Burnley - Arsenal
Inför Charlton - Manchester City
Dags för ännu en prövning för oss hårt prövade Charltonsupportrar. Nu när motståndet börjar bli lite enklare än under säsongsöppningen gäller det att börja vinna. Även om tabelläget ser allt annat än ljust ut så är vi obesegrade de tre sista matcherna, om gudarna är med Dowie blir det fyra imorgon.
Många matcher i början av säsongen förlorades knappt trots bra spel mot lag som Chelsea och Arsenal. Att vi sedan lyckades möta överraskningarna Aston VIlla och Portsmouth under samma period är något man får leva med. Efter sju förluster av åtta möjliga blev det så äntligen lite mjukare motstånd i form av Watford, men det hjälpte föga. En tråkig 0-0 historia och det enda ljuset i mörkret var att vi höll nollan. I nästa match i ligacupen blev det ånyo vinst mot Bolton och inga mål bakåt. Förra helgens drabbning mot Newcastle bjöd på bedrövligt spel från gästande Charlton under den första tredjedelen av matchen. Bara Newcastles ineffektivitet och storspel från Carson räddade oss där. Carson har för övrigt varit lysande hela säsongen. Det blev till slut en ny 0-0 match med ett nödrop och Charlton har nu inte släppt in ett mål på 293 minuter.
Bara att hoppas att denna positiva trend kan skaka liv hos spelarna i Charlton som verkar vara i behov av en stor portion självförtroende. Mot ett lag som Manchester City borde ändå förutsättningarna vara goda. City har än större krav att leverera på sig och det ryktas om att Pearce sitter löst till. I Charlton sitter nog Dowie ganska säkert i båten även om det skulle bli relegering, en annan mentalitet helt enkelt. Det brukar inte vara målsnålt när dessa lag drabbar samma på The Valley, i genomsnitt fyra mål per match i de senaste fem mötena. Två storförluster för Charlton, två oavgjorda och en storseger för Charlton, säsongsöppningen 2000. En match för länge sedan som vi vann med 4-0 och om man tittar på laguppställningarna från den matchen finns det två spelare i varje lag som fortfarande spelar i sina klubbar. För Charlton: Kishishev och Lisbie, för City: Dickov och Weaver. Vi får hoppas att en stark inledande forcering från Charlton väcker de bistra minnena till liv hos Weaver som förväntas vakta buren hos City imorgon.
Skadeläget hos Charlton är fortfarande ganska dåligt även om det ljusnar i längden. Jerome Thomas skadade sig mot Bolton och missade förra veckans drabbning mot Newcastle och det är fortfarande tveksamt om han är klar för spel. Backarna Traore, Sorondo och Gibbs har åter börjat träna men det dröjer innan det är dags för comeback för dem. Lisbie står kvar på skadelistan. Även om det var lite darrigt i backlinjen emellanåt så har de som sagt hållit nollan i dryga tre matcher varför ingen kan förvänta sig några förändringar där, alternativen är inte särskilt många heller. På mittfältet verkar det som om Rommedahl, Faye och Reid är självskrivna, den sista platsen står mellan Hughes(offensiv) och Holland samt Kishishev(defensiva). Skulle ändå tro att Dowie börjar med två defensiva innermittfältare med tanke på våra offensivt lagda yttermittfältare. Framåt är Darren Bent självskriven medan den andra platsen står mellan Marcus Bent och Hasselbaink, dagsformen avgör.
Om backlinjen tillsammans med Carson fortsätta hålla tätt bakåt är förutsättningarna naturligtvis oerhört gynnsamma för en andra seger den här säsongen. Det är svårt att förstå hur en laguppställning som till stora delar ser ut som under förra säsongen kan prestera så mycket sämre än de då gjorde. Inget snack om att kunnandet finns där, det gäller bara att vrida millimetrarna till egen fördel, stolpe in istället för ut. Det brukar som sagt bli många mål mellan lagen men jag tror ändå att det blir lite målsnålare än vanligt och tror på hemmaseger med 2-1. Dags för Hreidarsson eller Karkouri att sätta någon nick nu, Darren Bent gör mål som vanligt. På läktarplats har vi drygt tio medlemmar från Swedish Addicks som kommer göra sitt bäst för att heja på våra hjältar.
Hos City gäller det nog främst att hålla koll på måltjuven Dickov som kan vara riktigt ful i straffområdet. Claudio Reyna är lite av en humörspelare och kan, om det vill sig illa för oss, ha en av sina bra dagar. Deras backlinje kommer att hållas sysselsatt av främst Rommedahl och Darren Bent och hittills har kanske backlnjen krackelerat lite hos City, dags att göra de sprickorna djupare. En nytändning behövs hos hemmalaget och de kanske skulle kanske byta ut musiken i början, ta bort Clash's "London Calling" och byta ut mot Scorpions "Wind of change".