Fyra matcher på fem dagar
Schemat var fullspäckat med matcher och som vanligt gick det mesta smärtfritt på vår årliga höstutflykt.
Redan när spelschemat kommer i juli månad börjar man planeringen av höstresan och efter ett par möten föll vi för en helg i mitten på oktober där vi skulle klämma in fyra matcher på våra fem dagar i London. Flygbiljetter bokades tidigt och även sovplats på Swifthouse i West Brompton där vi bott ett par gånger tidigare bokades upp. Till sist blev vi åtta som skulle åka där vi var fem från underbara Skåne, en från Stockholm, en från Uppsala och så en som hämtades från Paris. Kaj från Uppsala och Sture från Stockholm flög tidigt lördagen 15/10 och Björn från Paris tog snabbtåget till London och de var alla på plats ungefär samtidigt som vi fem(Mander, Skomagaren, Valen, Tobbe och jag själv Magnus) intog vårt flyg som gick från Sturup kl 10.10.
Flygresan gick galant och väl framme på Stanstead skyndade vi ner till tåget som skulle ta oss till London, men allt tar sin tid och med matchstart kl 15.00 var det snävt med tid och innan vi kom fram till West Brompton var uret redan 13.30. Vi slängde in våra väskor på Swifthouse och strålade samman med övriga resenärer. Överallt var det blåklädda Chelseafans som skulle på matchen mot Bolton, utom åtta svenskar som i stället fångade två taxibilar för att åka västerut för matchen mellan Brentford-Swindon i Leauge 1.
Efter cirka en halvtimma var vi framme vid Griffin Park och biljetterna som låg och väntade på oss hämtades och vi gick in för att ta en hamburgare och öl innan kampen startade.
Griffin Park är en ganska sliten arena och vad jag blev besviken på var att det var ganska tyst på arenan, trots att de tillresta Swindon fansen försökte stötta sitt lag som låg hjälplöst sist i Leauge 1. Inget av lagen visade något större spel, utan det var kamp i 90 minuter och matchen slutade rättvist 0-0 inför 6969 åskådare.
Om nu inte arenan var det bästa vi bevittnat i England så visste vi vad som väntade efter matchen. Informationen vi fiskat fram sa att det skulle finnas en pub i varje hörna utanför arenan och det visade sig att det stämde bra. På första puben var det så fullt av folk att vi fick vända i dörren, men på de tre övriga var det inga problem att komma in och faktiskt blev det lite roligare efter varje ny pub vi besökte. Mander fyllde år denna dag och det blev ett par sånger och en och annan snaps, öl, grogg och vad som nu beställdes in. Efter ett par timmar drog vi oss tillbaka till West Brompton för ett restaurangbesök och lite mat innan det var tid att somna in.
Man hade ju lite förhoppningar om att kanske få sova till strax innan frukost, men av det blev det inte mycket. En viss Skomagare som alltid förgyller våra resor knackade på dörren efter att han hört någons väckarklocka !? Jag steg upp och tog en dusch och tittade då på klockan som var 05.45 ! Eftersom jag nu redan var vaken så blev det till att ut och gå i över en timma med Skomagaren(som trodde att klockan var 07.30 när den ringde !) och hans bror Björn. Vi tog en tur förbi Stamford Bridge och var riktigt fräscha när vi kom tillbaka och de övriga hade då även vaknat så vi tog en gemensam frukost. Dagens resa skulle gå till Reading som skulle möta Ipswich med tidig avspark 13.30, så redan efter frukost började vi röra på oss så att vi skulle komma ut till arenan i god tid.
Resan dit gick smidigt och väl i Reading blev det sedan problem att hitta en öppen pub, men till sist hittade vi en italiensk restaurang som gärna serverade åtta törstiga svenskar lite öl och nu var vi även i sällskap med en norrman som var Ipswich fan. Efter ölen letade vi upp bussen som skulle ta oss ut till ganska nybyggda Madejski Stadium och efter cirka tjugo minuter var vi framme vid arenan. Tyvärr finns det ingen pub utanför arenan, så vi fick ta oss in direkt för att där möta en kille med en enorm tank på ryggen med Fosters, så det blev vår vän fram till matchen startade.
