Malmö - Luleå5 - 1
Charlton - Blackburn 0-2
Nej, det blev ingen lyckad hemmaavslutning för Charltons del. För sjunde gången den här säsongen fick de rödtröjade lämna The Valley utan poäng. Vetskapen om att detta var tränaren Alan Curbishleys sista hemmamatch var uppenbarligen inte tillräckligt med tändvätska för att kunna besegra ett Blackburn som är på god väg mot Europacupspel.
Innan avspark meddelade Charltons ordförande Richard Murray att Alan Curbishley slutar som tränare efter att ha varit i klubben sedan 1991. Det har länge spekulerats om både Newcastle och engelska landslaget för Curbishleys del. Hur det blir låter vi tiden utvisa.
Detta var ingen match som kommer gå till historien som någon av Charltons bästa. Ett par chanser skapades av hemmalaget. Efter en kvart spelades Darren Ambrose, som fått sparsamt med speltid på sistone, fram av Matt Holland. Ambroses skott blev dock inte bättre än att det gick rakt på Brad Friedel i Blackburns mål.
Steven Reid, som jag nämnde i införrapporten, sköt sedan en låg men hård frispark som dock Stephan Andersen, som helt otippat fick spela idag, räddade. Reid hade även han ytterligare ett par skott mot mål men resulterade, tack och lov. Det gjorde dock hans hans nick i 43:e minuten. Morten Gamst Pedersens långa inkast gick förbi Sorondo och Reid kom före Powell till bollen och gav Rovers ledningen. I övrigt kan man även nämna att de gula korten duggade tätt under första halvlekens sista minuter. Mellan minut 41 och 42 han domare Styles med att dela ut inte mindre än tre varningar.
I andra halvlek kom två spelare som inte har fått mycket speltid den här säsongen in. Lisbie kom in istället för Bartlett, som återigen inte gjorde någon bra match (varför får karln starta så många matcher?). Dessutom fick den unge Lloyd Sam hoppa in istället för den varnade Kishishev. Det dröjde tyvärr bara drygt fem minuter innan Sam, Lisbie och de andra fick hänga med huvudena igen. Pongolles inlägg mot Craig Bellamy träffade veteranen Chris Powell och hamnade i nätmaskorna. Efter det var matchen så gott som körd och många åskådare valde att lämna läktaren, trots att detta var Curbishleys sista match på The Valley. Märkligt beteende om man frågar mig, jag hade stannat kvar i timmar och hyllat en av de största i Charltonhistorien om möljligheten hade funnits.
Som sagt, ingen vidare bra match av Charlton, men det som man kommer komma ihåg från den här dagen är såklart beskedet att Curbishley ska sluta. Han har alltså varit i klubben sedan 1991. Då var jag fyra år och mitt största intresse var att titta på "Fem myror är fler än fyra elefanter". Det är otroligt vilken lång tid det är, inte minst i förhållande till antalet tränare som t.ex. Real Madrid och har förbrukat under samma period. Det känns helmärkligt att tänka sig att man nästa säsong inte kommer att klaga på/hylla Curbs, utan någon annan tränare. Det kommer ta ett tag att smälta det här och även om man ibland har ifrågasatt laguttagningar, byten och värvningar så kan man inte blunda för vilket otroligt jobb Curbishley har gjort med den här klubben. Från botten av mitt hjärta: Tack för allt, Curbs!
