-
-

Everton - Charlton 2-1

Charlton var ordentligt nere för räkning men reste sig på nio bara för att knockas av klockan efter tio. Tillbaks under sträcket med fyra omgångar att spela så ser det åter dystert ut men så länge det finns hopp finns det liv, bara att bryta ihop och komma igen!

Det var en match där Everton stod för det mesta av bollinnehavet i den första halvleken men skapade ack så litet framåt. Visserligen var Charlton under stark press under de första 30 minuterna men försvarade sig bra. Så även om Carson fick hålla sig alert i målet behövde han inte anstränga sig nämnvärt. Han blev överspelad vid ett tillfälle då han bara kunde agera åskådare efter att Osmans skott ändrat riktning på El Karkouri och sedan gick via stolpens utsida och ut till hörna. Det är väl kanske inte den bästa av taktiker att behöva spela matcher på dessa sätt och visar på de brister som finns i Charltons lag men det är inte första gången den här säsongen första halvan av matchen sett ut på detta sätt för att sedan totalt ändra karaktär till andra halvlek.

Som vanligt när ett lag ligger på och pressar och pressar så skapas det blottor bakåt och Charltons första riktiga chans under första halvlekens sista sekunder. En Darren Bent i normal form hade satt den chansen men denna gång gick skottet rakt på Tim Howard. Hos Everton hade jag förväntat mig betydligt mer av Johnson och Arteta men det var istället Leon Osman som stod för det mesta i offensiv väg för Everton, han verkade vara precis överallt. Det spelade ingen roll om det var till vänster, höger eller i mitten och det verkade som om Charltons spelare var lika förvånade som jag med tanke på hur omarkerad han ofta var. Mållöst efter första halvan och det var naturligtvis Charlton som var mest nöjda med det resultatet.

Som så många gånger förut repade Charlton mod under andra halvlek och jämnade ut spelet. Det kändes nästan som om Everton blev lite tagna på sängen när framförallt Darren Bent sprintade ifrån i djupled, avsluten höll dock inte samma klass och frågan är hur matchen hade utvecklats om Bent målat på någon av sina chanser. För att inte tala om Zhengs enorma möjlighet då han från tre fyra meter efter hörna får nästan öppet mål men bara mäktar med en snedträff rakt upp i famnen på en glatt överraskad Howard. Andra halvleken var riktigt sevärd och det märktes att matchen verkligen betydde något för båda lagen. Spelet böljade fram och tillbaka och målchanserna var många. Men precis som i första halvlek så blev det sällan riktigt farligt och de flesta började nog rikta in sig på en mållös tillställning. Efter två raka noll noll matcher kändes det väl ändå okey för Charlton men samtidigt lite betungande om målskyttet helt plötsligt tagit slut. Jag skrev inför matchen att jag trodde på ett 1-0 resultat och det inte skulle bli oavgjort. Just då kändes det som om jag hade varit helt fel ute, men matchen skulle ändra karaktär ordentligt en sista gång.

Med blott nio minuter kvar startade ett mindre målkalas och första påhälsningen blev bakom Carson som fick se sig kapitulera efter 510 minuter. Efter en hörna blev det lite kalabalik framför Charltons mål och ett skott från McFadden styrdes av Johnson mot mål. Carson gjorde en imponerande reflexräddning bara för att se bollen gå ut till Lescott som enkelt kunde dundra in bollen i mål från några meters håll. Ett mål som de flesta kanske tyckte var välförtjänt med tanke på det massiva bollinnehavet under första halvlek men mål förtjänar man bara om man gör dem. Från att de flesta bara för någon minut sedan hade trott på en mållös tillställning var nog de flesta inställda på en 1-0 seger till Everton. Men Charlton ville annat och visade åter igen varför de gått obesegrade ur de sex sista omgångarna. Medan värdarna nu verkade helt inrikta sig på att försvara sin sköra ledning tryckte gästerna på ordentligt och i den näst sista minuten fick Darren Bent reparera sina tidigare målchanser när han för fjärde gången ur samma vinkel äntligen fick rätt riktning på bollen. Helt plötsligt trodde nog de flesta åter på ett oavgjort resultat, inklusive Pardew och hans manskap.

Charlton gjorde det klassiska misstaget att inte knyta ihop säcken men blev kanske något överraskade över domare Halsey's tillägg med fyra minuter. Everton skall ha all heder för att de orkade ta fart igen men de hade mycket god hjälp av Charltons mittfält som helt plötsligt satt mer eller mindre i knät på sin egen backlinje var vid Evertons dito fick allt för fritt spelrum. själva målchansen McFadden fick alldeles utanför straffområdet såg inte särskilt märkvärdig ut och utan hans bollskicklighet hade det nog aldrig blivit riktigt farligt heller. Men han lyfte vackert upp bollen på ett tillslag för att sedan skopa iväg ett skott på volley på sitt eget upplägg. I 93 minuten rasslade det för andra gången bakom Carson och Evertons seger var ett faktum. Matchen kunde slutat precis hus som helst men till slut tog Everton bättre vara på sina chanser och förtjänade därför att vinna.

Efter Sheffield Uniteds utskåpning av West Ham placerades Charlton åter under sträcket och säsongens tyngsta sexpoängsmatch väntar på lördag när Charlton tar emot just Sheffield. Vinst där och hoppet lever men det lär krävas någon poäng ytterligare mot Blackburn, Tottenham och Liverpool för att säkra kontraktet. Just nu känns det som om Sheffield kommer att klara sig då de har kvar att möta både Wigan och Watford på hemmaplan. Så om Charlton skall säkra nytt kontrakt får det istället bli på bekostnad av Wigan eller Fulham. Det kommer bli en oerhört nervös tillställning kommande lördag där Charlton definitivt kommer ha störst tryck på sig. Men så länge det finns hopp finns det liv och även mot Everton visade laget god laganda genom att åter prestera ett mål i matchens sista fem minuter, en tillgång som kan bli avgörande om vi ska få spela i Premier League nästa säsong.

Come on Addicks!!!