Udinese - Juventus1 - 1
Charlton - Hull 1-1
Charlton var åter tillbaks i det icke vägvinnande spelet de presterade på hemmaplan kring månadsskiftet. Även om skadeläget inte var riktigt så illa som det först ryktades om så uppnådde dessa nog när matchen var slut. Det blev en bitter sorti för Mills mot en av sina forna klubbar när han blev utvisad i en match där ändå Charlton skall vara mest nöjda med en poäng.
Antalet spelare i Charlton som inte är tillgängliga för spel var inte riktigt så illa som jag skrev om inför matchen. Både Zheng och Ambrose kom till spel på mittfältet. Fast med tanke på vad de presterade så kanske de inte var helt återställda ändå. Det blev åter en hetlevrad match mellan dessa lag, i bortamötet 2 oktober var ju mer eller mindre hela lagen inklusive avbytarbänkar inblandade i handgemäng. Att döma utifrån de referat jag läst verkar det nog inte som om domare Bates lyckades särskilt väl i uppgiften att få kontroll över matchen. Mycket av snacket efter matchen handlar om Danny Mills, vad han gjorde och vad han sa. Eftersom det är hart när omöjligt att uttala sig om en match man inte sett får man hålla till godo med kalla fakta.
Mills är en terrier på planen som hela tiden spelar på gränsen till det icke tillåtna. I denna match blev han attackerad själv från matchens början vilket successivt satte hans humör ur spel. Hull drog på sig fyra gula kort under matchen, alla till följd av nedsparkningar av Mills. Det finns mycket man kan tycka om Mills men att gå så långt som Hulls manager Brown gjorde efter matchen och påstå att han bara gick in för att få Hullspelare utvisade, främst genom skådespeleri, då har man gått lite för långt. För er som inte känner till Danny Mills så kan jag garantera er, hans skådespelartalanger är lika bra som utförsåkning på Hawaii. När han för femtioelfte gången blev nedsparkad utan att få med sig en frispark talade han om för domare Bates vad han tyckte och fick ett rött kort direkt, han hade fått ett gult en liten stund tidigare. Jag kan bara gissa att tillmälet låg i klass med Pelle Fosshaugs julgris, eftersom det inte äts så mycket gris till jul i England så fick det väl bli kalkon.
Matchen då, jag det finns inte så värst mycket att säga om den. En tillställning i gammal god Tipsextrastil där Charlton försökte rulla boll och Hull mest ägnade sig åt att sparka ned sina motståndare vilket medförde att vi nu har ytterligare två man på skadelistan. Tyvärr visade det sig att det var Hulls spel som var det mest vägvinnande vilket gav dem en rad målchanser. Charltons försvarsspel var väl inte det mest lysande men backlinjen blev än mer desorienterad av uteblivna avblåsningar. Men det var en tillfällighet som skulle ge Hull ledningen när en boll studsade på Powells ben i en oväntad riktning och friställde Campbell som kyligt rullade in bollen under Weaver. Charlton lyckades till slut replikera en bit in i andra halvlek då Bougherra kunde stöta in bollen från nära håll efter att en friskpark från Thomas hade skapat stor förvirring hos bortaförsvaret. Med facit i hand skall Charlton ändå vara nöjda med en poäng. Med ytterligare man på skadelistan så ser det inte så ljust ut inför den återstående tätt matchande julhelgen.
I julklapp önskar jag mig ett snabbt tillfrisknande hos deltagarna i Charltons rehabklubb. Kanske vi får se en ny målspottare födas redan på Annandagen då Dickson kanske gör entré i anfallet?