Madejski Stadium är en riktigt läcker arena och tar in 24200 personer(17581 fanns på plats mot Ipswich), men även här var det lite tyst även om hemmafansen försökte mana på sitt Reading.
I matchen var Reading överlägset Ipswich och hemmalaget spelade dessutom riktigt bra med ett spel som troligen kommer att föra dem till Premier Leauge.
2-0 blev det till slut och det skall Ipswich vara riktigt glada för där de blev ganska utspelade större delen av matchen.
Efter kampen tog vi det ganska lungt, vilket vi naturligtvis inte skulle gjort visade det sig.
Bussarna som tog publiken till/från arenan missades och vi fick glatt gå i cirka en timma för att åter ta oss in till centrala Reading.
Väl där blev det ett par öl till innan vi tog tåget tillbaka till London.
Återigen blev det en maratondag och efter ett restaurang besök var det åter tid att dra sig tillbaka för lite tid i sängen.
Som tur var blev det ingen väckning mitt i natten, utan alla sov fram till frukosten vid 08.00.
Eftersom det var kvällsmatch mellan Charlton-Fulham på schemat så var det lite fria aktiviteter på dagen, så ett gäng åkte in till centrum medan fyra av oss gav oss till Marriott Hotell där vi fått nys om att man kunde få sig ett bad och bastu.
Mycket riktigt var det så, men det visade sig att hotellet höll betydligt bättre klass än de fyra skåningar som intog det med plastkassar i händerna och frisyren på sned.
Men personalen var hur hjälpsam som helst och ett par timmar i bubbelpool och bastu gjorde att vi var betydligt fräschare när vi lämnade än när vi kom dit.
Vi åkte hem till Swifthouse och slängde in våra saker innan vi tog oss den långa turen ut till Greenwich i sydöstra London där vi åter träffade våra vänner.
Trots att Greenwich är en riktigt vacker stadsdel intog vi som vanligt en pub, där det blev en och annan öl innan vi gick vidare till en mexikansk restaurang där vi käkade riktigt god mat och ett par tequila slank också ner.
Nu började man bli lite nervös inför kvällens kamp mot Fulham, så vi beslöt oss för att ta oss ut till The Valley och valde att åka buss.
Väl vid arenan hämtade vi våra biljetter och gick in på Floyds för att svalka oss med ytterligare någon öl.
Sedan ringde Sajid, en dansk kille som nu bor i London och är Charlton fan.
Han fanns på puben Royal Oak, så vi begav oss dit och träffade Sajid och en av hans vänner, båda mycket trevliga och sympatiska.
Tiden gick och med bara en halvtimma kvar till matchstart ringde de som redan intagit sina sittplatser till mig och Sture som var på väg tillbaka till arenan.
Det var problem med våra platser och från att ha haft riktigt bra platser ganska högt upp på västra läktaren, flyttade de nu ner oss till nedre norra läktaren till platser som inte var något vidare bra och anledningen var tydligen att de dubbelbokat våra första platser !?
Blev lite irriterad av detta, men det var inte mycket vi kunde göra åt det och snart var det matchstart så nu gällde det att stötta sitt Charlton till tre poäng.
Att Fulham skulle bli en svår nör att knäcka visste vi och nu packade man hela mittfältet fullt med spelare och satsade på kontringar.
På en av sina få målchanser gjorde Collins John 0-1 och trots stort bollinnehav hade Charlton svårt att skapa några riktigt bra målchanser.
Men en kvittering av Danny Murphy fixade man till och vi fick nöja oss med med en poäng i en match som vi normalt sett bara skall vinna.
Supportershopen fick sig ett besök efter matchen och efter en halvtimma var man ganska många pund fattigare, men det kändes lite bättre att få handla av sig lite nu när det inte blev vinst.
På tåget hem träffade vi sedan på en riktig Fulham supporter som bara bodde tio minuter från Craven Cottage.
En man som försökte se de flesta matcherna och en sak klargjorde han, Chelsea var inte hans favoritlag och dessutom ligger deras arena Stamford Bridge i Fulham vilket han ogillade skarpt !
Klockan hade tickat fram till midnatt innan vi var hemma i West Brompton, så det var tid igen att söka upp sängen för ett par timmars vila.
På tisdagen var det återigen frukost ganska tidigt och nu var det inte lika gott med ägg och bacon som det var första morgonen.
