Estoril - Vitória Setúbal3 - 0
Så djävla dåligt
Efter landslagsuppehållet har Charlton gått en ordentlig kräftgång, tre raka förluster. Gårdagens insats mot QPR var ingen munter tillställning för en supporter och det finns ingen anledning att hymla med orden, de sammanfattas lätt i tre ord, " Så djävla dåligt ! "
Charlton inledde säsongen med en förlust på de tio första omgångarna, sedan kom ett uppehåll för landskamper. Efter det har det blivit tre raka förluster och vän av ordning ställer sig givetvis frågan varför? Charlton har inte många landslagsspelare kvar så det borde inte påverka laget negativt. Vi var ett gäng som var över och såg den sista matchen innan detta uppehåll, hemma mot Barnsley. En match Charlton mer eller mindre dominerade totalt fram tills de gjorde 1-0 med ca tio minuter kvar att spela. Redan då kunde man tydligt se avsaknaden av tanke i spelet och vilja hos spelarna, det var alltså motståndarnas insats som främst bidrog till Charltons dominans. Sedan backade Charlton hem och släppte in ett mål på stopptid och var så när att släppa in ett till. På samma resa såg vi även QPR spela hemma mot Norwich, en match som i första halvlek bjöd på det mesta förutom fotboll. Det verkade dock som hemmalaget fått en Ferguansk hårblås i halvtidsvilan för de kom ut som ett helt nytt lag. Även om de kanske inte spelade så mycket bättre så syntes det att de ville vinna och de kämpade ner Norwich. Enligt min åsikt så var det den stora skillnaden mellan lagen igår också och det var den avgörande skillnaden.
Det var knappast någon sensation att det skulle bli några förändringar i startelvan jämfört med förlustmatchen senast mot Plymouth, de ändringar som gjordes fick dock mig att höja lite på ögonbrynen. Sodje har kommit in som avbytare i en rad matcher och förtjänade en plats i startelvan. Att han skulle göra det på bekostnad av Bougherra istället för Fortune som varit en marginalspelare i ett par säsonger överraskade mer. Likaså att Moutaouakil blev petad trots en godkänd insats senast till förmån för den egna produkten Basey som fick göra A-lagsdebut. Trots att Basey bara är 18 år har han redan spelat för Charlton i 12 år. Lloyd Sam fanns åter tillgänglig efter avstängning och gick som väntat in i startelvan direkt och petade Ambrose till bänken. Ambrose petade sedan sig själv därifrån genom att ha alltför snäva marginaler i sin resa till matchen, strax innan avspark satt han fortfarande fast i bilkö. Kanske dags att börja åka kollektivt, publiken hann ju fram i tid åtminstone. I och med skadan på Todorov i förra matchen fick Varney förnyat förtroende. Han må varit en god målspottare i League One men än så länge verkar han alltför klen för att bli en målspottare av rang i en högre division. I matchen mot Barnsley tryckte försvararna ut honom åt kanten så att han kom allt för långt bort från Iwelumo och det såg ungerfär likadant ut igår.
Charlton inledde ganska piggt och skapade några fina halvchanser tidigt i matchen. Mills skickade en genomskärare längs marken som Zheng fick tag på en sekunde för sent. Camp hann komma ut och täcka och tog även hand om returen som blev ur väldigt snäv vinkel. I samband med hörna något senare luktar det lite straff när Iwelumo blir nedgjord men domaren vinkade avvärjande. På frispark en dryg kvart in i matchen nickar sodje i ribbans överkant. Målchanser fanns men det kändes som om de kom till på tillfälligheter, inte som en följd av ordnat spel. QPR kom successivt in i matchen och hade några goda möjligheter, kring halvtimmessträcket får vi först se Vine och sedan Rowland bjudas på några gratischanser efter stillastående försvarsspel men det blir aldrig riktigt farligt där heller. Zheng har sedan ett bra skott som Camp bara kan trycka bort med handflatorna. I slutet av halvleken är det nära självmål av QPR när Craine okontrollerat rensar ett inlägg men den turligt nog för honom passerar den en halvmeter över ribban. 0-0 i halvtid och inte mycket till underhållning. Charlton har det mesta av bollinnehavet men lyckas inte prestera något ordnat spel medan QPR verkar farliga i sina kontringar men inte lyckas få till det på slutet.
