningsmatchen mot Frankrike. Han var även med i VM -86 men hade då en mindre dominerande roll. Totalt ståtar han med 55 landskamper och 20 mål och anses vara den som lyfte Danmarks landslag till världsnivå på 80-talet. Danmark har inte haft en bättre fotbollsspelare, varken förr eller senare, bröderna Laudrup får ursäkta.
Efter aktiva karriären har han dykit upp som förbundskapten, dock inte med samma framgång. Först för Färöarna och sedan för Luxemburg(!). Vem vet, kanske kan han bli Danmarks näste förbundskapten.
Och mitt kära Charlton har ju repat sig ganska bra. Konkursen klarades med blott 5 minuters marginal men till det höga priset att man förlorade The Valley och tvingades spendera 8 förnedrande år på Selhurst Park. Som sagt, det är en helt annan historia.
1992 kunde klubben iallafall återvända till ett nyrenoverat The Valley. Alan Curbishley blev manager och föreningen är numera, som alla vet, en mycket välmående Premier League klubb.
Men någon världsstjärna a'la Simonesen betvivlar jag att vi får se på mycket länge.