Sture, Kajan och Björ skulle åka hem på tisdagen så vi sa hejdå till våra resekompisar och kvar fanns nu bara fyra skåningar som hade planerat att se QPR-Plymouth på kvällen.
Men bastun dagen innan hade gett mersmak, så återigen fick Marriott Hotell ett besök av oss men denna gången lämnade vi plastkassarna hemma vilket gjorde att vi inte kände oss som utomjordingar när vi kom in i receptionen.
Återigen en högtidsstund i bastun och efteråt intog vi ett par iskalla Leffe, vilket är en belgisk öl som är gigantiskt god.
Billig var den inte, men väl värd pengarna för ett gäng törstiga efter bastun.
Åter var man som en ny människa och det kan behövas när man är på träningsläger i så många dagar.
Vi intog ganska tidigt puben The Atlas som är puben närmast där vi bodde, men det var alltid fullsmockat med folk så vi hade bara varit inne där en gång tidigare.
Varför förstod vi när vi fick vår beställda pasta på bordet, då maten var helt suverän och är ni i närheten kan jag varmt rekommendera denna pub/restaurang.
Dessutom har de Staropramen på fat och som extra krydda ställe Skomagaren upp som bartenderlärare så att vi fick in äkta svensk kaffegök efter maten.
Killen i baren skakade bara på huvudet, men lovade att smaka det en kväll när han inte jobbade !
Återigen var det kvällsmatch och vi åkte den korta biten ut till Shepherds Bush för att försöka leta upp Loftus Road.
Efter en gångtur på cirka en halvtimma hittade vi fram och köpte de dyraste biljetterna på hela resan då de kostade £28.
Loftus Road i sig är ganska charmig, men inte alls i samma klass som The Valley och Madejski Stadium.
Man sitter otroligt trångt och jag som nästan är två meter lång intog två säten för att få plats med benen.
Men det var dock ett mycket bra tryck på arenan och QPR klacken gjorde allt för att sjunga fram sitt lag.
Dock var inte spelet lika bra som fansen och matchen slutade rättvist 1-1, där vi dessutom fick se ett bekant ansikte i Plymouths lag där Bojan Djordiic spelade.
En kebab fick bli kvällsmat innan man återigen kröp ner i sänghalmen.
Så var vi då framme vid den tråkigaste dagen på vår resa, dagen då vi skulle flyga hem.
Efter frukost packade vi i hop våra saker och checkade ut, tog oss in till Liverpool Station där vi kunde ställa vårt bagage ett par timmar innan vi skulle åka ut till Stanstead.
Timmarna fram till dess utnyttjades till att shoppa lite och på något konstigt vis hamnade vi på en pub igen !
Ett par öl slank ner och även en liten bit mat blev det innan det var tid att dra sig ut mot Stanstead.
Problemen började dock när vi kom fram och vårt flyg inte fanns med på någon monitor !
Kändes inte riktigt bra, så vi fick uppsöka Ryanairs informationsdisk och där fick vi det underbara svaret att vi hade blivit ombokade till morgonflyget, alltså det flyg som redan hade avgått !
Enligt Ryanair skulle denna information vara mailad till Valen och enligt Valen hade han inte fått något mail !
Ord stod mot ord och eftersom det inte gick något kvällsflyg så fick vi snällt köpa nya biljetter (600 kr) till flyget som skulle gå torsdag morgon 07.00 till Sturup.
Tittar man på det finstilta man printar ut från Ryanairs bokning så står det också att man ett par dagar innan man flyger skall kolla upp om något ändrats sedan man bokade, men det hade vi så klart inte gjort.
Kvällen på Stanstead tillbringades naturligtvis på puben där man visade Chelsea-Real Betis, men problemen kom sedan när man stängde kl 23.00.
Vi fick sitta i vänthallen hela natten fram till 05.00 då vi checkade in och det kan jag säga, det var ingen höjdare direkt.
Men flyget hem gick i tid och väl hemma var man så trött att man knappt visste vad som var fram eller bak, så ett par timmars sömn blev det innan man var tvungen att komma in i vardagen igen.
Återigen en höjdarresa trots lite problem vid hemresan, men säkerligen lär det bli en ny resa nästa höst och då skall vi definitivt kolla upp flyget innan vi åker hemifrån.
Red Army !