Som i matchen hemma mot Norwich kom QPR ut som ett mer taggat lag i andra halvlek. Pardew bytte något förvånande ut Semedo mot Thomas. Semedo hade inte, liksom stora delar av laget, inte gjort någon av sina bättre insatser för säsongen men han är ändå den enda spelmotorn vi har på mittfältet. Och om spelet var halvdassigt i första halvlek så föll det ihop totalt i andra. Halvleken är bara fem minuter gammal när Vine helt ensam mot tre försvarare bryter in i straffområdet och blir katastrofalt nedsparkad av Fortune, där visar Fortune verkligen vilken klass han håller, synd bara att inte Pardew märkt det. Straffen slås av klockrent i stolpens insida och ut av Rowland och matchen lever fortfarande. Det normala i situationer som denna är att Charlton skall vakna till liv men istället verkar de helt paralyserade. QPR rullar upp chans efter chans där försvaret ofta mest agerar åskådare. När Mills, som siste man, misslyckas med en dragning av Leigertwood känns det som om rullgardinen är på väg ner igen. Men från knappt tio meter missar han målet med minst två. Charlton sticker sedan emellan med ett par goda chanser. Iwelumo nickar över på ett inlägg och sedan blir Varney helt frispelad av Sam men istället för att lugnt placera in bollen någonstans går han på kraft och skjuter över. Pardew väljer sedan att göra ett forwardsbyte och med tanke på Varney's klena insats kommer det inte som någon överraskning. Döm om min förvåning när han istället byter ut Iwelumo.
Strax därpå ger QPR's anstormningar resultat. På ett inlägg från vänsterkanten hamnar Weaver lite på mellanhand och han får ingen riktig stunst i sitt upphopp. Det underlättat inte att han har Nygaard hängande runt halsen. Weaver lyckas ändå skyffla iväg bollen men inte bättre än att den hamnar hos Bolder som har kylan att lyfta bollen över folkmängden in i bortre hörnet. Målet borde blivit bortdömt men Probert och många av hans övriga domakollegor lämnar mycket annat att önska. Våra Allsvenska domare får utstå mycket spott och spe men jag är övertydad om att de skulle göra smärre succé i England. Charlton lyckades inte som lag bjuda till särskilt mycket men det fanns åtminstone en man som matchen igenom lyste upp höstmörkret, Lloyd Sam. Matchen igenom stod han för glänsande spel med dragningar och framspelningar och framför latt visade han att det finns hjärta och kämpatakter. I en soloprestation blir han till slut neddragen strax utanför straffområdet och tar själv hand om frisparken. Han får till ett mycket bra skott som Camp med stor möda lyckas tippa bort. Som tack för den insatsen blir Sam sedan utbytt med fem minuter kvar att spela, hur tänker man som manager när man byter ut sin bäste spelare?
Pardew tyckte efter matchen att hans lag varit loja, det är att skönmåla sanningen. Han tycker samtidigt att spelarna rättmätigt blev utbuade av sina supportrar när de lämnade planen men han borde ta ett större eget ansvar. Dels är laguttagningen tveksam men sedan bidrar han genom bytena till att ta udden av det lilla positiva som fanns på planen. Lloyd Sam är den ende i Charlton som får klart godkänt. Zheng och Sodje gör också en hyfsad insats, i övrigt är det mer eller mindre katastrofuselt. Det är svårt att se positivt på framtiden och med ett spel som detta lär Charlton inte vara någon kandidat till Premier Leaguespel. QPR lär dock snart lämna nedflyttningsplatsen om de fortsätter att prestera liknande insatser som de gjorde igår. De var det klart bättre laget men målet borde inte blivit godkänt. Så länge det finns hopp finns det liv sägs det och när min tvååriga dotter säger "Heja Charlton, heja Charlton" strax efter hon vaknat på morgonen idag så kan man bara le åt eländet och hoppas på ett bättre liv nästa helg. Borta mot Southampton tar dock inget lag några enkla segrar.
