Krönika: En oerhörd massa frågetecken
Beskedet att Iain Dowie har fått sparken lämnar såklart ingen Charltonsupportet oberörd. Personligen är den mest påtagliga känslan förundran blandad med skepsis.
Den 30 maj i år stod det klart att det skulle bli Crystal Palaces f.d. tränare Iain Dowie som fick äran att efterträda Alan Curbishley. Dowie hade tagit Palace till play off trots en något brandskattad trupp och få profilstarka värvningar. Således kändes det som att det var en tränare med en hel del aktivitet mellan hörselgångarna som nu skulle få The Valley som hemmaarena. Personligen tyckte jag att bara det faktum att en annan än Curbishley skulle träna Charlton var mycket spännande och jag var säker på att Dowie skulle kunna göra ett bra jobb.
När man då sitter här, drygt fem och en halv månad senare med facit i hand kan jag inte göra annat än att känna mig oerhört nedstämd och förundrad. Jag har även tre frågor som jag tänker tänka högt kring (om man nu kan göra det i skrift):
1. Är detta debacle verkligen Dowies fel? Personligen har jag svårt att lägga alltför mycket skuld på Dowie gällande Charltons smått katastrofala säsongsinledning. Han har fått dras med en oerhörd mängd skador och även en del avstängningar. Man kan inte heller direkt beskylla Han där uppe för att ha strött tur omkring sig i Charltonlägret på sistone. Matchen mot Arsenal känns oerhört signifikativ för hela Dowies tid i Charlton. Robin van Persie, en spelare som borde ha varit utvisad sedan ett antal minuter tillbaka, gör två mål varav ett på ett volleyskott som i 99 fall av 100 flyger ut på parkeringen och utgör en seriös fara för alla fönster i The Valleys direkta närhet. Det enda konkreta jag kan beskylla Dowie för är att försvarsspelet redan på försäsongen såg riktigt illa ut och det är en starkt bidragande orsak till den allt annat än smickrande tabellpositionen. Däremot ställer jag mig mycket frågande till hur styrelsens syn på Dowie har ändrats så drastiskt på fem och en halv månad, från den som var värdig att efterträda en Charltonlegend till en som klubben inte har råd (på det sportsliga planet) att ha kvar.
2. Vilka ersättare finns tillgängliga och kan någon av dessa göra ett bättre jobb än Dowie? När ett lag står utan tränare är det fullt naturligt att man som supporter undrar vem som ska ta över tränarsysslan. Jag har personligen ingen jättekoll på den engelska tränarmarknaden, men två stycken som jag vet är klubblösa dyker upp i skallen; Graeme Souness och Paul Sturrock. Ingen av dem, och speciellt då inte den förstnämnde, känns som något lysande alternativ. Jag har tidigare klargjort mina åsikter om Souness på Newcastles forum, kortfattat kan jag väl säga att jag hellre skulle röja landminor i Vietnam med en kratta som enda hjälpmedel än att se Souness som Charltontränare. Sturrock vet jag oerhört lite om, men med tanke på att han nyligen fick sparken från Sheffield Wednesday känns inte heller han som rätt man att "rädda" Charlton. Personligen skulle jag tycka att det vore oerhört intressant att se vår gamle mittfältsfavorit Mark Kinsella som ny tränare, men det är tveksamt om han har den rutin som krävs för att ta Charlton ur denna jobbiga situation.
3. Vad säger det om Charlton som klubb att det direkt går åt skogen när tränaren sedan 15 år tillbaka lämnar? Man brukar säga att man inte ska laga en klocka som inte är trasig, men i det här fallet var det ju faktiskt klockan själv som bad om att få bli utbytt. Curbishley gjorde ett fantastiskt jobb med Charlton, men många (däribland jag) blev irriterade på att Charlton precis varje säsong hamnade i en formsvacka djupare än Marianergraven och att tränarteamet med Curbs i spetsen verkade stå helt handfallna inför uppgiften att bryta den dåliga trenden. Förhoppningen var att den nya tränaren, som skulle visa sig vara Dowie, skulle medföra lite friskt mod och nya idéer som skulle förhindra dessa formsvackor. Det gick väl sådär på ren svenska, å andra sidan kan man inte heller påstå att Dowie fick någon ärlig chans att ta sig ur den här svackan. Charltons rykte står nu till mångt och mycket på spel inför det kommande tränarvalet. Skulle Dowies efterträdare heta Alan Curbishley (mycket osannolikt, men ändå inte helt otänkbart) är detta ett bevis på en enorm svaghet hos Charlton som klubb. Att inte klara sig utan en enskild person är naturligtvis inget en fotbollsklubb kan vara stolt över. Nu tror jag att styrelsen tar sitt förnuft till fånga och plockar in en annan tränare än Curbishley, vem det blir kan vi dock bara spekulera i. Den dag namnet Graeme Souness nämns i diskussionen kommer jag dock omgående att boka första bästa flygplansbiljett till London och personligen banka in lite vett i skallen på Charltons styrese, men så långt ska det förhoppningsvis inte behöva gå.
Med Charlton mot toppen (eller åtminstone något längre ifrån botten)!
