- -
Wigan - Charlton 3-0
Rubriken kunde lika gärna ha varit Camara - Charlton 3-0. Förutsättningarna inför matchen var helt på bortalagets sida men deras insats var inte ens en skugga av vad de visade upp när de slog Wigan med 1-0 i början av säsongen. Tålamodet med Curbishley börjar tryta.
Något som inte passat Charlton särskilt väl de sista säsongerna är ett tidigt baklängesmål, tror inte att de plockat upp ett sånt underläge till vinst i ligan på flera år. Efter vinsten mot Sunderland och Wigans klara förlust borta mot United i onsdags borde man därför kunna spela defensivt och satsa på kontringar och lyckas ganska bra. Det här var dock en dag när ingenting fungerade, förutom en varning till Spector i andra halvlek så var Nobels fredspris mycket nära. Inget anfall, inget försvar!
Även om samspelet i backlinjen och efter Kielys återkomst, mellan backlinje och målvakt inte fungerar särskilt väl, har jag svårt att tro att backlinjen inte klarar av att fungera som en enhet. Young, Perry, Hreidarsson och Powell har mer eller mindre spelat tillsammans i tre år och har gjort det med Kiely bakom sig. Tidigare på säsongen har även Young och Hreidarsson fungerat alldeles utmärkt som påfyllnad på kanterna i anfallet. Är det någon liten del av Curbishleys taktik som har ändrats eller är det mittfältet som kollapsat defensivt?
För någon match sedan fick JJ mycket kritik för att han knappt rörde bollen, det är dock inte så lätt att göra något konstruktivt som forward om man inte får någon boll att arbeta på. Denna match kom Bartlett in istället för Thomas i halvtid vilket skulle tyda på ett byte från 4-5-1 till 4-4-2. Trots denna offensiva förändring hade Charlton bara ett! skott på mål i hela matchen, i första halvlek. Även om det var meningen att Charlton skulle bli mer offensiva var det istället Wigan, eller Camara, som trumamde på och gjorde både 2-0 och 3-0 innan det blev någon ytterligare förändring. Ambrose går ut till förmån för Spector, fem backar på plan alltså. Curbishleys hjärna måste vara så nära härdsmälta man kan komma.
Att Kish sedan fick utgå mot Hughes gjorde inte särskilt mycket men det var i alla fall offensivt tänkt, så dags det i 83 minuten. Det hjälpte inte ens att Johansson fick komma in istället för Camara. Även om backlinjen inte varit helt stabil tror jag det stora problemet ligger på mittfältet. Frånvaron av Scott Parker blir nästan löjligt tydlig. Danny Murphy gör den ena plattmatchen efter den andra men kan ändå vara säker på en plats i startelvan, Smertin dribblar minst två gubbar för mycket och kan inte skjuta. Thomas är i en enorm svacka jämfört med förra säsongen. Rommedahl är upp och ned men kämpar åtminstone bra defensivt. Kishishev har gjort några riktiga felpass i några matcher men är hyfsat stabil jämfört med sina mittfältskompisar. Ambrose och Hughes är tekniskt duktiga men alldeles för klena i närkampspel.
Snart dags att ta emot Arsenal och trots allt tror jag på att det kan bli poäng i den matchen. Gunners har haft mycket blött krut i skorna den här säsongen, främst på bortaplan. Det är nog dags att Curbishley satsar lite på det unga manskapet samt nyttjar de spelare som köptes/lånades in innan säsongen utan att få chansen ännu. Om han inte lyckas få någon fason på spelet kanske han skall ta en liten time-out och låta någon av sina kollegor ta över ett tag. Ett lag i kris behöver en ledare som kan ingjuta förtroende och det kan inte Curbishley, för närvarande.