- -
Charlton - Fulham 1-1
Trots ett massivt övertag i spel och bollinnehav var inte skärpan tillräcklig för att räcka till seger i säsongens tredje derby på hemmaplan. Fulham bjöd på bra motstånd och spelade efter sin förmåga och hade maximal utdelning, ett skott på mål resulterade i ett mål.
Förutsättningarna inför matchen var riktigt bra men Charlton lyckades inte sätta punkt för matchen. I Sverige började matchen på absolut sämsta sätt när Canal+ ansåg det var mer intressant att visa ett antal mindre bemedlade personer i blåblå kläder rycka upp grästuvor på gamla Ullevi än att följa den upplagda sändningstablån. När väl matchen kom igång i 12 minuten såg man tydligt varför de Allsvenska lagen misslyckas så kapitalt när de väl kommer ut i Europa. Skillnaden mellan PL och Allsvenska var lika stor som om någon helt plötsligt släppte slow motion funktionen på sändningen och övergick till verklig hastighet.
Matchen fick snabbt ett utseende som följde rakt igenom, Charlton stod för bollinnehavet och konstruktiviteten medan Fulham, med den äran, snabbt skapade faliga kontringslägen. Matchtempot var riktigt högt i första halvlek och Charlton skapade en rad kvalificerade chanser, närmast kom Rommedahl som efter en genomskärare från Murphy placerade bollen i bortre stolpen. Efter ett kraftigt övertag från hemmalaget kom det därför som en kalldusch när Fulham efter en snabbt slagen frispark tog ledningen.
Claus Jensen rullade bollen ut till höger till Malbranque som slog ett inlägg snett inåt bakåt där John mötte perfekt på volley och satte bollen bakom en chanslös Andersen. Målvkten fick inte så mycket understöd av sin backlinje som mangrant följde med Malbranque i rörelsen och på så sätt skapade det utrymme som John behövde för att fullfölja sitt skott obehindrat. Efter det snöpliga baklängesmålet förstärktes matchbilden än mer, Charlton skapade halvchanser och höll i bollen medan Fulham låg på och kontrade. Även om Fulhams chanser såg farliga ut i direktsändning såg man tydligt på reprisen att Andersen hade läget fullständigt under kontroll på repriserna. I första halvlekens sista minut stötte Hreidarsson fram på ett inlägg från Smertin, bollen gick via en försvares ben alldeles utanför stolpen. Halvtid 0-1.
Det kändes lite frustrerande att Charlton fått ut så lite på så många chanser i första halvleken så förväntningarna var stora inför den andra. Mycket riktigt satte hemmalaget full fart direkt från avspark och det dröjde bara drygt två minuter innan det gav resultat. Powell levererade ett inlägg som tråcklade sig igenom en rad försvarare och snällt rullade ut framför Murphy som fick "straffläge" på rullande boll. September månads lirare i PL visade ingen nåd utan dundrade in kvitteringen bakom en försvarslös Crossley, 1-1. Det var ett idealt utgångsläge, snabb kvittering som skulle hindra att Fulham att dra sig tillbaka och försvara sin ledning. Det höga tempot från första halvlek började sakta ebba ut och började ta ut sin tribut vilket bland annat märktes på antalet missbedömda brytningsförsök som istället resulterade i ett antal gula kort.
Istället för den förväntade hemmaanstormningen fortsatte matchbilden från första halvlek även om Fulhams kontringar blev färre. Förutom Murphys mål bjöd andra halvleken egentligen bara på en riktig farlig målchans och den stod Charlton för med en kvart kvar att spela. Perry lurade Fulhams backlinje när Murphy lyfte fram en frispark i straffområdet, tyvärr var Perry lite för snabb och träffade bollen lite för tidigt med sin nick och bollen gick strax över. Powell som varit näst intill felfri matchen igenom stod för några farliga slarvfel när han drällde med bollen i slutet av matchen vilket kunde lett till att Fulham hade tryckt in ett vinstmål i slutet. Bäst i hemmalaget var annars Murphy, Hreidarsson och Rommedahl. Ett extra plus till hemmapubliken som var betydligt mer aktiv än vanligt samt till Riley som för en gångs skull inte dömde straff emot oss.
Curbishley har nu lite huvudbry inför bortamötet mot Portsmouth på lördag. Var gårdagens ineffektivitet bara frukten av ett övertänt lag eller har de tillfälligt gått i stå? Bothroyd som kom in istället för Thomas med en halvtimme kvar visade att han har kapacitet att bli en ny Carlton Palmer men han fick lika lite understöd som Palmer brukade få. Bent som fick flytta ut på kanten försvann nästan helt i den positionen, kanske bättre att spela med bothroyd som en offensiv mittfältare istället. Någon förändring måste till för att bollarna skall börja trilla in igen. Matchen borta mot Pompey är ytterligare en match som måste vinnas och vi vet ju alla att de ofta kan ställa till stora problem. Mr Coleman fick en liten andningspaus i och med poängen men har mycket kvar att fundera över varför han namnkunniga trupp inte klarar av att föra en match och därmed får förlita sig till kontringar. Man känner inte riktigt igen laget, kanske många av spelarna mist sin forna glans?
